Analysföretaget: Handelskonflikten dröjer sig kvar

Höjda tullar har ofta en stor, men fördröjd, effekt. Den genomsnittliga tullsatsen på amerikanska varor till Kina har stigit från 8 till 21 procent, medan motsvarande från Kina till USA har stigit från 3 till 21 procent.

Inverkan på handelsflödet har också varit stort. Från toppen 2018 har USA:s export till Kina minskat med 25 procent, och Kinas export till USA minskat med 20 procent. Med hänsyn till ökad efterfrågan på varje marknad har handelsflödet minskat med ungefär dubbla tullhöjningen.

Exporten till Kina minskade snabbare, dels på grund av snabbt minskade köp av jordbruksvaror men också då importen från Kina till USA varit svårare att ersätta. Effekterna på det senare kan komma längre fram, och totalt väntas den bilaterala handeln minska med 30-40 procent på grund av handelskriget.

Kina har lyckats omdirigera en viss export till andra länder, som ökat med 4 procent. USA har inte lyckats i samma omfattning. Samtidigt har resten av världen till viss del ersatt importinnehållet i kinesisk och amerikansk export, men bara till viss del.

Trots de stora handelseffekterna tycks BNP-påverkan i USA och Kina hittills ha varit begränsad. Tillväxtmodeller indikerar att USA:s BNP kan ha minskat med 0,1-0,2 procent, medan Kinas BNP kan ha minskat med 0,3-0,5 procent.

Detta återspeglar det faktum att omdirigeringen till viss del lyckats, men också att nivån på handeln mellan länderna initialt var relativt liten som andel av BNP i USA och Kina.

”Avsaknaden av betydande negativ inverkan på finansmarknaderna i USA kan också vara en faktor. Det är möjligt att det kan bli mer långsiktig negativ inverkan på produktivitet och BNP, men omfattningen är oklar”, skriver Oxford Economics, och framhåller att policyreaktionen i länderna kan ha varit en komplicerande faktor.

De noterar också att tullarna inte har minskat handelsunderskottet mellan länderna så mycket. Under 2019 minskade det med 60 miljarder dollar eller cirka 15 procent på årsbasis. USA:s totala handelsunderskott har inte minskat så mycket då större underskott mot andra länder vägt upp för förändringen mot Kina.

Kinesiska företag tycks inte ha sänkt sina priser för att kompensera för tullarna. Importpriserna har bara visat en begränsad nedgång, och den svagare yuanen kan ha hjälpt till. Detta indikerar att priserna på kinesiska varor, inklusive tullar, ökat något, även om inverkan på PPI varit liten.

Handelskonflikten tycks också bekräfta tesen att tullhöjningar blir långvarig när de väl införts. En paus i slutet av 2018 har följts av en ny eskalering av konflikten under 2019. Fas ett-avtalet som nyligen slöts kommer också att minska USA-tullarna med 1,7 procentenheter och de kinesiska med 0,2 procentenheter.

Handelsavtalet kan visa sig bara vara en ny paus, vilket leder till nya eskalering och ett långvarigt ”kallt krig”.

”Ju längre högre tullar är på plats, desto svårare är det att bli av med dem då det skapas intressenter som vill ha dem kvar och nya leveranskedjor”, skriver de.

De relativt små omedelbara ekonomiska kostnaderna av tullar kommer också att ge stöd till att ha dem kvar, liksom USA:s uppenbara misslyckande med att nå sina långsiktiga mål för Kina. Dessa gäller statligt stöd till företag och immateriella rättigheter. Då många av de kinesiska varorna är insatsvaror, finns det en uppenbar risk för att ekonomierna kopplas ifrån varandra.