Arbetstid dyr valfråga

Det tycks ha varit miljöpartiet som stoppade regeringens kompromissförslag om en arbetstidsförkortning. Det hade annars gått igenom i riksdagen. Enligt det förhållandevis blygsamma förslaget skulle fem lediga dagar införas successivt under fem år. Både miljöpartiet och vänsterpartiet vill i stället ha en mer rejäl arbetstidsförkortning, med sikte på 30 timmars arbetsvecka.På sätt och vis var nog utgången bra. Kortare arbetstid är inte precis vad svensk ekonomi behöver, särskilt med tanke på att det ställs så stora krav på offentliga utgifter. Å andra sidan kan det nu uppstå en politisk strid som innebär att det blir en större arbetstidsförkortning efter nästa val.

Teoretiskt skulle en arbetstidsförkortning med fem dagar motsvara 2,5 procent av BNP, eller 50 miljarder kronor. Eftersom den genomsnittliga totala marginalskatten är över 60 procent minskar de offentliga inkomsterna i ett sådant läge med mer än 30 miljarder. Beräkningen förutsätter att produktiviteten i ekonomin inte ökar vid en arbetstidsförkortning – något som återstår att bevisa för dem som förordar kortare arbetstid.

Orealistiskt bortfall

En arbetstidsförkortning av den omfattning som mp och v föreslår förefaller orealistisk. Inkomstbortfallet och nedskärningsbehovet i stat och kommun skulle bli långt större än någon så kallad högerekonom skulle vågat föreslå. En sänkning av arbetsveckan till 30 timmar betyder i princip att både den privata standarden och de offentliga utgifterna måste sänkas med en fjärdedel. Den så kallade bromsen i det nya pensionssystemet, som fryser pensionerna om de disponibla resurserna krymper, slår till så det tjuter.Miljöpartiet ser arbetstidsfrågan som sin chans att överleva politiskt, när miljöfrågorna nu inte längre engagerar lika starkt. Även vänsterpartiet har arbetstiden som sin kanske största fråga. Risken finns att socialdemokraterna känner sig tvingade att haka på.

Dolda kostnader

Man kan undra om svenska folket värderar kortare arbetstid så högt som en del politiker tror. Trots att kostnaderna är dolda, eftersom marginalskatten lägger den största förlusten på de offentliga inkomsterna, verkar det inte finnas särskilt starkt tryck från allmänheten.

Det naturliga vore om arbetstiden avgjordes i förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter, där löntagarna bytte löneökningar mot kortare arbetstid. Något som faktiskt talar emot detta är att arbetsmarknadens parter som sagt bara svarar för en mindre del av kostnaderna. Det betyder att marknadsvillkoren skulle kunna styra parterna att göra upp om större arbetstidsförkortning än vad som är rimligt av samhällsekonomiska skäl.Nationalekonomins mest grundläggande sats är att priserna spelar roll. Sänks priset ökar efterfrågan och tvärtom. Genom höga skatter sänks kostnaden för fritid. Visst finns det personer som älskar att arbeta. Men det räcker med att en del tycker att arbete är något nödvändigt ont för att efterfrågan på fritid ska stiga.

Troligen är efterfrågan på fritid i Sverige högre än vad den skulle ha blivit vid en tydligare prissättning. Det genomsnittliga produktionsvärdet per arbetstimma är i Sverige 300 kronor. Om den enskilde skulle riskera att förlora en sådan summa skulle kanske inte så många välja kortare arbetstid.