ASIEN: Är miraklet över?

Frågan är berättigad. Finans- och fastighetsbubb-lan i Thailandhar spruckit med en smäll som har drabbat nästan hela Asien.Tigerekonomiernas valutor och börser har rasat och dystraprognoser talar om nolltillväxt (!) nästa år, vilket inget avdessa länder har varit med om under de senaste decennierna. Inteens under de värsta oljekrisåren sjönk tillväxttakten under fyra–fem procent, men det ansågs då vara kris nog. I Korea krascharstorföretagen och i Hongkong dök börsen 14 procent på någratimmar. Japan trampar vidare i resterna av sin egen kris. Tillråga på eländet är monsunen försenad. Torkan gör att de enormaskogsbränder som rasar framförallt i Indonesien förvärras ochatt stora områden hotas av dåliga skördar. Politikerna stårfrågande, maktlösa och i värsta fall så felinformerade att degör bara ont värre. Regeringen i Bangkok vacklar och orkar baraprestera rätt kraftlösa åtgärder. När Malaysias ledare drMahathir skyller valutakrisen på allt från IMF och George Sorostill judarna (!) är det inte precis ägnat att ökat investerarnasförtroende för landet och regionen. Det som i bästa fall kanskekunde ha blivit en smärtsam korrigering av övervärderade valutor,aktier och fastigheter kan utvecklas till en rejäl kris somminst lika mycket gäller förtroende som ekonomiska fundamenta.

Visst har de asiatiska tigrarna och tigerungarna flera av deingredienser som krävs för en modern ekonomisk luftpastej.Regeringarna har satsat miljarder i gigantiskainfrastrukturprojekt, som inte alltid har varit vare sigekonomiskt motiverade eller kontrollerade. Korruptionen harvuxit över alla rimliga gränser. Låga räntor och ansvarslösabanker har lockat fram våghalsiga fastighetsprojekt istorstäderna.

Ekonomin har ändå vuxit så snabbt att infrastrukturen inte harhängt med. Lagarna räcker inte för den nya ekonomiskaverkligheten och vägarna räcker inte till för alla nya bilar.Det blir med ekonomin som med en motor som får för mycketbränsle – den tjöver sig som göteborgare säger. Krisen utlöstesi våras av att en starkare dollar och en svagare yen gjordeflera av områdets valutor, som knutits till dollarn, våldsamtövervärderade.

Men den grundläggande förklaringen till krisen är att detidigare hårt reglerade ekonomierna, med statsstyrdplanhushållning, nu river murarna mot omvärlden. Land efter landöppnar sina gränser för utländskt ägande, släpper importen frioch avskaffar regleringar.

Och när fördämningarna väl börjar rivas går det snabbt. Försnabbt för en del politiker, som desperat har försökt hållatillbaka (eller i vart fall reglera) flödet av varor, pengar ochtjänster i tron att de därmed skulle kunna skydda sina svagasektorer. Och sig själva. I de nya vindarna riskerar inte baraskyddade branscher, industrier och företag att blåsa bort.Korrumperade diktatorer och inkompetenta politiker får ocksåsvårt att hålla sig kvar.

Flera av de asiatiska ekonomierna lär ha ett par tre svåra årframför sig, men effekterna för resten av världen skall inteöverdrivas. Inte ens den största ekonomin i ASEAN-området,Indonesien, har en total BNP på mer än 200 miljarder dollar,vilket skall jämföras med Japans 4.500, USA:s 7.000, Kinas 800och Sveriges drygt 200 miljarder dollar.

Störst effekt får krisen för Japan, som kan tappa en halvprocentenhet av sin redan svaga ekonomiska tillväxt. Men förJapan kan den asiatiska krisen också spela en viktig politiskroll. Landet var tidigt ute med att driva fram räddningspaketför Thailand i våras och nu föreslås en regional fond för attbistå övriga asiatiska grannar. Det bör ses i samband med Japanslite valhänta strävan efter en stormaktsroll i Asien, delvis ikonkurrens med Kina.

Samtidigt har Japan fullt upp med sina egna problem. Detåtgärdspaket som regeringspartiet lyckades enas kring i förraveckan löser inte många av landets verkliga problem och präglasmest av ord som verka för, utreda och vill genomföra och mindreav verkliga reformer.

Den akuta krisen började i Thailand där valutan, bath, ochbörsen har rasat med 30 procent på ett halvår. Den nu spräcktafastighets- och finansbubblan har gjort att de thailändskastorbankernas andel dåliga lån, som nu ligger på 5-10 procentenligt Goldman Sachs, väntas stiga till mellan 14 och 22 procent.En svag och korrupt regering har inte lyckats bromsa raset. Enväxande opinion, framförallt bland de välutbildade i städerna,kräver att premiärministern, general Chavalit Yongchaiyudh,skall avgå och utlysa nyval så snart som möjligt. Risken finnsannars att militären griper in. Sjutton statskupper sedan 1932har gett militären en viss vana att ta sitt ansvar för landet.Men de-facto-devalveringen har åter satt fart på exporten ochföretagen, inte minst de japanska, bygger ut för fullt.Turistindustrin, som i Thailand omsätter nära nio miljarderdollar, gynnas när besökarna får 30 procent mer för sina pengar.Å andra dan hämmas just turismen av att det inte bara börs ochvaluta som rasar, utan också de enorma skogsbränderna – framförallt i Indonesien. De sveper in Bali och Singapore i giftigbrandrök och är sannolikt långt mer omfattande än vad deofficiella rapporterna medger. Som mest uppges värden för 3,2miljarder dollar och 1,7 miljoner hektar värdefull skog gått uppi rök.

Krisen slår också hårt mot den indonesiske presidentens senastemiljardslukande skötebarn – den nationella bilindu-strin. Trotsökande politiskt motstånd har statschef Suharto, nu 76 år gammal,beslutat att nästa år låta sig omväljas för en ny femårsperiodav en lydig elektorsförsamling.

I Malaysia försöker finansministern Anwar Imbrahim att skylaöver statschefens Dr Mahathir Mohammeds olika stolligaförklaringar till krisen och samtidigt driva någon form av merpragmatisk ekonomisk politik. I den senaste budgeten gesexportföretagen vissa skattelättnader och storstilade projekt,som den omdiskuterade Bakun-dammen, har lagts på is, vilket hardrabbat ABB.

Men åtgärderna anses inte på länga vägar räcka till.Kombinationen av ekonomisk och ekologisk kris drabbar Malaysiahårt och tillväxten kan redan i år rasa från över sju procenttill noll, enligt en analys från SBC Warburg.

Också den största av tigrarna, Korea, har drabbats. StålverkenHanbo och Sammi har gått i konkurs och i förra veckan tvingadesstaten att över biltillverkaren Kia Motor, landets sjättestörsta så kallade chaebol, det vill säga industrikonglomerat.Dessa privatägda jättar, Hyundai, Daewoo, LK och Kia och deandra, har använts som motorer för att driva på Sydkoreasekonomiska expansion. De senaste årens kraftiga löneökningar,stigande valuta och ökad konkurrens från andra asiatiskaekonomier har gett de flesta av dem stora problem. Korea hördock till de länder där prognoserna fortfarande pekar på enhyfsad tillväxt: 5-6 procent.

Singapore och framförallt Taiwan har ännu så länge klarat sighyfsat genom valutastormen tack vare sina valutareserver. Framtill i förra veckan trodde nog de flesta att även Hongkongskulle klara sig. Men när börsen där rasade med 14 procent pånågra timmar kom tvivlen. Skall Hongkong, och därmed numera Kina,kunna försvara valutan, börsen och fastighetsmarknaden? Nu harKina i praktiken lovat att med sin stora valutareserv stöttaHongkong, precis som övriga länder har stöttat Thailand.Hongkongs stabilitet är en oerhört viktig fråga för Kina, som nuhar övertagandet av Macau 1999 framför sig och som harinlemmandet av Taiwan som nästa stora steg. Och då gäller detatt hålla den positiva Hongkong-modellen vid liv. Men med raseti Hongkong väcks frågan om Kina självt. Kommer jätten, efterdrygt ett decennium av rekordtillväxt, också att vakna medhuvudvärk och baksmälla?

Å ena sidan kan man säga att Kina har skött sin nya ekonomi såväl att regeringen har lyckats bromsa tillväxten, när det harbehövts, och få ner inflationen. De stora summor som harinvesterats i Kina har inte heller i första hand hamnat ifastighets- och finansspekulationer, utan iproduktionsanläggningar och marknadsuppbyggande. Och Kina harett rejält bytesbalans-överskott.

Å andra sidan har Kina en tung barlast i de vanskötta statligaindustrierna som, med 120 miljoner anställda, går med svindlandeförluster och lever på lån från de statliga bankerna som nu,enligt Standard & Poor”s, har uppemot 200 miljarder dollar idåliga lån – en fjärdedel av hela lånestocken! En redan högarbetslöshet i stadsområdena kommer att stiga än mer när dessaföretag, på något sätt, skall rekonstrueras. Och det sätt somslogs fast i samband med partikongressen i somras ärprivatisering. Men hur detta skall gå till är svårt att förstå,med tanke på hur illa de kinesiska kapitalmarknaderna fungerar.

Flera av Asiens välpumpade ekonomiska bubblor har alltsåspruckit – men krisen behöver inte, som i Japan, dra ut över 8–10 år. I Asien finns fortfarande en stark underliggandetillväxt i ekonomin och de flesta investerare som har satsat iområdet har inte varit på jakt efter undervärderade aktier, högavinster och snabba utdelningar.

De flesta har satsat sina pengar på den ekonomiska tillväxtenoch investerat i produktion och marknad, snarare än i fastighetoch finans.

Deppigt i Asien

Prognoser från SBC Warburg

Före krisen Efter krisenBNP i % 1997 1998 1999 1997 1998 1999Thailand 4,6 4,8 5,0 1,3 0 3Singapore 6,1 7,1 5,7 6,2 0 4Taiwan 6,1 6,2 6,2 5,7 5 5Hongkong 5,3 5,6 5,6 5,3 3 4Malaysia 7,7 8,0 7,8 0,0 0 5Sydkorea 5,5 5,4 5,6 5,6 5 6