Bankernas återkomst

Historien är på väg att upprepa sig. Bankernas sätt att ta handom sina dåliga industri- och fastighetsengagemang i särskildabolag påminner starkt om hur de reagerade efter Kreugerkraschen.Flera av börsens investmentbolag har en sådan bakgrundshistoria.En liknande utveckling kan mycket väl tänkas för statligaSecurum som övertagit merparten av Nordbankens problemkrediter.Securums uppdrag är att avveckla de övertagna krediterna sombrutto uppgick till 60 miljarder kronor med så bra resultat sommöjligt. Så skriver Affärsvärlden i september 1993 i slutfasen av denstora svenska finanskrisen. Men Securum, med Lars Thunell iledningen, blir ingen upprepning av de gamla investmentbolagenutan tillgångarna säljs ut i tämligen rask takt. Förfarandet meden bad bank är troligen främsta orsaken till att den svenskafinanssektorn kan återhämta sig så snabbt.

Stor som Kreugers krasch

Historien om Nordbanken och om den svenska bankkrisen blir en avefterkrigstidens mest dramatiska. Den är fullt jämförbar medKreugerkraschen eller varvskrisen.Vad är det då som har hänt? En rad olyckliga ekonomisk-politiskabeslut har lett till en svensk kredit- och fastighetsbubbla. Detvar inget fel att avreglera kreditmarknaden, det borde ha häntlångt tidigare. Den tidigare borgerliga regeringen försökte menorkade inte. Det var heller inget fel att förändraskattesystemet. Det kanske inte ens var särskilt tokigt attdevalvera den svenska kronan efter ett förödande 1970-tal. Mentidsordningen och själva hanteringen av de olika åtgärderna blevändå katastrofalt fel.

Devalveringen 1982 följdes inte av någon eftervård, utaninflationskrafterna släpptes fria. Kreditavregleringen gjordesmedan det gamla skattesystemet med sina sjuka ränteeffekterfortfarande existerade. Och äntligen, efter fyra års spekulativverksamhet i bank- och fastighetsbranschen, har ett nyttskattesystem introducerats 1990, ett system som mycket snabbt ikombination med stramare politik och internationelllågkonjunktur tagit död på inflationen. Det blev plötsligtlönsamt att spara men mycket olönsamt att låna. Den storakreditbubblan detonerade och läget förvärrades närinternationella spekulanter drev upp realräntan till förutokända nivåer.

Allt hänger samman

Bankkrisen handlar bara till en del om bankmännens missskötsel.Vissa banker klarar sig förvisso sämre än andra, men detta vägerinte så tungt som det verkar. Bankledningarnas alltöverskuggande felbedömning under 1980-talet har varit att intese riskerna i den ökande fastighetsutlåningen. Fastighetsbolagoch de finansbolag som specialiserat sig på utlåning tillfastighetsmarknaden ses närmast som säkra låntagare även om demest etablerade bankerna sagt nej till särskilt våghalsigaspekulanter. Dessa har då vandrat vidare till provinsbanker,sparbanker eller finansbolag. De senare har i sin tur fått hjälpmed sin finansiering av de etablerade. Allt hänger samman.

Rasar i välfärdsligan

Det som lett bankerna in i den stora volymexpansionen, när detgäller utlåning, är heller inte satsning på volym i sig, utan pålönsamhet. Fastighetslån är stora och har småhanteringskostnader. De får fina effekter pålönsamhetsutvecklingen för bankkontoret.Bildandet av Securum är början till slutet för den väldiga krisvars verkliga kostnader blir ett helt decennium av uteblivenBNP-tillväxt för Sverige.Effekterna av den och 1970-talskrisen blir så stora att Sverigesett över hela seklet förvandlas från tillväxtunder tillmedelmåtta. Sverige rasar snabbt från division 1 till division 2i välfärdsligan.Ytterst handlar det förstås om en lång period avsocialdemokratisk politik med inslag av regleringar, offentligexpansion och högt skattetryck.Med förhoppningen om att politikerna ska lära sig något om dessaseklets största misstag avslutas härmed Affärsvärldens långaartikelserie om 100 år med svenskt näringsliv.Om precis ett år är det dags att fira tidningens eget100-årsjubileum.

BILDTEXT: Lars Thunell gick från Nordbanken till Securum, som fick handom bankens dåliga krediter.