Beskedet som lyfte USA

Federal Reserve tog i ändå från tårna och “chockade” marknaden med beskedet att de kommer att börja köpa statspapper med långa löptider för upp till 300 miljarder dollar, och att balansräkningen kan utvidgas med totalt upp till 1.150 miljarder dollar. Och det kan få önskad effekt.

Det framgår av en rad analytikerkommentarer efter beskeden från Federal Reserves räntekommitté, Fomc, på onsdagskvällen.

“Det här var fin gammaldags ‘shock and awe’-behandling. Det kommer definitivt att få ner bolåneräntorna ännu lägre”, sade Scott Simon, investeringschef för bolånepapper vid Pimco, till Bloomberg News.

“Ytterligare ett bombnedslag från Fed”, skriver David Greenlaw, USA-ekonom på Morgan Stanley, i ett kundbrev.

Han konstaterar att Feds köpprogram kommer att absorbera en “mycket betydande” del av det emissionsutbud av statspapper som Morgan Stanley räknar med de kommande sex månaderna.

“Feds besked signalerar en tydlig avsikt att fortsätta att pressa ned bolåneräntorna, och vi räknar med att de kommer att klara det målet. Detta kan representera en kraftfull källa till stimulans för hushållssektorn i ekonomin”, skriver David Greenlaw.

Bolåneräntorna på den utestående lånestocken var i genomsnitt 6,5 procent under 2008, och om Fed lyckas pressa ned trettioårsräntan till 4,50 procent, och alla husägare lyckas refinansiera sig, skulle den aggregerade permanenta besparingen bli i storleksordningen 200 miljarder dollar per år. David Greenlaw räknar visserligen inte med att alla kommer att kunna refinansiera sina bolån, men den samlade besparinge bör ändå uppgå till väl över 100 miljarder dollar årligen.

Även om Feds statspappersköp i praktiken innebär en monetärisering av statsskulden så ser Morgan Stanley få skäl att oroa sig för några inflationskonsekvenser de kommande åren. Outputgapet är redan stort och det väntas växa ytterligare de kommande kvartalen. Dessutom verkar Fed ha ett klart åtagande om en exitstrategi vid första tecken på stabilisering i den reala ekonomin.

“Det skulle krävas en betydande förändring av Fedpersonalen de kommande åren för att ändra vår uppfattning om inflationskonsekvenserna av (onsdagens) åtgärder).

John Ryding och Conrad DeQuadros, vid RDQ Economics, konstaterar att Fed följer Bank of Englands exempel.

“De har sänkt räntan till noll och avser att hålla den där under en tid. De har massivt utökat balansräkningen till stöd för marknaden för ‘Agency MBS’ (bolånepapper från Fannie Mae, Freddie Mac). De kommer troligen att expandera TALF-programmet för att inkludera MBS från andra än Agencies. Och nu ska de engagera sig i traditionella kvantitativa lättnader genom att monetarisera en del av den snabbt växande statsskulden”, konstaterar RDQ-ekonomerna.

De beräknar att med alla dessa program kan Feds balansräkning komma att expandera till omkring 4.500 miljarder dollar i slutet av året.

RDQ-ekonomerna konstaterar att de amerikanska statspappersräntorna sjönk med nära 50 punkter i tioårslöptiden efter beskedet. En liknande nedgång noterades när Bank of England meddelade att de skulle köpa statspapper i början av mars, men Federal Reserves annonserade statspappersköp är mindre än Bank of Englands i relation till statsskulden och underskottet. För att matcha Bank of Englands köp skulle Fed behöva köpa statspapper för väl över 1.000 miljarder.

John Ryding och Conrad DeQuadros är inte heller övertygade om att USA-ekonomin verkligen är på väg mot deflation, och de oroar sig för inflationskonsekvenserna på längre sikt av Feds köpprogram.

“Vi tror att Treasury-rallyt kommer att bli kortlivat och vi ser dessa köp som negativt för dollarn mot andra valutor och mot guld”, skriver RDQ-ekonomerna.

Mattias Bruér, USA-ekonom på SEB, noterar att köp av statspapper knappast är lösningen på alla problem som USA-ekonomin möter, men givet det enorma outputgap som öppnas upp så är det uppenbart att risken för deflation stiger.

“Därmed tror vi att det är rätt att använda ‘alla tillgängliga verktyg’. Enligt vår mening kan köp av statspapper vara det mest potenta vapnet i verktygslådan”, skriver Mattias Bruér.

Han konstaterar dock också att det annonserade beloppet, 300 miljarder dollar inte är särskilt stort relativt Feds balansräkning eller relativt den enorma Treasury-marknaden. Men inköpsprogrammet kan mycket väl komma att expanderas påtagligt om det skulle bli nödvändigt.

nullnullnullnull