”Billiga” börsen

Att påstå att börsen är billig kan framstå som dumdristigt även efter den börskollaps som vi skådat. Hur många arma själar är det inte som har gått vilse i det kompakta börsmörkret?

Nu är aktiekurserna på Stockholmsbörsen tillbaka på samma nivå som efter börskraschen hösten 1998 enligt Affärsvärldens generalindex. Samma nivå nådde Afgx för första gången vintern 1997. Dagens nivå är åtminstone 3 000 miljarder billigare än för ett par år sedan. Börsen har på ett par år fallit i värde med 63 procent.

Affärsvärldens tillbakablick på historiska vinstmultiplar (p/e-tal) i diagrammet här intill visar att dagens aktiekurser är låga i förhållande till bolagens vinster. “Låga” gäller under förutsättning att man tror på de vinster som aktiemarknadens analytiker har förutspått.

Och kanske finns det anledning att göra det – för så mycket annat finns det inte att hålla sig till. Dessutom finns det anledning att tro att prognoserna är mer försiktiga än på mycket länge.

Bättre än förväntat

När samtliga stora börsföretag utom bankerna (som inte kommer att överraska negativt) rapporterat in sina halvårsrapporter visar det sig att fler än hälften av de stora bolagen gjorde bättre ifrån sig än vad aktiemarknaden i genomsnitt hade förväntat sig.

Sandvik, SCA och Electrolux är några av de företag som levererade resultat som var mer än tio procent bättre än väntat. Det var inte i går som aktiemarknaden matades med positiva överraskningar från börsbolagen.

Att vinsterna plötsligt är högre än prognoserna beror i första hand på att analytikerna blivit mer försiktiga. För inte har väl konjunkturen varit så oförskämt mycket bättre än väntat att aktiemarknadens proffs ska missa målet med mellan 10 och 30 procent. Nej, bränt barn skyr som bekant elden. Det har fört med sig det positiva att vinstprognoserna nu för första gången på länge är att betrakta som försiktiga i underkant.

Positivt är också att många företag redovisar högre vinster under det andra kvartalet i år än vad de gjorde under motsvarande period för ett år sedan. Hit hör Autoliv, Scania och SKF.

Oavsett vad prognosmissarna beror på så innebär de att vinstförhoppningarna inför höstens rapporter måste justeras upp rejält om inte samma misstag ska begås igen. I klartext betyder det att aktiemarknaden nu hissar upp förväntningarna för första gången på länge, ett viktigt trendbrott, i så fall. Den långa tiden av nedjusteringar ser därmed ut att vara över.

Attraktiva p/e-tal

Det som talar emot en uppjustering av vinstprognoserna är att aktiemarknaden traditionellt sett har visat sig gilla att överdriva såväl uppgångar som nedgångar.

P/e-talet för börsens femtio största bolag (86 procent av börsvärdet) är nu nere i 14 räknat på nästa års vinster. Räknat på börsbolagens vinster för 2004 är p/e-talet nere i 11. Det är lågt, särskilt för den som dessutom tror på uppjusterade vinstprognoser. Det är också lågt i ett historiskt perspektiv.

Mönstret är det samma på den amerikanska aktiemarknaden som nu uppvisar ett p/e-tal som är lika lågt som 1993 och 1996. Då låg dessutom räntan betydligt högre än i dag.

Den populära Fed-modellen (p/e-talet dividerat med den inverterade långräntan) signalerar också att börsen är undervärderad med cirka 30 procent. Ungefär det samma gäller i USA (se diagram). Fed-modellen, Alan Greenspans favoritmodell för att värdera aktiemarknaden, visar när aktier är billiga i förhållande till obligationer. Modellen har haft rätt hösten 1998, våren 2001 och hösten 2001. Säljsignalerna har modellen däremot varit mindre bra på att tolka. Ett par nackdelar med den är att den utesluter variationer i placerarnas riskpremie över tiden. Den tar heller inte hänsyn till framtida prognoser.

Vem kan man lita på?

Men vem vågar egentligen lita på att bolagens rapporterade vinster verkligen stämmer och vem tror att aktieanalytikernas vinstprognoser ska slå in? Osäkerheten om hur hög sanningshalten är i bolagens redovisning gör att risken i aktier har ökat. Placerarna kräver högre avkastning för att placera i aktier.

Samtidigt ökar redovisningsskandalerna trycket på bolagsledningarna och revisorerna att presentera ett så riktigt resultat som möjligt. Förhoppningsvis leder det till högre kvalitet på lång sikt medan vi på kort sikt kan räkna med att fler bolag tvingas gå samma väg som nu världsbekanta Worldcom och Enron.

Frågan är om förtroendet för aktiemarknaden helt går att reparera. Kanske är det bra om det inte går. En tidigare överdriven tro på evig börsuppgång var både naiv och osund.