Bolånen trotsar EU

En gemensam europeisk finansmarknad är en självklarhet. Detsäger kapitalförvaltarna, aktiehandlarna och corporatefinancespecialisterna. Men om man talar med människor som intebär svarta kostymer blir bedömningen en annan.Vad vanligt folk beträffar är nämligen talet om en gemensammarknad rena nyset. Det märks särskilt tydligt när det gällerbostadslån, som ju är den enskilt största finansiella produktensom ett hushåll upphandlar. En gemensam marknad skulle leda tillsänkta kostnader och bättre service (samt till billigarefinansiering för bolåneinstituten). Vinsterna för konsumenternablir väsentligt större med en gemensam bolånemarknad än medexempelvis en gemensam aktiemarknad.Därför borde arbetet med att skapa en sådan gränslösbolånemarknad drivas med stor kraft, kan man tycka. Men i majgick Europeiska Centralbanken ut med en kommuniké där manförsökte tona ned förhoppningarna om snabba förändringar.Bolånemarknaden är alltjämt föremål för ansenliga nationellaregleringar, skatter, subventioner och förvaltningsmässigasärregler, konstaterade ECB.

Ingen politisk union

EU-kommissionen har reagerat på saktfärdigheten. I januaritillsatte kommissionen en studie som ska utreda vilka hinder somfinns inom nio olika sakområden och varför avregleringarna gårsakta. I viss mån är den långsamma takten i avregleringarnabegriplig. EMU är ju en ekonomisk och monetär union, inte någonpolitisk union. Någon harmonisering av skatteregler,subventionssystem och traditioner finns inte på agendan och lär- som det ser ut i dag – inte heller göra det i framtiden.Vilka skillnader finns det då mellan de olika nationellabolånemarknaderna? Ett område är lagstiftningens syn påkredittagaren. I Tyskland har filosofin under helaefterkrigstiden varit att spara är fint medan låna är fult.Därför måste man, enligt branschorganet European MortgageFederation i Bryssel, vara hela 40 år gammal för att beviljasett bottenlån som ny låntagare. I de flesta andra länder kan manvara betydligt yngre.En annan skillnad är i marknadsstrukturen. Mestadels harbankerna marknaden i ett hårt grepp. I Sverige har de fem stora(Nordbanken Hypotek, SBAB, SEB Bolån, Spintab och Stadshypotek)95 procent av volymen. Men i Holland och Storbritannien svararfristående bolånemäklare för så mycket som 50 procent av denybeviljade bolånen.

Skatterna avgör

Ytterligare en skiljande faktor är graden av subvention. Även omsubventionsinslaget krymper så finns det alltjämt kvar på en delhåll.Det avgörande hindret för en fri och gemensam europeiskbolånemarknad är dock skatterna. European Mortgage Federationkom i en studie 1998 fram till följande skattemässiga hinder förinternationell förmedling av bolån: det är svårt att göra avdragför boräntor mot inkomstskatt; det är svårt att dra avförsäkringspremier som är knutna till bofinansieringen(avdragsgillt i vissa länder); källskatter tas ut påräntebetalningar över gränserna; dubbla transaktionsskatter tasut vid själva fastighetsköpet. Tyskland är ett prima exempel påhur politiska initiativ i ett slag kan ändra spelreglerna påmarknaden. Sedan koalitionen mellan socialdemokraterna och degröna tillträdde i fjol har reglerna skärpts betydligt i treavseenden som har betydelse för bostadsfinansering, nämligen närdet gäller fribelopp vid skattefritt sparande har sänkts, närdet gäller skatteavdrag vid enskilt ägande av hyresfastighetersamt när det gäller kapitalvinster vid fastighetsförsäljning.Vidare finns nationella egenheter när det gäller löptider medmera. I Danmark har till exempel låntagaren (liksom i USA) rättatt när som helst förtidsinlösa lånet utan att behöva betalaränteskillnadsersättning.

Trenden entydig

Mot den här bakgrunden är det inte konstigt att det gått såtrögt att riva murarna mellan de nationella marknaderna. Ändågår trenden entydigt åt det här hållet. Det finns redan sedanflera år ett antal europeiska bolåneinstitut som säljer sinaprodukter på främmande marknader. De gör detta genom att startalokala dotterbolag. Exempelvis bearbetar brittiska AbbeyNational med framgång marknaderna i Spanien och Italien.Internationaliseringen lär fortsätta. USA har några av världensmest slagkraftiga finansföretag i massmarknadssegmentet.Hittills har de mest synts till inom andra branschsegment änbolån, som kreditkort och leasing. Det skulle emellertid förvånamycket om inte bolag som GE Capital och MBNA (ett stortUSA-baserat företag med verksamhet inom kort och annan slagsfinansiering) inom ett par år även börjar sälja bolån i Europa.En intressant affär i detta sammanhang är amerikanskaCountrywides nybildade allians med brittiska boinstitutetWoolwich.Ett argument som framförts mot en internationaliseradbolånemarknad är att kunderna inte skulle vara intresserade, attde skulle föredra att anlita trygga och etablerade namn för vadsom i de flesta fall är den viktigaste finansiella relationen enprivatperson har under sin livstid. Och visst finns det en sådantröghetsfaktor, framför allt bland pensionärer. Men utvecklingengår snabbt. Allt färre privatpersoner anser sig vara bundna viden helkundsrelation utan många spelar glatt ut konkurrenternamot varandra. Trenden går åt samma håll ute i Europa. Ett teckenpå viljan till nytänkande är att bolån i främmande valuta(schweizerfranc) är mycket populära i det annars så konservativaÖsterrike.

Oligopolet

På sikt finns anledning att vänta sig skärpt konkurrens även påden svenska bolånemarknaden. Visserligen råder fortfarande ettoligopol som består av de fem jättarna, något som har befästsgenom att Trygg-Hansa gått upp i SEB. Och visserligen är densvenska marknaden relativt liten i ett europeiskt perspektiv.Men expansionslustan är betydande hos de stora amerikanska ochtyska bolagen. De tyska privatägda (till skillnad från deömsesidiga) bolåneinstituten satsar hårt på utländska marknader.I dag avser hela 50 procent av nyutlåningen från dessa institutengagemang utanför Tyskland. Det gäller än så länge mest låntill kommersiella lokaler, men tillväxtambitioner finns även närdet gäller bostäder.

BILDTEXT:

De europeiska bolånen låter vänta på sig.

Det finns ett uppdämt behov av bilfinansiering.