Carnegierevisor kan stämmas

Nu ligger vägen fri för upprörda aktieägare i D. Carnegie att få tillbaka åtminstone en mindre del av de pengar som har gått förlorade i Carnegiekraschen. Det kan uppnås genom att de två ansvariga revisorernas försäkringsbolag stäms.

De två har nämligen inte följd god revisionssed när de har granskat Carnegies räkenskaper under åren fram till och med 2006. Carnegies båda revisorer får därför hård kritik när Revisorsnämnden efter 1,5 års utredande på tisdagen offentliggjorde sitt beslut.

Bolagets ordinarie revisor, den auktoriserade revisorn Anders Ivdal, vid KPMG, får en varning av nämnden. Hans kollega, den av Finansinpektionen utsedde kontrollrevisorn Per Wardhammar, får samtidigt en erinran av nämnden.

Bakgrunden till Revisorsnämndens utredning är att Finansinspektionen i september 2007 riktade hård kritik mot Carnegies dåvarande ledning och revisorer sedan det uppstått ett hål på 670 miljoner kronor i bankens resultaträkning. Förlusten skylldes på tradingchefen men både styrelse och ledning fick lämna Carnegie.

Finansinspektionen anmälde revisorerna till Revisorsnämnden som nu alltså i huvudsak har gått på inspektionens linje.

Anders Ivdal, KPMG, får en varning av Revisorsnämnden. Han kritseras på flera punkter för att ha varit för passiv när det gäller att påtala systemfel och felaktig bokföring till bankens ledning. Vid ett tillfälle (årsredovisningen 2006) godkände han att banken använde ett i sammanhanget felaktigt redovisningssystem:

”Banken tillämpade IAS 32 i stället för IFRS 7/…/för räkenskapsåret 2006. Detta utgjorde en avvikelse från Finansinspektionens allmänna råd. Banken har inte lämnat någon uttrycklig upplysning om avvikelesn eller skälen till denna.” skriver nämnden som konstaterar att den ordningen inte är tillräckligt för att uppfylla det upplysningskrav som reglerna kräver.

Anders Ivdal borde ha slagit ned på felaktigheterna, konstaterar nämnden.

”Genom att inte göra detta har han åsidosatt god revisionssed”, skriver nämnden.

Anders Ivdal tycks också ha varit frågande till vad ”god redovisningssed” innebär när det gäller värderingar av komplexa värdepapper och frågande till vad han skulle göra när han inte fått granska information som banken bedömde som affärskritisk. Trots dessa tvivel nämnde han aldrig dessa oklarheter i rapporteringen till bankledningen.

Enligt nämnden får denna passivitet till följd att ”ett flertal centrala inslag i den granskning och bedömning av årsredovisningen 2006” inte kan uläsas ur hans revisonsdokumentation. Det heter vidare att ”det inte är sannolikt” att han hade skaffat sig tillräckliga underlag för att kontrollera om bokföringen uppfyllde kraven som ställs på god redovisningssed.

Nämnden avslutar sin bedömning med uppgiften om att Anders Ivdal borde ha berättat för banken om en rad redovisningsbrister och på den bristande internkontrollen. I och med att han struntat i det tilldelas han en disciplinpåföljd i form av en varning.

Hans kollega vid PriceWaterHouseCoopers, Per Wardhammar, får också kritik, men disciplinpåföljden stannar vid en erinran.

Det heter från nämnden att det av Per Wardhammar har framgått att hans kontroller i huvudsak begränsats till att läsa igenom de slutliga årsredovisningarna ”men att han i huvudsak förlitade sig på den huvudansvarige revisorns granskning och rapportering rörande innehållet i dessa”. Nämnden konstaterar att Per Wardhammar i alltför stor utsträckning har förlitat sig på den huvudansvairgie (Anders Ivdal) revisorns granskning och inte skaffat sig en egen bild:

”Han har därigenom åsidosatt god revisionssed,” skriver nämnden.