Comeback i toppen
Det är sen eftermiddag i maj och Magnus Yngen tar emot på Camfils huvudkontor på Sveavägen i Stockholm. Med en halväten banan i högsta hugg konstaterar Magnus Yngen att det inte blir mycket till lunch denna dag heller. Han har mest druckit kaffe under dagen. En vanlig dag på jobbet för en jäktad storbolags-vd, kanske någon tycker.
Men Magnus Yngen borde veta bättre. Mer genomgripande än många andra har han lärt sig konsekvenserna av att slarva med kroppens behov av mat och vila. Lärarsonen från Lidingö blev känd för en bredare allmänhet när han 2011 fick sparken från jobbet som koncernchef för den börsnoterade trädgårdstuktaren Husqvarna. Det började med att han en dag inte orkade gå upp ur sängen.
– Jag var sjuk. Jag var helt slut och ett av misstagen jag gjorde var att jag trodde att jag var Stålmannen och att jag var oövervinnerlig. Att jag orkade köra allt själv. Men det skapade en massa problem. Jag var stressad, hade rest mycket och var heltaggad på jobbet och det slutade med att jag inte sov på flera månader.
Trots svåra sömnrubbningar sökte han inte läkarhjälp, utan fortsatte att missköta sig. Till slut kollapsade han och blev sängliggande i tre veckor.
– Folk på jobbet sa till mig att jag såg för jävlig ut, att jag borde ta en vecka ledigt, men jag struntade i varningstecknen. Läkaren jag kom till berättade att den situation jag hamnat i bara kunde sluta på det här sättet. Risken var 100 procent att det skulle gå den här vägen. Den spiral jag var inne i var helt dödsdömd.
Någonstans kom ändå Magnus Yngen lindrigt undan.
– Jag klarade mig med några veckor. Andra är borta i flera år.
När Magnus Yngen skulle tillbaka till jobbet som vd för Husqvarna hösten 2011 fick han i stället sparken. Samtalet med styrelsens ordförande Lars Westerberg var snabbt överstökat.
– Det finns inga bad feelings. Det är styrelsens jobb att tillsätta vd och de ville ha någon som de visste funkade. Vi har ätit lunch och har träffats på kalas sedan dess.
Kanske dämpade fallskärmen på över 20 miljoner kronor fallet från toppen.
Magnus Yngens lärdom av krisen var att ta hand om sig själv och att sömnrubbningar är ”helt katastrofala” om de pågår en längre tid. Några återfall har han inte haft.
– Jag jobbar i 40 till 50 timmar i veckan max. Plus resor som kan börja eller sluta på helgen.
Han har sedan dess också gjort en comeback i näringslivets finare salonger. Mannen vars yrkesbana har styrts av ideliga slumpskott blev efter en uppvisning i hur man inte skjuter änder (se sidan 27) knuten som styrelseledamot till den familjeägda filtertillverkaren Camfil. För snart ett år sedan tog han klivet från styrelseledamot till att bli vd vid företaget.
Camfil, namnet är en ordlek på Cambridge Filter, tillverkar filterlösningar till allt ifrån läkemedelsfabriker och livsmedelstillverkare till skolor, sjukhus, flygplatser och kraftverk. Bolaget har en 50-årig historia som familjeföretag. Den nuvarande styrelseordföranden Jan Eric Larsons far, Gösta, drog i gång verksamheten som filtertillverkare till den svenska statens kärnkraftsprogram i Studsvik.
– Det är roligt att jobba på ett företag som bara säljer bra grejer. Tänk vad skönt att slippa sälja porr, vapen, tobak och alkohol.
Skulle du inte kunna göra det?
– Inte om jag kan undvika det.
Camfil är, enligt egen uppgift, störst i världen i sitt slag med en omsättning under fjolåret på nära fem miljarder kronor. Värsta konkurrenten är ett amerikanskt företag, American Air Filters, som sedan 2007 ägs av japanska intressen.
– Vi är störst i Europa. De är större i Nordamerika, säger Yngen.
– Det här är en dold svensk industrijuvel som är lönsam år efter år efter år. Nedgången till följd av Lehmans Brothers-kraschen 2008 märktes bara som en svag nedgång i vår försäljningsutveckling.
I många avseenden liknar bolaget Munters. Båda är inriktade på inomhusklimat, i Munters fall handlar det huvudsakligen om att avfukta luft, och båda bolagen startades av svenska entreprenörer, Carl Munter respektive Gösta Larson, med åtta års mellanrum. Munters omsättning uppgår numera till 6 miljarder kronor medan Camfil når 5 miljarder. Också i ägandet finns likheter. Munters ägs av riskkapitalbolaget Nordic Capital och Camfil ägdes fram till för tre år sedan till en tredjedel av det börsnoterade riskkapitalbolaget Ratos. Det året köpte ägarfamiljerna ut bolaget i en affär som värderade Camfil till cirka 4,5 miljarder kronor. I dag kan värdet uppskattas till mellan 5 och 6 miljarder kronor, beräknat i spannet 10 till 12 gånger rörelsevinsten.
Men den reavinsten lär förbli latent. Enligt Magnus Yngen har ägarfamiljen bestämt sig för att behålla bolaget i privat ägo.
– Det finns inga planer på en börsnotering eller en försäljning igen. Åtminstone inte vad jag vet. Och ägarfamiljerna är överens i allt vad jag har sett i alla fall.
Annars har det varit magert med tillväxten under de senaste åren. Den genomsnittliga försäljningsökningen under åren 2009 till 2013 har uppgått till måttliga 3 procent om året, vilket inte når upp till vare sig den globala BNP-tillväxten – eller inflationstakten för den delen.
Yngen har nu fått styrelsens uppdrag att expandera verksamheten in i nya områden. Yngens bakgrund som företagsledare i Electrolux och senare i Husqvarna kommer väl till pass när bolaget nu vill växa i snabbare takt. Målet är att dubbla omsättningen. När exakt det ska vara klart vill inte Magnus Yngen berätta.
– Vi har gjort en femårsplan, men den ska vi avslöja för personalen på en kickoff i juni.
Bolaget har redan investerat i länder som Indien, Kina, Turkiet och Brasilien med nya fabriker.
– Camfil är jättestarkt i Västeuropa och det är svårt att växa i Europa så vi utgår från att Europa inte är tillväxtmotorn för Camfil under de kommande åren. Vi är däremot ganska små på tillväxtmarknader. Nästa fas är därför att accelerera och öka vårt fotavtryck i Asien. Men också i USA är vi relativt små.
Som en följd av den inriktningen förvärvade bolaget i mars i år en tysk filtertillverkare, delvis med inriktning på utvecklingsländer. Affären tillför Camfil en försäljning på runt 300 miljoner kronor årligen.
– Vad Camfil behöver är framför allt lite mer av struktur. Det duger inte längre att vi har olika system i olika delar av världen. Det är jag som ska bygga kojan, kan man säga. Vårt mål är att bygga företaget tillräckligt stabilt för att klara nästa tillväxtfas.
Ska du införa byråkrati?
– Den som känner mig vet att jag inte bygger upp byråkrati.
I det arbetet kommer Magnus Yngen att dra nytta av sitt arbete som chef för Electrolux globala dammsugarförsäljning och sin senare erfarenhet som Europachef för all Electroluxförsäljning. Under den perioden flyttades all produktion av små-elfrån Västeuropa till Östeuropa och Kina. Från USA flyttades produktionen till Mexiko och Kina.
– Det var många tunga perioder när vi gjorde de här omstruktureringarna.
Han har inte räknat ut hur många människor som blivit av med jobbet under sin tid som chef på Electrolux och Husqvarna.
– Jag vill inte göra det, men det är många tusen. Det är ett tungt arv. Sedan säger alla att det är lätt för dig att säga att det är tungt som har en fet lön och som har jobbet kvar. Och det är givetvis lättare för dem som inte drabbas direkt men fortfarande tungt för alla inblandade att genomföra den här typen av omstruktureringar.
Redan långt före tiden som chef på Electrolux, rullade han ut en helt annan efterfrågad konsumentvaruprodukt på världsmarknaden. I egenskap av andreman vid det då populära skivbolaget Mistlur var han med och försökte lansera postpunkgruppen Imperiet på världsmarknaden.
– Jag fick vara med och klappa händerna under inspelningarna. Då doppade man händerna i vatten och klappade. Först då fick man The Phil Spector Sound.*
Han påstår själv att han är ”kass” på att spela men älskar musik. Yngen är född 1958 och var ung mitt under punkeran. Budskapet var att alla kunde lira rock’n’roll.
– Det var fest och livemusik överallt. Proggrörelsen var en väldigt livskraftig musikscen i Sverige på den tiden.
Bröderna Yngen bidrog i allra högsta grad till denna röda musikvåg. Mistlur hade Ebba Grön och senare Imperiet, medan Silence i Dalarna hade Dag Vag och Nacksving i Göteborg hade Nationalteatern.
I dag har inte Magnus Yngen någon kontakt med Imperiet-gänget, med Joakim Thåström i spetsen.
– Tyvärr. Jag var och tittade på Thåström när han spelar på Cirkus för ett år sedan. Nu kanske jag inte ska ägna mig åt att recensera Thåström men han har blivit mer introvert. Ebba var ju så extroverta. Men jag gillar det fortfarande.
Började som pälsblåsare på Lidingö
Född: Lidingö år 1958.
Föräldrar: Båda var lärare på Lidingö.
Syskon: En äldre bror.
Bor: Stockholm.
Familj: Två vuxna barn. Sambo med Mia Drakenberg, egenföretagare. ”Vi umgicks i samma gäng och träffades när vi var 18–19 år men sedan träffades vi igen 30 år senare när jag hade separerat från min fru.”
Barnledig: ”Nej, det var man inte i Tyskland där vi bodde när vi hade små barn.”
Utbildning: Tekniska högskolan i Stockholm, civilingenjör. ”Jag och min kompis hade ingen aning om vad vi ville bli men vi tänkte att civilingenjörer får alltid jobb. På en informationsdag stod alla institutioner där: Maskin, teknisk fysik, farkost och allt vad de hette och så var det en liten tjock kille som skrek ”Maskinteknik bjuder på räkmackor och starköl”, och då tänkte vi att dit går vi. Livet är så slumpartat.
Dykutbildning: Master Scuba Diver.
Första jobbet: Pälsblåsare på Lidingö. ”Jättemånga Lidingögrabbar har blåst päls (rena från bland annat skadeinsekter inför sommarförvaringen, Afv:s anm.) som första jobb. Jag minns att jag tjänade 6 kronor i timmen.”
Finansierade KTH-studierna: Som croupier på Sheraton i Stockholm
Karriär: Vice skivbolagsdirektör i Mistlur, som lanserade Ebba Grön och Imperiet, vid 20 års ålder (brodern Peter var vd). Materialingenjör och automationsexpert vid Sandvik-konkurrenten Kennametal i Tyskland. Electrolux, olika chefsjobb i 13 år. Vd Husqvarna 2008–2011. Styrelseproffs 2011–2013. Sedan i fjol vd för Camfil.
Extraknäck: Styrelseledamot i EQT:s Dometic samt i börsnoterade Intrum Justitia och Duni.
Tjänar: Resultatbaserad lön på 5 till 7 miljoner kronor.
Kör: Audi A6. ”Jag har bytt ner mig från A8:an”.
Reser: På dykresor. Senast var det Maldiverna. Nästa mål är Galapagosöarna.
När Magnus Yngen fick nytt jobb
”Ibland när jag var börs-vd så blev jag inbjuden till jakter, för sådant sysslar man med i näringslivet, men jag hade inte jägarexamen så jag kunde aldrig följa med. När jag fick lite tid över efter Husqvarna tänkte jag att nu måste jag ta jägarexamen om någon vill bjuda mig på jakt.
Så vi åkte på en helgkurs, jag och några kompisar. Sedan kom verkligen en inbjudan, till en andjakt, och jag tänkte: ”Japp, nu ska jag använda min jägarexamen.”
I inbjudan stod det att ”glöm inte att ta med stövlar” och jag tänkte att vi skulle ut i något kärr. Så jag tog på mig ett par säckiga gamla brallor och ett par gummistövlar och en varm ylletröja och åkte på andjakt. Det visade sig att alla andra hade skinnstövlar och knälånga byxor och kavajer och slips med änder på och jag står där med mina bruna manchesterbrallor, gummistövlar och en olle.
Jakten går till så att man ställer sig runt en sjö och så har man hundar som skrämmer upp änderna och så skjuter folk på löpande band. De sköt flera hundra änder på den där andjakten. Efter varje drev går man igenom. ”Hur många sköt du?” ”Nio”. ”Och du?” ”Sju.” ”Tretton.” ”Åtta.” Och så jag, ”Noll.” Så åker man till nästa sjö och så skrämmer man upp änder och så skjuter folk och man berättar igen. ”Åtta.” ”Tolv.” ”Fem.” Och jag. ”Noll.” Jag träffade inte en and på hela jakten så när jag kom hem på kvällen sa jag till min sambo Mia: ”Varför tackade jag ja till det här. Jag har helt fel kläder, jag visste inte hur man höll i bössan. Jag träffade inga änder. Jag har gjort bort mig fullständigt.”
Dagen efter ringde värden för jaken och sa att ”en av hans jaktgäster fick så gott intryck av dig, Magnus, att han undrar om du är intresserad av att sitta i hans styrelse”. Det var Camfils huvudägare Jan Eric Larson som hade hört sig för. Och så hamnade jag på Camfil via den här andjakten. Sedan satt jag i styrelsen i två år, innan jag blev vd i höstas.”
Kommentera artikeln
I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.
Grundreglerna är:
- Håll dig till ämnet
- Håll en respektfull god ton
Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.