Dags att checka ut

Stockholmsbörsen har stigit stadigt i snart sju år. Från botten en finanskrismulen novemberdag 2008 har kurserna trefaldigats. Samtidigt visar historien att hett alltid kan bli ännu hetare. Börsen kan stiga ytterligare 20 procent. Eller 50 procent. ­Eller nästan för evigt, om man ska tro en del aktieoptimister.

Det är givetvis omöjligt att svara på hur mycket som är kvar av den här uppgångsfasen eller vad det till slut blir som bryter den. Men när toppen väl nås brukar det gå betydligt snabbare utför än uppför. Och bubbeltecknen blir allt fler, även på den svenska marknaden. Men vilka är mest relevanta? Rekordet i antalet bolag som vill börsnoteras? Att privatpersoner belånar sig och tecknar aggressivt i noteringarna förvissade om att alla aktier ska lyfta? Att Avanza erbjuder en gratis plattform i tre månader för den som vill pröva på att vara daytrader? Långa intervjuer med Twitterprofiler om hur man lyckas på börsen?

Eller är det räntorna, som har pumpat upp såväl fastighetsmarknaden som aktiemarknaden, som sticker hål på börsen när de väl vänder upp? Det blir hur som helst inte nådigt för amerikanska investerare som, givetvis, är belånade på rekordnivåer i dag.

Låt oss först titta österut. De kinesiska börserna har rusat mot himlen det senaste året. Börsomsättningen är nu till och med större än på de amerikanska börserna, New York-börsen och Nasdaq. Räkneverket i börsens mjukvara klarar inte längre av att rapportera de nya rekorden. Huvudindexet Shanghai Composite stängde förra veckan på sjuårshögsta, upp nästan 140 procent det senaste året. Kopplingen mellan aktiekurserna och den inbromsande kinesiska ekonomin verkar ha släppt. Medianaktien värderas nu till 75 årsvinster. På den tekniktunga Shenzhen-börsen har index trefaldigats det senaste året och bolagen värderas nu i snitt till 140 gånger förra årets vinst. En osund siffra, oavsett hur man ser på saken.

Haussen i Kina kan mycket väl vara reprisen till det som hände för ett knappt decennium sedan. Från maj 2005 till 2007 steg Shanghaibörsen 465 procent. Sedan försvann mer än två tredjedelar av börsvärdet på ett år. Det som driver kurserna i Kina är hopp om att penningpolitiska lättnader, likt dem i väst, ska rädda börserna från att kollapsa. Kina har dock sedan 2008 redan genomfört världens största stimulansprogram, så frågan är hur mycket mer krut man kan använda utan att det smäller. Enligt uppskattningar från Credit Suisse är dessutom mellan 6 och 9 procent av Kinas börser kreditfinansierade, fem gånger mer än i västvärlden. Det skulle kunna tala för att en nedgång går än snabbare än 2007, då belåning inte var tillåten.

Över till Sverige och den potentiella svenska fastighetsbubblan. Subprimelånen i USA var orsaken till förra finanskrisen. Det vill säga lån riktade till mindre kreditvärdiga låntagare där lånen beviljades med hänsyn till tillgångens bedömda marknadsvärde, snarare än låntagarens betalningsförmåga. De svenska hushållen har sedan mitten på 1990-talet ökat sina skulder betydligt mer än sina inkomster. Kvoten mellan skuld­sättning och disponibel inkomst är i dag långt över vad den var i USA när finanskrisen briserade.

Även om det finns flera naturliga orsaker till stigande fastighetspriser i Sverige, såsom accelererande urbanisering och en lång period med svag nyproduktion, skriver nog många under på att Sverige har en oroväckande het bostadsmarknad påeldad av historiskt låga räntor. I Stockholm säljs allt fler objekt redan på så kallade ”förhandsvisningar”, alltså före den officiella visningen. Det rapporteras även att det ibland krävs ett bud för att ens få komma på en förhandsvisning.

En återgång till den långsiktiga pristrenden för fastigheter, det vill säga en värdestegring i nivå med BNP-tillväxten, skulle innebära nära nog en halvering av bostadspriserna. Efter finanskrisen föll bostadspriserna på Irland med nästan 50 procent och i USA med drygt 40 procent. En större priskorrigering på fastighetsmarknaden innebär såklart betydande påfrestningar på hela ekonomin och på börsen.

Den andra uppenbara sidan av de rekordlåga räntorna är att investerarnas avkastningskrav på börsen faller, vilket eldar på aktiekurserna. Det är investerarnas ökande riskaptit som ligger bakom de senaste årens börsrally, inte stigande vinster. På Stockholmsbörsen har vinsterna stått stilla sedan 2011. I år väntas de bli större än 2011 för första gången, mycket beroende på en betydande valutadopning.

Att en börs eller tillgång är övervärderad betyder, som nämndes inledningsvis, inte att den kommer att falla i värde i morgon. Men en återgång mot trenden på sikt är given. Investerare som är framgångsrika på lång sikt prioriterar alltid att skydda kapitalet snarare än att jaga de sista avkastningsprocenten till priset av exponentiellt hög risk. När motiveringarna till varför en aktie eller index ska fortsätta att stiga blir för långsökta, är det läge att kliva av. Oavsett hur många gånger som man får höra börsmäklarnas i dag ohotat vanligaste försäljningsargument: så länge räntorna är så här låga finns det inget alternativ till börsen.