De goda oligarkerna

I början av 1998 var det en hätsk stämning i den lilla sibiriska oljestaden Neftejugansk. Stadens borgmästare, Vladimir Petuchov, var liksom övriga invånare upprörd över att oljejätten Yukos vare sig betalade skatt till regionen eller löner till oljearbetarna. I protest mot Yukos ledde Petuchov offentliga demonstrationer och planerade en hungerstrejk. Den genomfördes aldrig. I juni samma år sköts Vladimir Petuchov till döds med ett maskingevär.

Det finns inga bevis för att Yukos och dess huvudägare Michail Chodorkovskij har varit inblandade i mordet på Petuchov. Yukos hävdar att polisen inte misstänker Chodorkovskij och att polisen nu vet vilka tre personer som ligger bakom mordet: en har blivit mördad i en uppgörelse i den undre världen och de två andra befinner sig i Kazakstan.

Misshandel av små ägare

Vad Yukos och andra ryska bolag däremot har svårare att rentvå sig ifrån är den misshandel av minoritetsägare som pågått allt sedan bolagen privatiserades. En privatisering som för övrigt bäst kan beskrivas som stöld av statlig egendom med Kremls goda minne.

Det finns åtskilliga exempel på hur huvudägarna genom bland annat aktieutspädning och märklig internprissättning har berikat sig på de andra aktieägarnas bekostnad. Ett typexempel på hur det har gått till var när oligarkerna Boris Berezovskij och Roman Abramovitj blåste aktieägarna i oljebolaget Nojabrsk. Genom företaget Sibneft gav Berezovskij och Abramovitj ut nya aktier i Nojabrsk. Aktierna såldes till underpris till bolag under Sibnefts kontroll varvid de gamla ägarna i Nojarsk förlorade 75 procent av sitt ägande medan de båda oligarkerna blev 400 miljoner kronor rikare.

Yukos, som är Rysslands näst största oljebolag, betraktades länge som värstingen bland de ryska oljebolagen. Men de senaste åren har Yukos gått i spetsen för något som åtminstone ser ut som en förvandling från rövarkapitalism till god kapitalism.

– De ryska bolagen har blivit bättre. De tar in tradingbolag som använts för skumma transaktioner, de återinvesterar i bolagen och utdelningarna har höjts kraftigt, säger Erik Wigertz, oljeanalytiker på Brunswick UBS Warburg i Moskva.

Rysslands största oljebolag, Lukoil, har antagit en utdelningspolicy som innebär att 15-20 procent av vinsten ska delas ut fram till år 2005 och att utdelningen sedan successivt ska höjas till 35-40 procent.

Yukos har på bara ett år gått från att vara det mest riskfyllda till ett av de “tryggaste” bolagen på den ryska börsen. Utdelningen har tredubblats, bolaget publicerar kvartalsrapporter i enlighet med västerländsk redovisningsstandard, utlänningar har tagit plats i styrelsen. Michail Chodorkovskij ägnar sig numera till och med åt välgörenhet. Bland annat har han skänkt pengar till en kyrka och ett internetprojekt i Neftejugansk – staden där borgmästaren mördades.

Minskat utrymme

Nu är det knappast dåligt samvete som har gjort Chodorkovskij till en god företagsledare. Det handlar snarare om att hans och de andra oligarkernas manöverutrymme har beskurits efter Vladimir Putins makttillträde. Och kanske ännu viktigare är att majoritetsägarna i de ryska oljebolagen insett att det är lönsammare att vara goda kapitalister och få upp marknadsvärdena än att plundra bolagen på deras tillgångar.

Den här omsvängningen beror i sin tur på att oligarkerna – med undantag för Boris Berezovskij och Vladimir Gusinskij som tvingats i exil – nu känner sig någorlunda säkra på att president Vladimir Putin låter dem behålla kontrollen över bolagen så länge de sköter sig. Innan man visste vad som väntade efter Boris Jelstin var det mer rationellt att snabbt ta ut så mycket som möjligt ur bolagen och föra ut pengarna ur Ryssland.

Beroende av gott renommé

De ryska oljebolagen blir också allt mer beroende av ett gott renommé på marknaderna i väst. Här handlar det inte bara om att bädda för ökad försäljning. Stora vinster i kombination med en vilja att öka andelen förädlade oljeprodukter, gör att ryssarna nu också investerar i väst. Lukoil har till exempel köpt bensinmackkedjan Getty i USA, Yukos gick nyligen in i norska Kvaerner och gasjätten Gazprom håller på att bygga världens största gasledning från fälten i Yamal till Västeuropa.

Nu är långt ifrån allt frid och fröjd i de ryska bolagen. Det är fortfarande förenat med betydligt större risk att investera i ryska än i västliga börsföretag – och detta gäller även de större bolagen på Moskvabörsen. Till exempel har svenskägda Prosperity Capital Management stämt Rysslands tredje största oljebolag, Surgutneftegaz, för att bolaget delar ut för liten del av vinsten.

– Vi är oeniga om vad som är nettovinst. Surgut räknar på en märklig kassaflödesvinst där även investeringar dras av mot intäkterna, säger Mattias Westman som förvaltar Prosperity Capitals Rysslandsfond.

Med Surguts sätt att räkna ska bara 27 miljoner dollar delas ut. Räknas nettovinsten enligt standard i väst ska bolaget dela ut hela 125 miljoner dollar.

Och det faktum att de ryska bolagen numera granskas av välrenommerade revisionsbyråer som Andersen och PricewaterhouseCoopers tycks inte vara någon garanti för att allt står rätt till.

De skurkaktiga revisorerna

– Revisionsbyråerna är de största skurkarna på planeten. Det är först när oegentligheter har kommit till allmän kännedom som revisorerna reagerar. Bolagen dikterar totalt vilka siffror som ska ingå, säger en analytiker i Moskva.

Det största av de ryska börsbolagen, Gazprom, har fortfarande ett mycket dåligt rykte bland investerarna. Det utländska ägandet är begränsat till 20 procent, insynen i bolaget är minimal, organisationen fungerar till stor del som en del av den ryska byråkratin och det finns välgrundade misstankar att den förra företagsledningen fört över stora tillgångar i Gazprom till bolag som de själva kontrollerar.

Men även för Gazprom finns nu hopp. Främst därför att Putin i somras sparkade Gazproms ökände vd Rem (efter Revolution, Engels och Marx) Vjachirev och tillsatte den betydligt mer reformvänlige Aleksej Miller. Utnämningen ökar chanserna för att Gazprom styckas och den ryska gasmarknaden avregleras på samma sätt som skedde med oljeindustrin.

Håller trenden i sig?

Kommer då trenden mot mer öppen och hederlig företagsamhet att hålla i sig? Ett optimistiskt svar på den frågan är att den banditverksamhet som präglade de ryska bolagen under 1990-talet är typisk för en omogen kapitalism. Så var det även i USA under 1800-talet när Rockefeller, John Pierpoint Morgan och andra rövarbaroner byggde upp sina förmögenheter. Med den tolkningen är de ryska bolagen bara i början av en process mot ett mer västliknade sätt att driva företag.

En mindre optimistisk tolkning är att det är lätt att vara generös när tiderna är goda. Skulle oljepriset rasa och den politiska oron tillta finns en uppenbar risk för återfall. Den dagen oligarkerna tror att Ryssland går emot en ny kris och att Putins dagar är räknade blir det åter igen lönsammast att plundra bolagen, ta pengarna och snabbt försvinna från rysk jord.