De historiska

I jämförelse med Cosimo de” Medici, Nathan Rotschild och ErnestCassel bleknar de flesta av dagens finans-spelare.

Finansmän är inget som särskilt kan förknippas med vår egen tid.Palats, donationsfonder och muséer över hela världen bär namn påotaliga sådana män, som kommit från ingenstans, samlat en väldigförmögenhet och gått ur tiden. Ibland har de grundat dynastier.Andra gånger har deras arv snabbt skringrats med vindarna.Längtan efter odödlighet, erkännande eller rentav dåligt samvete,har fått dem till att visa givmildhet när karriären passeratzenit.

Av alla finansmän i historien torde inga ha satt så stora spårsom Cosimo de” Medici den äldre (il Vecchio) och NathanRotschild. En tredje stor internationell finansjätte, ErnestCassel, får vara med i denna artikel för att han råkade spela enså framträdande roll iSverige. Cosimos och brodern Lorenzos ättlingar styrde staden Florensi 300 år med några avbrott. Familjenamnet förknippas med självarenässansen, det nytänkande inom kultur och vetenskap som skullebädda för industrialismen.

Cosimo föddes 1389. Hans far lade grunden för rikedomarna då hanav några släktingar övertog ett bankkontor i Rom, som kom att hahand om påvens affärer. Banken flyttades till Florens när Cosimovar åtta år gammal. I trettioårsåldern kunde han där börja sinlånga finanskarriär, och under mer än tre decennier styrde ochutvecklade han sedan faderns företagsgrupp. I vissa avseendenvar hanföretagsbyggare, i andra finansklippare. Bevarade räkenskaper tyderpå att påvens affärer avkastade hälften av vinsten. I övrigt vardet framför allt den blomstrande textilindustrin i Florens somskapade affärsmöjligheter för banken.

1433 grep Cosimo den politiska kontrollen över Florens genom enkupp. Politiskt krönte han karriären med en allians mellanFlorens och Milano år 1451, vilket skapade en period avstabilitet i Italien. Cosimo och Lorenzo de” Medici drev undertiden företagsimperiet mot ständigt nya framgångar. Bankkontoretablerades i Genéve, Avignon, London, Pisa och Milano.Tillverkning av sidentyger startades i Florens.

Efter Cosimo stagnerade eller krympte bankens verksamhet. Mendet räckte för att Cosimos och Lorenzos ättlingar skulle vandrain i de allmänna historieböckerna med tillnamn som den store ochden ståtlige, erövra praktfulla titlar och bygga praktfullapalats.

Nästan lika sägenomsusad är familjen Rotschild. Den ägerfortfarande banker och företag i åtskilliga länder även ominflytandet relativtsett har krympt. Det hände någon enstaka gång att feodalfurstarnasparanoia spelade judar i händerna. Rotschilds blev hovjudarbetrodda med ansvar för en furstes ekonomi, antagligen därföratt deras utsatthet i samhället gjorde dem till extremt lojalamedarbetare. Hela deras tillvaro hängde ju på att fursten fickett bra ekonomiskt resultat.

Antikhandlaren Mayer Amschel Rotschild i Frankfurts judegettotränade sina fem söner – Amschel, Salomon, Nathan, Carl ochJacob (James) mycket målmedvetet i denna hårda och ogina miljö.

Alla blev enkla män med grova manér. Men de lärde sig det somfadern tillägnat sig om affärer, och hela livet visade delojalitet mot varandra..

De har gått till historien som de fem från Frankfurt. Menegentligen var det Nathan och James, som förde familjen tillrikedom och ryktbarhet.

Furst Wilhelm av Hessen hade rikedomar som hans förfäder samlat iEuropas ideliga krig. Han blev en av Napoleons fiender och hantvingades fly till Danmark och därefter Prag under den tidNapoleons stjärna stod högt. Där satt han och oroade sig översin förmögenhet, som var spridd på olika håll, det mesta iEngland. Under denna oroliga tid behöll familjen Rotschild ihemlighet sin lönsamma lojalitet medkurfursten. Nathan var uppenbart begåvad och hetlevrad, närmast elaksom han tonar fram i efterlämnade brev och berättelser. För denkreative och företagssamme ynglingen var livet i ghettot iFrankfurt en plåga. Han reste därför tidigt till London. Därblev han varmt välkomnad och omhändertagen, och upplärd.

Nathan satte sig snart i respekt. Ingen arbetade hårdare och merkreativt än tysken. När hemarbetarna arbetade på kredit förandra, fick de kontant betalning av Nathan. Han skar nedproduktionskostnaderna till det yttersta och vårdadestorkunderna på det sätt som han lärt sig av sin far. Sådant geringa omedelbara framgångar, men det bygger en stabil grund förframtida verksamhet.

Under tiden hade familjen fått en allt viktigare roll ikurfurste Wilhelms trassliga affärer. Kistor med hemligadokument låg till exempel undantstoppade i de många hemligaflykttunnlarna under gettot och familjen ägnade sig åt att drivain furstens olika skulder.

Nathan fick först ta hand om en blygsam del av det kapital somfursten hade i England och fick sedan allt mer. En annan sak somskapade affärsmöjligheter var Napoleons blockad mot all handelmed England. Det var dags att lämna textilaffärerna och blifinansman.

Centrum i familjen Rotschilds verksamhet flyttades gradvis tillEngland. Den outröttlige Nathan arbetade med smuggling,valutaarbitrage och spekulationer. Kurfurstens pengar snurrademånga varv innan de hamnade i statsobligationer och de vinsterfamiljen gjorde var spektakulära. Att kurfursten dessutom villeatt alla placeringar skulle göras i Nathans namn gav honomsnabbt mytiska proportioner i the City där han snabbt blev enkänd profil. Den klassiska karrikatyrteckningen visar en fulfetlagd karl i hög hatt och stor svart rock stående vid en avpelarna på börsen.

År 1815 var redan Nathan Rotschild engelska regeringens främstefinansiär efter en rad våghalsiga operationer. Styrkan varinformationsnätet på kontinentens och brödernas solidaritet. Manskulle till och med kunna säga att det var Nathan och familjenRotschild som vann kriget åt engelsmännen. Utan deras hjälp hadeinte gått lika bra att föda arméerna på franskt territorium.

I gengäld fick bröderna driva sin guld- och silverhandel fram ochtillbaka över engelska kanalen med engelska regeringens godaminne. I dag kallas det valutaarbitrage och småmarknadsskillnader täpps till med elektroniska leveranser nästansekundsnabbt. Då kunde bara den som hade egetinformationsnätverk och diskret leveranssystem dra nytta avskillnader som var mycket stora. Fransmännen som trodde attguldskeppningarna bara gick i en riktning gladde sig åt attRotschildbröderna höll på att bädda för ett engelskt monetärtsammanbrott och lät dem hållas.

Bredvid Nathan Rotschild förbleknar alla vår tids finansmän. Defrämsta bevisen på Rotschilds makt kom när den gamla överklassenefter Napoleonkrigen försökte sätta judeuppkomlingarna på plats.De svarade på alla sådana angrepp från konkurrenter eller statermed skrämmande maktdemonstrationer på aktie- ochobligationsmarknaderna. Ingen vågadedärefter försöka stänga dem ute. Rotschildarna, som adlades iÖsterrike, ordnade uppfostran av sina barn i en mer aristokratiskanda, och med dessa började en era med slott, vingårdar,ingiften, donationer och bankhus som pågår ännu.

Ernest Cassel föddes som andre son i en judisk företagarfamilj iKöln. Firman skulle gå till den äldste sonen, så för Ernest vardetnaturligt att vid 17 års ålder bege sig till London City. Snabbthamnade han på den judiska Londonfirman Bischoffsheim &Goldsmidt, som vid den här tiden börjat intressera sig förmellansvensk malm.

Redan efter fyra år, vid 22 års ålder, hade Ernest Casselavancerat till chef för firman. Han tjänade 5.000 pund om året,samt två procent på nettot av firmans affärer. Han hade ocksårätt att reservera två procent av firmans kapitalinsatser försig själv, och rätt att bedrivaegna separata finansaffärer. Den tyske juden Ernest Cassel blev ocksåen av den brittiske regentens allra närmaste vänner. Dörrarnastod öppna för Cassel överallt i brittiska imperiet och i deländer som beundrade vad England stod för.

Med sin familjebakgrund kunde han dessutom hålla förtroendefullakontakter med firmor som Warburg i Hamburg, Noetglin i Paris,Wertheim & Gompertz i Amsterdam, Philippson i Bryssel och Kuhn,Loeb & Co i New York. Det judiska internationellafinansnätverket var vid den här tiden nästan lika viktigt somtelegrafen för de internationationella affärerna i en värld därfå hade någon att lita på.

När allt detta kombinerades med Cassels kreativitet ochhänslöshet blev det utomordentliga resultat. Redan i det förstastörre uppdraget fann han den strategi som han skulle använda imånga lyckade kampanjer. Ett fruset tillgodahavande iKonstantinopel förvandlades på tre månader till en räddad affäroch hans egen provision påräddningsaktionen blev grundstenen i hans sidoverksamhet. Att fåsvaga företag att gå samman blev en viktig metod för hansframgång.

Grängesaffären 1896 var utomordentligt stor med svenska mått, menknappast med Cassels. Han fusionerade där malmbolaget ochjärnvägsbolaget Trafik AB Gränges Oxelösund. Sju år senare utkämpadesdet stora slaget om Norrbottensmalmen. Den såldes till Trafik ABGränges, som Cassel kontrollerade, och detta utbasunerades som ensvensk lösning. Sir Ernest fick mer eller mindre motvilligt taöver yttersta ansvaret för Norrbotten.

Man kan undra vad Ernest Cassel egentligen tyckte omsmåstadshålan Stockholm, där en trång krets industrialister ochfinansmän genom vänskaps- och släktband med regeringen, kundestyra politiken.

Ovan vid den sortens miljöer var han emellertid inte. Han smordepå ett ganska oblygt sätt en rad framstående svenska makthavareoch spekulanter med fördelaktiga erbjudanden om Grängesaktier ochsamtidigt som gruvföretaget drev en aggressiv utdelningspolitik.Grängesaktien blev Stockholmsbörsens ledande spekulationsaktie,som tidvis stod för halva omsättningen. Det utvecklades till enfin affär för Cassel, som åren före första världskriget lyckadeskliva ur engagemanget utan att störa kurserna.

Med Casselska referensramar var detta ett mycket långtengagemang. Det vanliga var att han gick ur betydligt tidigare.Att driva verksamheterna intresserade honom inte, och han bandsig heller aldrig med någon partner mer än tillfälligt. Casselvar en frilansande finansman och hans informationshunger äromvittnad. Det gällde att hitta lägen för att gå in så billigtsom möjligt och ut så dyrt som möjligt.

Listan över de olika affärerna är lång. I Egypten bildade hanbolag för att bygga första Assuandammen och engerade sig i sådanamarkaffärer som påverkades av projektet. Detsamma gällde Londonsförsta tunnelbana, järnvägar i USA och Mexiko samt Brasiliensjärnmalmsfält Tabira. Försvarskoncernen Vickers var en Casselskmerger.

Finansmäklaren Ernest Cassel ordnade fram statslån för blandannat Kina, Uruguay och Marocko. England fick i ett trängt lägelikviditetpå tre timmar. I många avseenden var det en man av sin tid, hungrigpå utmärkelser och ordnar och mån om att visa upp sig i den rättapraktfulla inramningen. Det egna residenset i Mayfair haderustats upp med åttahundra ton carraramarmor och den magnifikakonstsamlingen kunde beundras av hundra middagsgäster som ledigtfick plats i matsalen. Hans tillställningar hölls också gärna påkryssningsfartyg.

Finansfursten samlade silver, antikt porslin och böcker iskinnband på samma osensuella sätt som han samlade pengar. Ettstuteri kapplöpningshästar tillhörde också bilden av enpersonlighet i samtidens ögon. Det var nog bara ibergsklättringarna i Alperna och älgjakterna i Mellansverige somhan garanterat fanns med av andra skäl än driften att imponeraoch förefalla.

I dödsboet fanns 1921 kvar 7,5 miljoner pund efter attåtskilligt hade donerats bort. En av de små är den Casselskadonationen i Grängesberg.

Han var stolt över det han skapat, men känslig för kritik ochdominant i sin omgivning, skrev The Times i dödsrunan.

BILDTEXT:

Ernest Cassel smorde på ett ganska oblygt sätt svenskamakthavare ochspekulanter med fördelaktiga erbjudanden om Grängesaktier. Påvensaffärer avkastade hälften av vinsten i Cosimo de” Medicis bank.Nathan Rotschild blev också den engelska regeringens främstefinansiär.