Den nya elitismen

Om ni inte har noterat det, vill jag påpeka att all politik är elitistisk. Demokratiska val är utrensningar, lika skoningslösa som valet av Miss Universum. Skillnaden, uppenbar för var och en med synen i behåll, är bara att valen sker på andra kriterier.

Denna elitism betyder inte att allt folkligt politiskt engagemang är humbug. Visst har det funnits verkliga folkrörelser. Men paradoxen är att folkrörelserna fungerade bäst så länge samhället genomsyrades av en självklar auktoritetstro, en naturlig acceptans för elitism. Då kunde folk sluta upp bakom de auktoriteter som de ansåg företrädde just deras intressen. Det var lätt att göra sig till en del av samhällsutvecklingen. Nu är det mycket svårare. Auktoritet har blivit ett skällsord. Liksom elit. Var och en ska vara sin egen folkrörelse, vilket förstås inte innebär att elitismen inom politiken har minskat. Snarare tvärtom. Kan man bara vara politisk varelse som individ, hänger allt på den egna förmågan. Utslagningen på väg till den politiska toppen blir än mer skoningslös.