Det gamla vanliga på ett nytt sätt

Lars Thunells isjakt stävar fram över Stora Värtan, en grund havsvik norr om Stockholm. Den låga markfrigången och snöfläckarna som passerar förbi under medarna får filmbilderna från turen att se ganska spektakulära ut. De ska användas till en reklamfilm om SEB:s internetsatsning utomlands.

Koncernchef Thunells insats som fotomodell kan delvis skrivas på nöjeskontot. Men den vittnar också om något annat: Inget som har att göra med internet, inte ens en reklamfilm, är för smått för att en koncernchef vid en storbank ska engagera sig i saken.

Informationsteknik, och speciellt internet, har legat Lars Thunell varmt om hjärtat länge. Han tillhör den skara svenska direktörer som emellanåt bjuds in till trendskapande amerikanska data- och internetföretagschefer på informella träffar och seminarier. Thunell är sannerligen inte ensam om sin teknikentusiasm bland storbankscheferna. Sedan något halvår tillbaka tävlar han med Arne Mårtensson på Handelsbanken och Hans Dalborg på Merita-Nordbanken om att lovorda internet som både besparingsmedel och merförsäljningskanal.

Nytillträdda kollegan Birgitta Johansson-Hedberg på Föreningssparbanken ville inte vara sämre när hon i intervjuerna vid sitt tillträde häromveckan berättade vad hon ska utveckla. Internet förstås.

Oligopolets makt

Men stopp ett tag. Det här var en uppräkning av det gamla vanliga oligopolet, gamlingarna i branschen.Vad sker som är nyskapande?Svaret är, tråkigt nog, inte mycket. Trots att Sverige är långt framme i olika internetsammanhang, finns här inga renodlade internetbanker.

Knappt fyra år efter att de första svenska bankaffärerna gjordes på internet är kundstocken ungefär så trögrörlig som den alltid har varit. Någon ökad konkurrens har inte märkts av. Och internet har inte blivit den katalysator för att få kunder att byta bank, som några kanske hade förväntat sig. Snarare har de flesta människor väntat på att den »egna« banken ska öppna internetkontor och därefter, om de varit intresserade, flyttat hela eller delar av sina affärer till internet.

Anders Lindqvist, som var med och byggde upp SEB:s internetbank (och idag återfinns på IT Provider), har en enkel förklaring till trögheten: »Folk litar inte på en bank som inte finns i den verkliga världen. Det där är en känsla som är mycket mer djupt rotad än vad man kanske tror.«

Några av de så kallade nischbankerna har kommit en bit på väg med internetsatsningar. Men de kan ändå inte kallas renodlade internetbanker. Skandiabankens satsning är till exempel sprungen ur en vanlig (telefon) bank och har namnet gemensamt med ett »riktigt« försäkringsbolag.

Trögrörliga kunder

Några slutsatser går det kanske att dra av det faktum att storbankerna har tagit kommandot på internet:* Inträdeströskeln för att starta en ny bank på internet är betydligt högre än vad som gäller inom andra branscher, till exempel inom e-handel. Det beror troligen dels på de formella kraven, som oktrojen, men också på att det tycks ta längre tid att uppnå en kritisk massa för en bank än för en butik.* Internet har hittills i första hand utnyttjats av bankerna för att göra besparingar och bara delvis som en kanal för merförsäljning.* När teknikfundamentet nu finns på plats är det dags för storbankernas andra, och kanske viktigaste, steg på internet. Nu gäller det att försöka utnyttja det nya mediet för att växa.En granskning av bankernas strategier så här långt visar på några intressanta skillnader som kan ge vägledning för hur det ska gå i framtiden.

Mest riskbenägen tycks Lars Thunell vara. Han satsar på internet för de rikaste, i Sverige och utomlands. Här hemma ska han under de närmaste åren stänga vart femte kontor som en direkt följd av att allt fler kunder använder internet. Det gäller allt från gamla kontor i burgna villasamhällen, som Stocksundskontoret, till nyöppnade halvautomatiserade experimentkontor, likt det som öppnade invid en stormarknad i Fittja söder om Stockholm för några år sedan. Redan sägs ungefär 30 procent av SEB-kunderna använda sig av internet och hela 70 procent av dessa sägs surfa in på kontoret minst en gång i veckan.

Också Föreningssparbanken överväger att lägga ned kontor.

Handelsbanken och Merita-Nordbanken går en annan väg. De håller (åtminstone än så länge) fast vid att kontoren behövs, inte minst för att utbilda och förmå kunderna att använda internet. Kontoren får bli rådgivningscentraler.

Arne Mårtensson lät nästan lyrisk när han häromveckan beskrev den effekt som kundernas användning av internet, främst företagskunderna, har på Handelsbankens produktivitet. Förbättringar på tio procent eller mer finns inom räckhåll, en siffra som hade varit helt otänkbar i en storbank bara för några år sedan.

Merita-Nordbanken är den enda av bankerna som i en uppskattning beskrivit internets effekter på resultatet. Baserat på en beräkning som består av över 90 variabler heter det att besparingar och merförsäljning ska ge en »årlig positiv resultatpåverkan« på i storleksordningen 2,1-2,5 miljarder kronor. Det betyder ett resultatlyft på 15-20 procent.

Låg innovationskraft

Det här låter som fina siffror. Men förbättringarna hittills är ju mest resultatet av besparingar. Marginalkostnaden för att göra affärer på internet, där kunden själv står för allt arbete, är nästan noll. Skulle affären istället göras i bankkassan kostar den flera tior.

Däremot tycks bankernas innovationskraft när det gäller att finna nya affärsmodeller, eller för att skapa merförsäljning på internet, vara ganska liten. Mest handlar det än så länge om att marknadsföra gamla tjänster på ett nytt sätt. Finurligheten i att skapa kringtjänster i den vanliga världen – att räkna dagskassor, paketera sparprodukter, rådgivning – märks det ännu mycket litet av på internet.

Ändå sitter bankerna mitt i informationsflödet och betalningsströmmarna, de har några av landets mest välbesökta webbplatser och har rimligen några av nationens största kunddatabaser på internet. Men de använder sitt övertag i mycket liten utsträckning och riskerar att bli frånsprungna av andra företag som har stora betalningsströmmar – till exempel en internetoperatör, någon av de stora livsmedelskedjorna eller ett elbolag.

Som än märkligare framstår försiktigheten med tanke på behovet i internetsammanhang av en trygg mellanhand – just precis det som bankerna är. Deras gamla affärsidé är ju just att gå i god för de inblandades identitet i olika affärer och därefter garantera in- och utbetalningar.Den här försiktigheten har lett till att nya entreprenörer gör vad de kan för att plocka av bankerna de mest lönsamma affärerna: handel med aktier och fonder samt bolån.

Hetast är förstås aktiehandeln. Ett dussin renodlade internetmäklare har etablerat sig och antalet verkar nu ha stabiliserats. Med en allt större mängd dagshandlare har aktieaffärerna på Stockholmsbörsen exploderat sedan i november-december i fjol. Explosionen har också lett till att fler har kommit till insikt om att man får vad man betalar för när man lågprishandlar aktier på internet. System slöa som sirap hör till vardagen och alltför ofta tvingas systemen omkull på grund av överbelastning. Problemen är nu så stora att finansinspektionen i en färsk rapport vill att fondkommissionärer uttryckligen varnar sina kunder för att problem kan uppstå och därmed för att kunderna kan riskera att förlora pengar på grund av fallerande teknik. Flera av nätmäklarna är fortfarande olönsamma, främst på grund av de stora teknikkostnaderna. Troligen väntar både utslagningar och sammanslagningar i branschen, och då kan storbankerna knipa nya kunder.

Nästa område, handeln med fondandelar, är på väg att bli hett. Under det senaste året har flera nya handelsplatser sett dagens ljus.

Det tredje området, långivning, är än så länge ett litet område på nätet. Men det går numera bra att låna pengar till bostäder över internet.

Svårt för utlänningar

Det finns egentligen inte heller några utländska konkurrenter som kan hota de svenska storbankerna. Hos finansinspektionen har visserligen ett par utländska banker hört sig för om de regler som gäller för att starta internetbank i Sverige. Och en norsk entreprenör har sagt sig vilja starta internetbank här.

Anders Lindqvist på IT Provider kan berätta att han blivit approcherad av utländska banker, men tackat nej. »Det är fullständigt chanslöst. Sverige är redan överetablerat inom banksektorn. Och inom aktiemäklarområdet finns 10-15 bolag, beroende på hur man räknar. Att ge sig in och kriga med dem är dömt att misslyckas«.

Expansion utomlands

Med en ganska låst hemmamarknad återstår inget annat för de svenska storbankerna än att satsa vidare utomlands. Det kan ske på två sätt. Antingen genom att starta en helt ny internetbank på plats, och göra massiv reklam för den, eller genom att köpa en befintlig kundstock och sedan använda de svenska erfarenheterna utomlands. I det första fallet gäller det att locka kunder till en »okänd« svensk bank och i det andra att hoppas på att de gamla kunderna är intresserade av internet.

Konkurrensen ute i Europa lär bli knivskarp vilken väg bankerna än väljer. Visserligen finns ett nordiskt kunskapsförsprång, men eftersom svenskarna har dröjt med att gå utomlands är det långt ifrån säkert att försprånget går att använda. Det beror inte minst på att en lång rad av de stora europeiska bankerna under senare tid har bestämt sig för att hårdsatsa på internet. Dataföretaget IBM har till exempel räknat ut att 20 europeiska banker redan satsar på den senaste flugan, m-business, internetaffärer över mobiltelefoner.

Holländsk expansion

I Storbritannien finns redan några av de största internetbankerna, men de är nästan alla sprungna ur andra storföretag än banker. Dit hör Egg – med över en miljon kunder – som byggts upp av livförsäkringsbolaget Prudential. Och dit hör också relativt nystartade If, som startats av bolåneinstitutet Halifax (och som inte ska förväxlas med det nordiska försäkringsbolaget med samma namn).

Nu under våren har dessutom en våg av expansionslusta sköljt över de europeiska bankhusen:Nederländska ING Group ska till exempel satsa över 16 miljarder kronor under de kommande tre åren på internetbank-projekt. I planen ingår bland annat ett övertagande av en fransk bank samt att starta verksamhet i Italien.

Konkurrenten i samma land, ABN Amro Holding satsar 15 miljarder kronor på att utveckla sina internettjänster. Deutsche Bank har vikt miljardbelopp för internetsatsningar, liksom spanska Banco Bilbao Vizcaya Argentaria. Spanjorerna utmärkte sig den 6 mars i år, ungefär samtidigt som internetaktierna nådde sin kurskulmen, genom att för kontanter köpa en tredjedel av den i Irland hemmahörande internetbanken First-e för nära tio miljarder kronor. I boet fanns 110.000 »registrerade användare« i Storbritannien, de flesta alldeles nya eftersom irländarna slog upp sina portar så sent som i höstas.

Samtidigt har amerikanska E-trade, som inledningsvis specialiserade sig på aktiehandel, köpt en internetbank och växer utomlands. Cirka 10.000 kunder tillkommer varje dag och företaget har nu tre miljoner kunder, de flesta fortfarande i USA. Den största nordiska banken, Merita-Nordbanken, har drygt en miljon kunder.

»Vi siktar på att få våra kunder att dela upp sina affärer. Först gäller det aktier och sedan vill vi långsamt förmå dem att flytta över allt större delar av sina affärer till oss«, säger bankens Europaansvarige, Johan Brenner.

Det är i den konkurrenssituationen man ska se SEB:s expansiva utlandsplaner, och försöken att locka kunder med fartiga isjaktsbilder. Banken håller som bäst på att internetkonvertera sin nyinköpta tyska bank BfG, och på bara fyra år har SEB tänkt sig att mångfaldiga antalet internetkunder till fem miljoner.

Då är det nog som bankens ordförande, Jacob Wallenberg, säger. Det räcker inte med organisk tillväxt för att nå målet.