DOLLARN: Tillfällig styrka

Vad är det som ligger bakom den amerikanska dollarns plötsligastyrka? Sedan i början av 1995 har dollarn stigit med ungefärtjugo procent mot D-marken och med över fyrtio procent mot denjapanska yenen.

På lång sikt har dollarn dock fallit och det är knappast troligtatt den senaste uppgången innebär att den trenden har vänt.Dollarn har varierat kraftigt under de senaste femton åren, menbakom de stora kasten kan man skönja en trendmässig nedgång.Toppar och bottnar mot både D-mark och yen har blivit lägre ochlägre. Under 1982 kostade en dollar över 200 yen och ungefär 2,5D-mark.

På kort sikt finns det dock en hel del som talar för att dollarnhåller sig stark ett tag till.

Ränteskillnaderna är en viktig faktor bakom dollarns styrka.Amerikanska sexmånadersräntor ligger drygt två procentenheteröver de tyska och drygt fem procentenheter över de japanska.Dessutom talar de senaste indikatorerna snarast för attränteskillnaderna kommer att öka. Den amerikanska ekonomin serju ut att fortsätta växa i god fart medan det har kommit teckenpå att den tyska konjunkturen mattades av i slutet av förraåret.Om något borde de tyska korträntorna sänkas ytterligarenågot för att hjälpa den svaga konjunkturuppgången på traven. IUSA talar i stället allting för att korträntorna om något kommeratt höjas inom loppet av något halvår.

Ännu en effekt som kan ligga bakom dollaruppgången är att denhar varit fundamentalt undervärderad under de senaste åren.Flera stora internationella banker menar att en så kallad PPP–korrigerad (köpkraftsparitetskorrigerad) dollarkurs till ochmed ligger ännu högre än den nuvarande. Credit Suisse FirstBostons uppskattning av en köpkraftskorrigerad dollarkurs liggerpå ungefär 2,0 D-mark och 170 yen. Nat Wests uppskattning är attmotsvarande kurser ligger på 1,86 D-mark och 140 yen. I måndagskväll låg dollarkursen på 1,64 D-mark och 119 yen.

Idén med PPP-kurserna är att de skall spegla den valutakurs dären vara kostar ungefär lika mycket i olika länder. Dessauppskattningar tyder alltså på att amerikanska varor fortfarandeborde vara jämförelsevis billiga. Mot dessa skattningar talardock att den amerikanska utrikeshandeln fortfarande visar storaunderskott.

Den amerikanska bytesbalansen har visat underskott varenda årända sedan 1981. Även om teoretiska PPP-skattningar tyder på attdollarn borde vara ännu starkare tyder ju de permanentaunderskotten på att den skulle behöva vara billigare för attskapa balans i utrikeshandeln.

Andra faktorer talar också emot att den senaste tidensdollaruppgång skulle vara början på en varaktig trend. Denamerikanska inflationen har legat högre än i Tyskland och Japanunder många år (undantaget är en period efter den tyskaåterföreningen) och ingenting tyder på att det blir annorlundaframöver. Även om den amerikanska inflationen är låg med tankepå den långa konjunkturuppgången och den låga arbetslösheten såär den högre än i Tyskland och Japan. Prognoserna för denärmaste åren pekar mot att den förblir litet högre. Ännu enfaktor som talar emot en långsiktigt stark dollar är att denamerikanska produktiviteten trendmässigt har utvecklats svagareän i Europa. Vissa menar att produktiviteten kommer att blistarkare framöver, men om det verkligen är fråga om etttrendbrott återstår ännu att se.

Vad är det då som kommer att få dollarn att vända nedåt igen?Att den europeiska konjunkturen stärks och den amerikanska tillslut börjar dämpas kan bli det som sätter stopp fördollaruppgången. Det ser inte ut att inträffa under den närmasteframtiden.