Drömkap förfinanshajar

Kirunavaaras topp är sedan decennier avhuggen och utschaktad i flera nivåer. Men annars är intrycket av LKAB:s huvudanläggning i Norrbotten ett annat. Gruvan syns inte, trots att den ligger intill stadskärnan. Den finns nämligen djupt under jord, och det är snudd på unikt för en stor järnmalmsproducerande gruva.

Underjordsbrytningen är inte bara intressant från teknisk synpunkt. Den förklarar också varför LKAB:s soliditet varit över 70 procent de senaste 15 åren. Att bryta under jord är komplicerat jämfört med dagbrottsdrift, där det bara är att spränga, köra fram med skopan och sen åka i väg med lasten. Under jord får man dels högre driftskostnader, dels effekten att investeringarna måste göras i klump. I de flesta företag kan investeringarna spridas ut över ett stort antal år. Det går inte i LKAB. För att utveckla verksamheten i Kiruna och Malmberget måste man spränga ner nya huvudnivåer i berget och bygga nya förädlingsverk, vilket betyder att kostnaderna blir markant högre under vissa perioder.

– Vi har en cyklisk trend i investeringarna. Under större delen av 90-talet hade vi en period med stora investeringar, och under slutet av 90-talet och fram tills nu har vi haft lägre aktivitet. Men nu har vi framför oss ett antal år med stora investeringar, säger finanschefen Leif Boström.

Enligt LKAB är svängningarna huvud-orsaken till att företaget samlar pengar på hög. I koncernen minns många fortfarande krisåren i början av 1980-talet, när bolaget gick med stora förluster, hade svaga finanser och tvingades säga upp tusentals anställda. Där vill man inte hamna igen.

En konsekvens är att ägaren, näringsdepartementet, har som mål att LKAB ska ha minst 50 procents soliditet. De senaste 10-15 åren har balansräkningen varit långt starkare än så. Soliditeten har pendlat mellan 70 och 75 procent.

Att LKAB vill samla i ladorna kan verka logiskt med tanke på de kommande årens jättelika investeringar. Under de närmaste tio åren ska LKAB satsa cirka 18 miljarder kronor. I Malmberget håller ett nytt pelletsverk för 2,6 miljarder på att byggas. Inom något år tas troligen beslut om ytterligare ett sådant verk i Kiruna för en likartad kostnad. Till det kommer nya huvudnivåer, vilka i sin tur kräver att man flyttar vägar, järnväg och bebyggelse i både Kiruna och Malmberget.

Ändå har LKAB för mycket pengar, och mer blir det. Kassaflödet i rörelsen fördubblades de första nio månaderna i år jämfört med samma period i fjol. För helåret 2005 väntas vinsten bli över sex miljarder på en omsättning om cirka 15 miljarder. De goda tiderna ser dessutom ut att bestå i flera år, enligt både externa bedömare och LKAB självt.

Därför gör Leif Boström bedömningen att företaget sannolikt kan finansiera merparten av expansionen genom egna vinster.

– Allt beror förstås på resultatutvecklingen. Fortsätter marknaden att vara stark så kan vi klara det mesta själva utan att behöva ta av reserverna. Soliditeten kan gå ner, men inte alltför mycket, säger han.

Gissningsvis kommer alltså LKAB att kunna flytta en stor del av Kiruna och göra sina övriga nysatsningar fram till år 2015-2020 utan att balansräkningen påverkas nämnvärt. Soliditeten faller kanske till 60-65 procent. Men knappast mer.

Slutsatsen är given: investeringarna motiverar inte den gigantiska kassan. Det innebär att utdelningstakten bör vara hög. Det är den inte. LKAB har som mål att varje år dela ut 30 till 50 procent av vinsten till staten. De senaste åren har utdelningen varit just 50 procent och inga engångsutskiftningar har gjorts. Men mycket mer pengar borde gå tillbaka till ägarna och därför har mer ambitiösa finansiella mål efterlysts av styrelseordföranden Björn Sprängare.

Enligt Sprängare, som uttalade sig i fjol, är balansräkningens storlek “inte sund”. Han konstaterade då också att LKAB, som alla andra industriföretag, borde kunna låna till en del av investeringarna. Staten låter redan i dag en stor del av järnvägsbyggena betalas genom lån. Om LKAB gick ut och lånade skulle man troligtvis få mycket bra villkor.

Men regeringen är inte intresserad. Orsaken är just att LKAB inte är som alla andra industriföretag. Gruvbolaget är omhuldat av befolkningen i Norrbotten och inom socialdemokratin generellt anses LKAB stå över normala marknadsmässiga resonemang, inklusive det faktum att en mer balanserad kapitalstruktur ger högre avkastning.

Det finns ytterligare en aspekt. LKAB-ledningen vet att kassan ger flexibilitet. Om bolaget hade magrare finanser skulle man få gå till ägaren när det var dags för stora investeringar, vilket skulle kunna ge eventuella kapitaltillskott en politisk dimension. Därför sitter alla parter still i båten. Trots att både ledningen, styrelsen och näringsdepartementets experter mycket väl vet att LKAB:s miljarder skulle kunna göra bättre nytta någon annanstans i den svenska samhällsekonomin.
______________________________________________________________

STATENS EGEN GULDGRUVA
LKAB, Jan-sep 2005 (2004)
Omsättning: 10,6 miljarder kr (6,6 mrd)
Resultat: 5,1 miljarder (1,4 mrd)
Likvida medel, 30 sep: 7,3 miljarder (4,2)
Antal anställda: 3 557 (3 506)
Ordförande: Björn Sprängare
Vd: Martin Ivert
______________________________________________________________