Dystert för sakförsäkring

Företag och enskilda köper sakförsäkringar för 35 miljarderkronor om året i Sverige. En ansenlig marknad alltså, som bordekunna ge god bärgning åt bolagen ifråga. Så var det också framtill alldeles nyligen. Även under den djupa lågkonjunkturen ibörjan av 1990-talet hade exempelvis Trygg-Hansa ochLänsförsäkringar hygglig lönsamhet i sina rörelser. Men på baraett par år har bilden förändrats. Oligopolet är fortfarande istort sett intakt – de fyra största bolagen inom villaförsäkringkontrollerar 90 procent av marknaden – men kunderna har lärt sigatt förhandla. Företagen har i allt högre grad gått över tillatt använda mäklare för att köpa in sitt försäkringsskydd.Dessutom har hushållen börjat jämföra priser på ett mycket mersystematiskt sätt, bland annat via internet. Försäkringsbolagenhar svarat med så kallade gruppstrategier, det vill säga att gerabatter till medlemmar i facket eller andra organisationer.Eftersom praktiskt taget alla svenskar är med i någon förening,och eftersom många föreningar får provision om de skaffar nyakunder åt försäkringsbolagen, har den här avtalsformen sprittsig mycket snabbt. 1996 kom 15 procent av Skandias premier inomvilla och hem från gruppkontrakt. För Wasa var samma siffra 20procent och för Folksam ännu högre.

Men totalmarknaden växer inte. Första kvartalet i år minskadesakpremievolymen med 4,4 procent jämfört med samma tid 1996.Följden har därför blivit att företagen ryckt kunder frånvarandra och därmed sänkt prisnivåerna. Det förklarar varförlönsamheten försämrats i branschen som helhet och ärförklaringen bakom genomklappningen i Trygg-Hansas rörelsevinst(alltså exklusive värdeökningar på det förvaltade kapitalet).Den sjönk till 11 miljoner kronor första halvåret i år jämförtmed 304 mkr samma period i fjol.

Även i andra europeiska länder går vinsterna ned inomsakförsäkring. I Storbritannien har till och medtelefonförsäljningsjätten Direct Line, förebilden för SkandiasDial och Trygg-Hansas Aktsam, börjat gå dåligt på grund av hårdkonkurrens.

Branschen måste rationalisera. Sverige har på tok för mångaförsäkringstjänstemän (1,06 procent av landets totalaarbetsstyrka enligt Eurostat jämfört med 0,8 procent i hela EU)och de har under 1990-talet haft högre löneökningar än andrajämförbara grupper. Kostnadsjakten har nätt och jämnt börjat.Den är en kapplöpning med tiden eftersom prispressen gör attintäkterna faller. I Trygg-Hansas fall kommer intäktsfalletsnabbare än kostnadsbesparingarna.

Det är några magra år som väntar. Konkurrensen tilltar som sagt,inte minst på företagssidan som svarar för över 40 procent avden totala premievolymen. Nya bolag, som norska Storebrand,kommer till.

Men läget är inte hopplöst. För de bolag som antingen harhygglig volym och en blomstrande sparrörelse att luta sig mot(som Skandia) eller har kostnadseffektiv distribution (somtelefonbolagen eller Folksam med sin stora andelkollektivförsäkringar) kan se tiden an med tillförsikt. Men detkan inte Trygg-Hansa. Bolaget är det minsta av de fyra stora(Länsförsäkringar, Folksam, Skandia och Trygg) och har riktigtansenliga marknadsandelar bara inom ett segment,yrkestrafikförsäkringar.

Så vad händer nu? Kommer sakförsäkringarna att rensas ut ur detnya S-E-Banken/Trygg? Visst, koncernen skulle nog vara merlättskött med ett affärsområde mindre. Men det finns faktisktbanker som har sakförsäkringar i sina produktsortiment(exempelvis brittiska NatWest). Det är heller inte säkert attdet finns någon villig köpare på kort sikt.

Med dagens kostnadsstruktur har Tryggs sakrörelse ett tveksamtvärde. Tryggs varumärke är visserligen urstarkt och om köparenblir en utlänning (exempelvis Storebrand) skulle bolagetsidentitet nog kunna bevaras.

Men de verkligt stora rationaliseringseffekterna – och därmed deeffektivitetsvinster som skulle kunna motivera ett någorlundahögt pris – kan bara realiseras vid ett samgående med någonsvensk konkurrent, som Skandia. Men Skandia prioriterar just nuandra områden, som utbyggnaden av sparrörelsen AFS ochneddragningarna inom internationell sakförsäkring. Ett samgåendepå saksidan mellan Skandia och Trygg skulle kräva mycket tid ochledningsresurser. Personalminskningarna skulle få räknas itusental, och de skulle slå särskilt hårt inom Trygg-Hansa, varspersonal enligt VD Lars Thunell är både äldre och har sämreutbildning än arbetskraften i genomsnitt.