ECB säger ”pass”

Efter att Federal Reserve överraskande sänkte räntan i förra veckan har spekulationens vågor gått höga om orsakerna till detta. Pessimisterna har hävdat att sänkningen bara är ett tecken på den djupa kris som amerikansk ekonomi befinner sig i, medan optimisterna talat om den närmast perfekta tajmingen i åtgärden. Helt säkert är att det ökar trycket på den europeiska centralbanken (ECB) att sänka räntan, men troligtvis kommer centralbanken att säga “pass” även på torsdagens möte. Än mer säkert är att den svenska riksbanken i dagsläget inte kommer att röra sin styrränta.

Huruvida pessimisterna eller optimisterna har rätt angående orsakerna till Federal Reserves agerande är en öppen fråga. Men pessimisternas argument synes vara tunnast, i och med att de i stort handlar om att den amerikanska centralbanken skulle ha någon form av exklusiv information som visar på det “riktiga” tillståndet i USA:s ekonomi. Att amerikansk ekonomi numera befinner sig i lågkonjunktur är ställt utom allt tvivel men samtidigt börjar allt fler indikatorer peka på att det värsta är passerat.

Högre inköpschefsindex

Någon ytterligare information om tillståndet i ekonomin har Federal Reserve troligtvis inte, utan då skulle det mer handla om tolkningen av för alla känd information. Otvetydigt är det dock så att situationen har ljusnat den senaste månaden och att risken för en regelrätt recession har minskat betydligt.

Därmed känns argumentationen från optimisterna mer trovärdig, även om också de troligtvis drar alltför långtgående slutsatser. Dessa hävdar att Fed nu sänker räntan inte i panik för att undvika total kollaps, utan som en högst planerad och vältajmad åtgärd för att stödja den återhämtning som redan är på gång. För detta talar att börsen redan tidigare visade tecken på att återhämta sig och att indikatorer som inköpschefsindex (NAPM) hade vänt upp. Därmed hade det redan skapats ett positivt klimat på finansmarknaden och räntesänkningen satte ytterligare fart på detta.

Om denna tolkning stämmer och utvecklingen fortsätter på inslagen bana så är det därmed slut på de snabba räntesänkningarna. Framöver kommer räntesänkningarna att ske i mindre steg och under mer ordnade former – för fortfarande kommer USA:s ekonomi att behöva stimulans för att klara en återhämtning.

Hökaktiga ECB

Något förvånande var dock att Federal Reserve för första gången angav svaghetstecken i världskonjunkturen som en orsak till att sänka styrräntan – något som kan tolkas som en uppmaning till den europeiska centralbanken (ECB) att följa efter. Dessutom tog den amerikanske finansministern Paul O’Neill mer tydligt bladet från munnen när han uppmanade Europa att ta ett större ansvar för världsmarknadstillväxten.

I måndags publicerades dessutom Tysklands viktigaste indikator, IFO-index, som fortsatte den nedåtgående trend den haft allt sedan mitten av förra året. Och även om läget framstår som betydligt mindre allvarligt än i USA så är det många politiker och ekonomer som uppmanat den europeiska centralbanken att sänka räntan.

Signalerna från ECB är däremot hökaktiga, framför allt för att deras trovärdighet nu står på spel. Att falla till föga för yttre påtryckning är den största av dödssynder för en centralbank. När omvärlden nu, mer eller mindre gemensamt, kräver att ECB ska agera så blir ryggmärgsreaktionen att stå emot trycket. Och argument från bankens sida saknas inte heller, då både inflations- och penningmängdsmålet för närvarande överskrids. Därmed tycks problemet för ECB vara att man satt allt för snäva ramar för penningpolitiken i sin strävan att överta Bundesbanks starka förtroende på marknaden.

Medveten strategi

Hoppet om en räntesänkning står därmed och faller med att ECB ännu en gång ska överraska marknaden, något som man gjort ett flertal gånger de senaste åren. Ibland kan det tyckas som en medveten strategi från bankens sida men mer troligt är att ECB kommunicerat dåligt. Ur centralbankens perspektiv skulle det därmed svida med ytterligare besk kritik för otydliga signaler nu när den slutgiltiga euroanpassningen närmar sig. Så sammantaget talar det mesta för en oförändrad ränta denna gång. Om konjunkturnedgången skulle förvärras eller inflationstendenserna skulle avta finns det dock skäl att tro på att även det trögfotade ECB skulle agera.

Att den svenska riksbanken skulle sänka räntan på fredag kan numera i det närmaste betraktas som uteslutet. Av riksbanksdirektionens fem medlemmar har två numera offentligtgjort uppfattningen att styrräntan inte behöver ändras (Lars Heikensten och Villy Bergström). Därmed behövs det bara att ytterligare en av riksbanksdirektionens medlemmar stödjer denna uppfattning för att få majoritet. Det säkraste kortet för att få det nödvändiga stödet torde vara den kända “räntehöken” Eva Srejber.