Eneas kamp mot Goliat

Man kan inte säga i vilken stad processen hanteras, vem kunden är eller vad meningsskiljaktigheten ­består av. Men det råder inget tvivel om att tvisten finns där.

Egentligen är det inte konstigt.

Bråk mellan företag i teknikindustrin har varit vardagsmat det senaste decenniet. Ofta har det rört sig om patentstrider och de har inte sällan lett till segdragna domstolsförhandlingar och kostsamma stämningsprocesser.

Men det är en sak som är annorlunda den här gången. De tidigare bråken har oftast ägt rum mellan teknikjättar som Apple, Google, Ericsson och Nokia. Nu slåss ett mindre svenskt teknikbolag mot en av sina största kunder.

Kampen står mellan det Small Cap-listade mjukvarubolaget Enea och en okänd part. Det meddelade Enea den 3 november förra året. ”Enea informerar om skilje­förfarande kring avtalstolkningsfrågor”, skrev bolaget i ett pressmeddelande.

De kämpande parterna gör olika tolkningar av hur mycket royalty Enea har rätt till, när deras OSE-operativsystem används i kundens telekommunikations­utrustning. Enea kräver 900 miljoner kronor i uteblivna royaltybetalningar. Ett svindlande belopp för ett litet bolag. Det utgör ­ 70 procent av Eneas nuvarande börsvärde eller knappt två årsomsättningar, och förklarar varför kursen steg 6 procent när pressreleasen gick ut.

Sedan tre decennier tillbaka utvecklar och säljer Enea realtidsoperativsystemet OSE. Det används framför allt i telekomprodukter som mobiltelefoner och basstationer, när mycket hög prestanda och förutsäg­barhet är prioriterat.

Enea omsätter en halv miljard och cirka 80 procent av intäkterna är mjukvara, resten är tjänster.

Enea hjälper sina kunder att utveckla produkter och för det betalar kunderna en ­utvecklingslicens, vanligtvis per utvecklingsingenjör. Support och innehåll ingår också. Dessutom betalas en produktionslicens när kundens produkt börjat säljas till slutanvändaren, ofta i form av royalty, det vill säga en intäkt per såld enhet. Den ­volymbaserade royaltyn ökar potentialen men också risken, eftersom den är beroende av kundernas försäljningsutveckling.

Och det är diskussionen om hur stor royalty Enea har rätt till som den ­nuvarande tvisten gäller. Anders Lidbeck, som är Eneas vd sedan september 2011, säger att det vara fanns en väg att gå för att få rätt.

– Vi har vägt de olika aspekterna på guldvåg under årens gång men ändå kommit fram till att det inte finns något alternativ. Det är för stora värden det handlar om, för Eneas aktieägare. Vi måste då gå den här vägen via skiljeförfarande, det är inskrivet i kontrakt att det är så här tvister ska lösas, säger han.

Nu har diskussionerna pågått under en längre tid, men parterna har inte kommit i mål.

Anders Lidbeck påtalar att hela processen är omgärdad av sekretess och att Enea inte kan lämna kommentarer på processen som sådan. Men Enea valde att gå ut med informationen för att undvika läckor och således följa de börsregler som gäller vid sådana ­situationer.

Att driva processer är dyrt. I halvårsrapporten specificerades de legala kostnaderna för första gången och knappt 4 miljoner kronor belastade resultatet det andra kvartalet. Enea räknar med samma kostnadsnivå de kommande kvartalen, det vill säga ytterligare minst 8 miljoner kronor i år. Samtidigt är uppsidan tydlig. Enligt Eneas beräkningar är de potentiella intäkterna 900 miljoner ­kronor. De är inte intäktsförda, utan kostnadsförda över resultaträkningen. Enligt Anders Lidbeck finns det därför i praktiken bara en uppsida för Eneas del, utöver de ­legala kostnaderna och att eventuellt behöva stå för motpartens kostnader.

Anders Lidbeck vill inte säga när processen bedöms vara klar, men i samband med pressreleasen kommenterade han till ­Nyhetsbyrån Direkt att det förväntas ta mer än ett år och att han ”skulle bli ytterst besviken om det tog fem år”.

Processen förs i Internationella Handelskammaren, som är baserad i Paris men har representation i flera städer. Mer än så får man inte veta.

Men marknaden har sina misstankar kring vem motparten är.

Eneas största kund sedan många år är ­Ericsson. Telekomjätten har under åren stått för omkring halva omsättningen. Och när Affärsvärlden ringer runt bland ägare och analytiker som bevakar bolaget är bilden entydig: det mesta talar för att det är Ericsson.

Från Ericsson är det locket på. Det enda Ericssons presschef Peter Olofsson kan bekräfta är att Enea är en av Ericssons ­leverantörer. I övrigt har han inga kommentarer, vare sig i frågan om Ericsson är Eneas motpart i skiljemålet, om tvisten gäller Enea OSE-mjukvara i Ericssons basstationer ­eller om Ericsson har gjort någon avsättning i balansräkningen för en potentiell förlorad tvist.

Viktor Westman är analytiker på Redeye och har bevakat Enea i tre år.

– När Ericsson lanserade en ny basstation för 1,5 år sedan innehöll den betydligt mer öppen källkod än tidigare, det vill säga mycket mindre av Eneas mjukvara. Det faktumet är troligen en viktig del av den här tvisten. Ericsson har troligen argumenterat för att det finns mycket öppen källkod och försökt sänka priset, det vill säga royaltyn. De hamnade helt enkelt för långt ifrån ­varandra och försöker nu lösa tvisten.

Victor Westman har i en analys publicerad i december 2016 sammanställt Eneas totala redovisade royaltyintäkter respektive Ericssonförsäljning så långt bak det finns siffror, till 2012. Royaltyintäkterna har i ­genomsnitt ökat med 5 procent per år samtidigt som ­Ericssonintäkterna har fallit med 5 procent per år. Förenklat kan man anta att hela royaltyn härrör från de två största kunderna ­Ericsson och Nokia.

Avtalen löper vanligtvis i tio år. Om man extrapolerar bakåt i tiden med antagandet att royaltyintäkterna från Ericsson tidigare föll mer än 5 procent per år, så hamnar den uppskattade royaltyn från Ericsson på ­omkring 100 miljoner kronor per år. Då hamnar man i häraden av Eneas beräknade siffra 900 miljoner kronor. Det innebär i så fall att ­royaltyn borde ha varit det dubbla, om Eneas krav stämmer.

Det sätter onekligen Enea i ett annat ljus bakåt i tiden. Bolaget skulle i så fall ha ­uppvisat en helt annan tillväxt historiskt. Det skulle troligen också ha inneburit en helt annan syn på Enea från aktiemarknaden. Bolaget skulle hamnat i tillväxtbolagskategorin med betydligt högre värderings­multiplar. Ett hypotetiskt resonemang, men ändå relevant om Eneas krav visar sig stämma.

Westman påpekar att teoretiskt sett kan skiljeförfarandet även handla om Nokia. För att det skulle vara aktuellt, måste Nokia fått mycket högre än den rabatt på cirka 50 procent som Ericsson skulle ha haft . Nokia – som fusionerade med Alcatel, har visser­ligen utvecklats väsentligt bättre som företag och kund än Ericsson men kan knappast ha vuxit sig så stora hos Enea. En så stor felprissättning är därför mindre sannolik (men teoretiskt möjlig). Ericsson är inne i en mycket tuff omställningsperiod där vd Börje Ekholm skär hårt i kostnaderna. Det lär sätta ytterligare press på förhandlingarna med Enea. För några år sedan var 900 miljoner kronor nästan fel­räkningspengar för Ericsson. År 2015 gjorde ­bolaget en rörelsevinst på 22 miljarder ­kronor. Men det ­senaste kvartalet redovisade Ericsson förlust. Analytiker bedömer att årets rörelseresultat landar på minus 15 miljarder kronor.

Enea har befunnit sig och befinner sig i en omställningsfas som drivs fram av övergången från proprietär mjukvara, som Eneas OSE, till öppen källkod. Dessutom har bolaget historiskt haft ett stort beroende av Ericsson. Skiljeförfarandet kan ses som crescendot på den omställningsprocessen. Även om Eneas OSE-mjukvara till stor del är ersatt av öppen källkod i ERS så ingår Enea fortfarande, men i väsentligt lägre omfattning. Royaltyintäkterna från Ericsson kommer därför fortsätta att sjunka framöver.

Enea har under många år flaggat för framväxten av öppen källkod och de utmaningar som det kommer att innebära för Enea. Vd-orden har ibland nästan haft en lite dyster framtoning. Bolaget breddar därför aktivt med nya produkter, inte minst via förvärv. I slutet av förra året förvärvades franska Qosmos, som enligt Affärsvärldens uppskattningar är lika stort som hela exponeringen mot Ericsson. Det blir därmed lite av en försäkring mot ett eventuellt omsättningstapp från Ericsson.

En fondförvaltare, som vill vara anonym, har Enea i portföljen. Han tycker att läget i skiljeförfarandet är svårbedömt.

– Det är olyckligt att det föreligger en så stor informationsasymmetri. Det bästa sättet att värdera företagsledningens och styrelsens uppfattning i frågan är att följa insideraktiviteten. Under våren sålde flera av dessa personer. Om vd skulle börja köpa aktier skulle det göra stor skillnad för sentimentet i aktien.

Anders Lidbeck avfärdar asymmetrin.

– Jag tycker vi har varit så transparanta som vi kan vara i det här läget. Vi har berättat om processen, storleken, att kostnaderna har accelererat och delvis växt i omfattning.

Det sistnämnda syftar på att Enea i halvårsrapporten informerade om att tvisten nu även omfattar en ensidig prissänkning som kunden vill tvinga igenom. En negativ skillnad, det vill säga skillnaden mellan avtalat pris och det som kunden har valt att betala, om över 6 miljoner kronor i royaltyintäkter redovisades för andra kvartalet 2017 och för helåret uppskattades beloppet bli mellan 20 och 30 miljoner kronor. Risken finns att Enea påkallar skiljeförfarande även i denna del av tvisten.

Trots att tumskruvarna har dragits åt är Viktor Westman positiv och tycker aktien är köpvärd upp till 116 kronor i ett basscenario inklusive diskontering av 15 kronor från skiljeförfarandet, att jämföra med ­dagens kurs 72 kronor. Enligt Westman är genomsnittet för liknande skiljeförfarande i en ­internationell skiljedomstol två år. Om Eneas tolkning är rätt skulle det dessutom påverka beräkningsgrunden för kommande royalties i positiv riktning.

– Jag räknar med att det blir en förlikning och att Enea får 20 procent av maxbeloppet, motsvarande en option på 15 kronor. Om de vinner hela tvisten bedömer jag att aktien fördubblas. Och även om de förlorar skiljedomen så kan det bli bra. Aktien är alldeles för pessimistiskt prissatt för ett mjukvaru­bolag i den position som de har.

Stora tvister med i praktiken binära utfall och med stor påverkan på en aktiekurs ­brukar på aktiemarknaden kallas ”special situation”. Det finns aktiefonder, fram­för allt i USA, som enbart är inriktade på den här ­typen av händelser. De investerar ­exempelvis i bolag där bud riskerar att falla eller som hamnat i den situation som Enea gjort. Eneas läge har dock inte lockat några spekulativa fonder. Den nästan obefintliga lik­viditeten i aktien sätter stopp för såna ­planer, det är helt enkelt för svårt att röra sig in i och ut ur aktien.

Det som vid en första anblick ser ut som en krigsförklaring mellan två gamla vänner kanske ändå inte behöver bli så dramatisk.

Det finns ett antal exempel på teknikjättar som blivit samarbetspartner i ökad omfattning när krutröken väl har lagt sig. Det mest aktuella fallet är vårens uppgörelse mellan Apple och Nokia, som förutom en kontant upfront-betalning från Apple även inne­fattade fördjupat samarbete inom ett antal nya områden.

Samma mönster i relationen kan skönjas mellan Microsoft och Nokia, liksom ­mellan Qualcomm och Nokia. Och Cisco var länge Ericssons ärkefiende, inte minst efter Ericssons förvärv av Redback i slutet av 2006. I dag är samarbetet allt tätare mellan bolagen, inte minst efter det strategiska partnerskapet inom nätverksteknologi som tecknades för två år sen. Och likt Nokia ser Ericsson numera Apple som en samarbetspartner efter förlikningen i slutet av 2015, där samarbete inom utvecklingen av 5g, ­optimering av nätverken och videokommunikation var en del av överenskommelsen.

Nokia och Ericsson är fortfarande beroende av Eneas produkter och det finns en inlåsningseffekt som inte försvinner över en natt. Att bli föreviga ovänner är inte så troligt.

Anders Lidbeck är mer realist än optimist.

– Den här världen är komplex. Konkurrenter blir ibland partner och fiender blir vänner. I slutet på dagen så handlar det ändå om att vi måste ha något attraktivt att erbjuda den här kunden.