Europas oväntade finanshuvudstäder

Under La Belle Époque var Paris platsen där det hände. På caféerna utmed floden Seine trängdes Toulouse-Lautrec med Monet och Rodin, medan Proust och Colette briljerade i de litterära salongerna.

Drygt ett sekel senare är Paris återigen à la mode. Men denna gång har bohemerna ersatts av bankirer från Goldman Sachs och JP Morgan, som hastar runt i skuggan av Triumfbågen och kolonn på Place Vendôme. Oväntat för de flesta, som associerar Frankrike med byråkrati och strejker, har Paris etablerat sig som Europas nya finanshub efter Brexit. Navet i ett nätverk av flera starka europeiska städer.

“Först var frågan om det skulle bli Frankfurt eller Paris. Alla tog för givet att det skulle bli en enda vinnare. Verkligheten blev att Paris klev fram rejält i första skedet, men att andra vuxit sig starka sedan dess. Milano, Madrid, Frankfurt…”

Det säger Karim Moussalem, fransman och investeringschef på hedgefonden Selwood Asset Management, som har säte i London, men även ett kontor i Paris.

“Det entydiga är att UK är den stora förloraren”, säger han.

Brexit bryter 275 års dominans

När Storbritannien lämnade EU 2020, abdikerade London City den finansiella tron som britterna suttit på sedan mitten av 1700-talet.

Karim Moussalem säger att han älskar London, men han är oerhört kritisk till hur politikerna hanterat stadens 300-åriga arv.

Sedan 2016 har minst 40 000 finansjobb lämnat London, enligt London Citys borgmästare.

“Om man liknar det vid en aktie så har UK varit på konstant nedgående kurs. Brexit var en trigger, men stora skatteförändringar sedan dess har accelererat en negativ trend. Nu närmar det sig total katastrof”, säger han och menar att skattehöjningar för finanseliten blivit spiken i kistan för London City.

Fransk förförarteknik

Redan när röstresultatet om Brexit chockade Europa, sträckte många aspirerande finansstäder upp handen. Favoriter var Amsterdam och Frankfurt. Paris fanns förvisso med som kandidat, men få tippade den som segrare, eller att Milano, Luxemburg, Dublin och Madrid skulle få framträdande roller.

Nu ser de alla ut som vinnare och Londons historiska ärkerival Paris har knipit den största kronjuvelen, hjälpt av att JP Morgan, Goldman Sachs, Bank of America och HSBC valt staden som bas för sin handelsverksamhet.

“Paris hade starkast momentum mellan 2017 och 2020. Édouard Philippe var premiärminister under Macron då, och arkitekt bakom att dra business till Paris. Han lockade rika privatpersoner och hedgefonder och fick dit flera stora banker”, säger Moussalem.

Bland annat reformerades fransk arbetslagstiftning, förmögenhetsskatten slopades, kapitalskatten lades om till en fast procentsats och bolagsskatten har successivt sänkts.

Fragmenterad talangpool

En av de investmentbanker som valt Paris är JP Morgan, som flyttat sätet för sin verksamhet markets dit, det vill säga alla handelsaktiviteter.

“Vi resonerade att som global bank är det mest trovärdiga mot våra klienter att ha en samlad bas för handeln, och det blev Paris”, säger Jacob Lindewald, chef för marknadsföring och försäljning i Norden och Nederländerna, till Afv.

Målet var att samla de talanger som hotade att skingrades över Europa efter Brexit.

“Om man ville arbeta på en internationell bank tidigare, så var man tvungen att vara i London. Det fanns en djup talangpool. Nu har vi återskapat den i Paris. Unga personer kan kliva in på ett handlargolv hos oss som är likt det som fanns i London”, säger han.

Ett tydligt centrum är kanske ännu viktigare för att rekrytera personer mitt i karriären.

“Man kan inte förvänta sig av folk att flytta runt. Det är svårt med partner, hund och alltihop. Ur ett affärsperspektiv var det en av de stora drivkrafterna bakom att skapa en hubb”, säger Lindewald.

Men Paris förtäljer inte hela historien. VD för JP Morgan Europe, Stefan Behr, har sitt kontor i Frankfurt.

“Talang är viktig och därför bestämde sig Markets för Paris. Närhet till London och Eurostar-förbindelse var också tunga argument. Däremot ligger JP Morgan SE i Frankfurt. Ett pragmatiskt beslut utifrån att vi hade vår banklicens där och en juridisk struktur sedan över 40 år”, säger han till Afv.

SE står för Societas Europaea, en bolagsform som gör att företag kan driva verksamhet över nationsgränser inom EU under en enda rättslig struktur.

“Samtidigt tog vi chansen att effektivisera. Tidigare hade vi en bank i Frankfurt, en i Luxemburg och en i Dublin, med vardera över tio filialer. Plus det amerikanska moderbolagets alla Europakontor. Vi förde ihop alla till en enda välkapitaliserad 45 miljarder euro-bank”, säger Stefan Behr.

Men liksom Moussalem på hedgefonden ser Behr ändå att ett nätverk utkristalliserat sig, där Paris är en tung nod.

“Nätverket speglar var våra olika klientgrupper finns. Till exempel finns kapitalstarka investerargrupper i Luxemburg och Dublin. Vi växer där klientbasen växer”, säger han.

Riskkapitalister i Milano

JP Morgans inflytelserike styrelseordförande och VD Jamie Dimon har hjälpt Paris aura genom att prata om staden som Europas finansiella hub. Så sent som i maj deltog han i en stor konferens i Paris, bredvid Emmanuel Macron.

Men enligt Karim Moussalem finns tecken på att Frankrike tycker de gjort nog för finansfolket. Édouard Philippe, han som var arkitekt bakom boomen, står som presidentkandidat för ett eget center-höger-parti i valet 2027, men har andra prioriteringar.

“Jag träffade honom nyligen och han sa att det skeppet seglat. När en gammal kollega frågade vad Philippe skulle göra för finanssektorn om han blev president blev svaret ‘ingenting – jag bryr mig inte om vad du gör'”, säger han och syftar på en ex-kollega från Goldman Sachs, där Moussalem arbetade under tio år.

Det öppnar för andra städer som fortfarande är offensiva. Bland andra Milano.

“Alla jag känner har flyttat till Italien. Varenda en”, säger Moussalem och syftar på den nyliga våg som lämnat London.

“Man betalar 200 000 euro fast skatt i Italien. För personer som tjänar 5–10 miljoner euro – eller 100 – per år, är det ingenting. Bland high networth individuals är Milano en klar vinnare”, säger han.

Fortfarande en by

Det gör Italien särskilt attraktivt för riskkapitalister med stora vinstdelningar. Mindre partnerledda PE-bolag kan tillåta sig att styras av ett fåtal individers preferenser.

För stora bolag är infrastruktur viktigare än enskilda medarbetares önskemål, varför färre bankirer landat i Milano. Med vissa undantag. Bland annat blev Goldman Sachs vice ordförande Richard Gnodde uppmärksammad för att ha valt Italien. Även flera London-svenskar har packat Fendi-resväskan, enligt källor till Afv.

Trycket på staden märks:

“Milano är fortfarande en by. Det är svårt att hitta boende och att sätta barnen i skola. Det ändrar man inte i en handvändning, ens om den politiska viljan finns”, säger Moussalem.

Paris däremot har gott om internationella skolor, bra flygplatser och attraktiva lägen att bo både inne och utanför innerstaden. Kostnaden för att avskeda medarbetare är också lägre.

“Det kan bli dyrt med exits i Italien, när man måste kompensera för en multipel av senaste årens bonusar. Paris är bättre än Italien och Tyskland i det avseendet. Men en riktigt flexibel arbetsmarknad har bara Storbritannien – den kanske enda fördel London har kvar. Det har jag hört ofta på sista tiden”, säger han.

Norden-noden

Så fortsätter en lågmäld konkurrens mellan Europas städer, där vissa lyckats etablera sig som specialiserade noder. Amsterdam är starkt både inom förvaltning och hedgefonder. Madrid bubblar inom M&A, även om Paris fortfarande har sista ordet, med traditionsledarna Lazard och Rothschild på plats, samt en hel grupp amerikanska boutique-aktörer.

Frankfurt har inte bara den i särklass största börsen i Europa sett till marknadsvärde, utan fungerar som juridiskt säte för många investmentbanker, utöver JP Morgan även Morgan Stanley Citigroup, UBS och Barclays.

Norden växer också, enligt JP Morgans chefer.

“Personalstyrkan har ökat med över 50% de senaste fem åren och vi har sett en betydande intäktsökning. Det har varit en stor boost för vår business att folk flyttat från London och är närmare kunderna. De områden som växer mest är Investment Banking och Corporate Banking, drivet av att vi kan prata med företagen varje dag”, säger Stefan Behr.

Jacob Lindewald beskriver Norden som “ett mikrokosmos av JP Morgans globala bank”, med både investmentbanken och handel.

“Det som sticker ut är att merparten av nordiska klienter är real money investors – ägare, förvaltare och investmentfonder, inte hedgefonder. Så de nordiska investerarna kan kliva åt sidan och inte handla om det blir skakigt. Det är en goldilock-situation”, säger Jacob Lindewald.

Eirik Winter, VD för investmentbanken BNP Paribas i Norden, håller med. Han tycker till och med att Sverige dragit det längsta strået i den nya finansordningen.

“Paris har god mat, kultur och tennis. Men jag skulle säga att Stockholm är vinnaren. Jag har flyttat all Norden-relaterad IB och markets-folk till oss lokalt i Stockholm och Köpenhamn. Det har gjort oss till den största internationella banken i Norden”, säger han.

Rörligt finansfolk

I London sitter Karim Moussalem kvar, trots att han tycker landet närmar sig en katastrof. Den glittrande, champagneflödande Square Mile, dit även svenskar drogs i klungor, känns avlägsen.

“Jag är rotad i London men säger som alla européer: kapital är flexibelt. Om UK inte svänger om får vi fundera noga.”

En fot har han ju redan i Paris, med dess flair och boulevarder.

“Paris är alltid Paris”, säger han med omisskännelig fransk accent.