Fondskojareoch rörmokare

Några irriterade läsare har hört av sig. De gillade inte att jag drog hedervärda människor som rörmokare och brandmän över samma kam som valutaspekulanter (artikeln “Grekiskt drama med sidoshow” förra veckan). De tjänar alla pengar på att andra ställer till det för sig, resonerade jag. Men de som ringde påpekade att de två första yrkena i allmänhet förbättrar läget med sina insatser medan spekulanterna lämnar kaos och elände efter sig. Jo, det är klart – de har en poäng.

Finanssektorn har rätt svårt att motivera sin existens över huvud taget. Det går sällan att sätta fingret på vad den skapar för mervärde. Uppdraget är att underlätta affärer och handel, men hur mäter man det? När Lehman kraschade och likviditeten försvann från finansmarknaderna blev det ändå tydligt att sektorn behövs.

Tyvärr finns det så många avarter i finanssektorn. Det är alldeles för lätt och frestande att lura pengar av folk. Det beror väl på att det är svårt att förstå sig på produkterna och framför allt att se vad de kostar. Hedgefonderna Graal och Lannebo Alpha som vi skriver om på sidan 58, är två exempel. De tar ut prestationsarvode, men nollställer sig mot jämförelseindex vid varje årsskifte. Det innebär att de kan ta ut avgift även efter ett riktigt uselt år och för en värdeökning som de redan har levererat en gång. Bondfångeri förstås. Fast är det så fjärran från rörmokeri, om man tänker efter? Händer det aldrig att en rörmokare tar betalt för att laga samma läcka en gång till?

Apropå…

Politikens gräns: Märkligt att riksdagen röstar i historiefrågor. Finns det beslut på att Stockholms blodbad ägde rum?

Drag: Vindkraft är hett. Blir det nästa stora börsbubbla?