Fusionsfällorna

Håller den stora fusionsvågen på att brytas över två elaka grynnor? Den ena grynnan är EU-kommissionens konkurrensregler och den andra raset på aktiemarknaden för de bolag som använt sina högvärderade aktier som valuta.

Internationella jättefusioner är dyrbara historier i dag, när horder av högbetalda rådgivare skall ha sitt och företagsledningarna binds under lång tid i PR- och marknadsföringsaktiviteter på finansområdet. Det företag som fastnar på någon av de ovan nämnda undervattensklipporna kan därför få stora skador.

Frejdigt

EU-grynnan gäller den aktive konkurrenskommissionären Mario Monti och hans organisation på 80 personer. Den har frejdigt kastat sig över den ena föreslagna storaffären efter den andra. För ett år sedan hindrades den stora brittiska fusionen mellan resebyråerna Airtours och First Choice. I våras kom så den stoppade fusionen mellan svenska lastbilstillverkarna Volvo och Scania och i somras fick telejättarna MCI Worldcom och Sprint nobben. Just nu är Avesta Sheffields och Outokumpu Steels fusion under lupp. Man kan knappast längre, som tidigare, tala om att det bara är små länders företag som drabbas.

Super Mario

Det var ”Super Mario” som också tvingade brittiska Vodafone att sälja Orange efter det fientliga övertagandet av tyska Mannesmann. I höst har organisationen utkämpat en dust med musikbolagen EMI och Time Warner. Kanske får musikbolagen ja till slut men i så fall bara om de offrar någon större verksamhet.

Även normalt fusionskritiska bedömare är oroliga över EU:s makt. Marios folk är ju inte bara utredare utan också delvis domare. Att överklaga är i praktiken omöjligt eftersom en sådan process tar flera år. Och med tanke på att antalet ärenden är 300 per år och att resurserna är otillräckliga blir det i praktiken konkurrenter som serverar argumenten mot fusionerna.Den andra grynnan är pessimismen på aktiemarknaderna som i höst snabbt devalverar valutorna för de mest fusionshungriga företagen. Raset på teleaktier har gjort en rad affärer osäkra.

Klausul

France Telecom, som betalade Vodafone med egna aktier för brittiska teleföretaget Orange, riskerar nu att få lösa in dessa med kontanter eftersom det finns en klausul om värdefall. Den tyska kollegan Deutsche Telekom har fastnat i samma fälla när det gäller köpet av amerikanska Voicestream Wireless. Problemet är att det går en skattegräns för de amerikanska ägarna om mer än 20 procent av betalningen är reda pengar. Spanska Telefónica har delägda Terra Networks som köpt amerikanska Lycos med aktier. Där finns ju en annan affär med svenska Spray. Franska konglomeratet Vivendi ser ut att få likartade problem med förvärvet av nöjesdelen i kanadensiska Seagram.

Avvaktande

Inte heller här handlar det om några små grundstötningar, utan det är snarare de allra största och mest omskrivna fusionerna. Vilka företagsledningar kommer att våga föreslå en ny stor spektakulär högteknisk företagsaffär i det här läget? Det är inte att undra på att de första kommentarerna kring oljefusionen mellan veckans storaffär Chevron och Texaco är avvaktande.