Greenspan beredd sänka mer

Att den senaste veckans räntesänkning i USA kom så överraskande har satt fart på spekulationer om vad som var de bakomliggande faktorerna. Det räcker dock med att se på den senaste tidens konjunkturstatistik för att finna en fullgod förklaring till att centralbankschefen Alan Greenspan gjorde en akutinsats. Och eftersom konjunktureffekten av de sänkningen blir begränsad kommer den att följas av fler.

För bara en dryg månad sedan gjorde den amerikanska centralbanken (Fed) bedömningen att det främsta hotet mot USA:s ekonomi var stigande inflation. I förra veckan kom så den verkliga kovändningen när banken överraskande sänkte styrräntan med en halv procentenhet mellan två ordinarie räntemöten. Bara två gånger under den senaste tolv-årsperioden har Fed sänkt räntan mellan ordinarie möten. 1998 sänktes den för att möta hotet från kriserna i Asien och Ryssland samt för att hantera den finansiella turbulensen när hedge-fonden Long Term Capital Management gick i konkurs. Vid båda tillfällena var det alltså i huvudsak externa faktorer som ledde till att Fed agerade.

Likheter med 1989

Nu är det ingen global ekonomisk kris som ska hanteras, utan i huvudsak handlar det om en kraftig amerikansk konjunkturavmattning som befaras kunna leda till regelrätt recession. Så tillvida liknar dagens situation mer den som rådde 1989. Då, liksom nu, var den amerikanska ekonomin i en brant utförsbacke. För att stimulera ekonomin genomförde centralbanken en serie räntesänkningar, men det dröjde två år och krävdes i stort sett en halvering av styrräntan innan ekonomin återigen vände upp.

Vad var det då som gjorde att den amerikanska centralbanken agerade så snabbt den här gången? Stor betydelse hade nog det svaga utfallet på NAPM-index (inköpschefsindex) som landade på 43,7, vilket enligt gängse tumregler ska indikera en regelrätt minskning av industriproduktionen. Dessutom började börsåret med en kraftig kursnedgång. Parat med tidigare svaga konjunktursignaler samt en fortgående åtstramning av bankernas utlåning blev det tillräckligt för att framtvinga en aktion.

Effekten dröjer

Det lär dock dröja innan räntesänkningen får genomslag på konjunkturen. Normalt brukar man räkna med att penningpolitiken ger real effekt på 18-24 månaders sikt (vilket är den horisont som den svenska riksbanken arbetar med). Nu hjälps troligtvis den amerikanska centralbanken av enbart den psykologiska effekten, grundad på det stora förtroende som banken för närvarande har. Ytterligare stöd får den amerikanska konjunkturen av en svagare dollar och ett oljepris som är cirka 30 procent lägre än för bara en dryg månad sen. Den amerikanska räntesänkningen har också lett till att motsvarande räntesänkningar genomförts eller planeras i en rad länder, framför allt i Asien.

Mer behövs

En begränsad räntesänkning kommer dock inte att hejda konjunkturfallet, utan för att vända förloppet krävs betydligt kraftfullare åtgärder. Det troligaste scenariot är att USA:s ekonomi kommer att gå fortsatt kräftgång under den närmaste framtiden och att detta tvingar fram ytterligare räntesänkningar. Det är rimligt att anta att den amerikanska styrräntan framåt sommaren kan ha sjunkit med ytterligare 1,5 procentenheter ner till 4,5 procent.