Herr Ingves i valet och kvalet

Om några veckor ska Riksbanken meddela sitt räntebeslut. De flesta analytiker tycks vara överens om att räntan inte kommer att höjas men det finns även en del kritiska röster som varnar för att det vore en släpphänt ekonomisk politik att inte höja. Det skulle bara leda till stora problem att stävja inflationen längre fram. För i stort sett alla är överens om att den svenska ekonomin för närvarande går urstarkt och skiljelinjen går i huvudsak i synen på hur den internationella finansiella oron ska drabba Sverige och världen i övrigt.

Skulle Riksbankens direktionsmedlemmar lägga fokus på i huvudsak inhemska förhållanden vore ett beslut att höja räntan i det närmaste oundvikligt. Frågan skulle snarare handla om hur mycket den ska höjas. Arbetsmarknaden växer så det knakar och antalet arbetade timmar steg med hela 3,8 procent under förra månaden. Dessutom blir det alltmer tydligt att allt fler inhemska företag utnyttjar den goda konjunkturen för att höja priserna.

Inte minst märks det i tjänstebranscherna där prisökningarna under det här året har tagit fart i princip över hela linjen. Lägg till att internationella prisuppgångar på råvaror har skickat upp energi- och livsmedelpriserna och det är förståeligt att inflationen i Sverige är på väg att krypa uppåt. I oktober landade den på hela 2,7 procent och den allt högre inflationstakten börjar sätta sig i medvetandet hos hushållen som justerat upp sina inflationsförväntningar kraftigt under senare tid.

Tar man också hänsyn till att löneökningarna anses ligga i överkant av vad som är acceptabelt och att produktiviteten i de närmaste kollapsat under 2007 borde räntehöjningarna ticka in under i stort sett varje räntemöte tills Riksbanken kommit i fatt verkligheten. Någonstans kring en styrränta på 5 procent.

Ändå är det långt ifrån säkert att det kommer att bli en endaste räntehöjning under det närmaste halvåret. Och orsaken till det är givetvis den internationella finansoron som börjar få allt större magnitud. Det är exempelvis olyckligt att fortsätta kalla den en amerikansk ”subprime”-kris, eftersom den har fått betydligt större spridning än så. Numera gungar hela den amerikanska bostadsmarknaden och när den gungar så gungar hela finansmarknaden, även internationellt.

Nu undrar vi alla hur det här kommer att påverka den reala ekonomin. Så länge risken för en ordentlig dämpning, i världen i allmänhet och i USA i synnerhet finns kvar kommer i stort sett alla världens centralbanker att vila på hanen. Snarare är det så att diskussionen börjar kretsa kring räntesänkningar i allt fler länder. För som tidigare nämnts på dessa sidor har marknadsräntorna justerats upp under senare tid när riskaversionen bland långivare ökat. Som ett exempel kan nämnas att de räntor som flertalet hushåll och företag i USA måste betala har stigit under de senaste månaderna trots att Federal Reserve sänkt räntan med 0,75 procentenheter.

Den svenska riksbanken torde resonera på ungefär samma sätt som ovan inför mötet den 11-12 december. Direktionen behöver helt enkelt få en bättre överblick över vad som kan tänkas hända med världsekonomin innan man skrider till verket med nya räntehöjningar. Ett ytterligare skäl som talar mot en räntehöjning redan vid nästa möte är att de diskussioner som hållits i direktionen under det här året i mycket stor utsträckning handlat om riskerna i amerikansk ekonomi. Det som hänt i USA under hösten har besannat Riksbankens värsta farhågor, och i förra veckan höll Lars Nyberg ett tal där han poängterade att den finansiella krisen sannolikt skulle komma att förvärras.

Så för den som vill få en uppfattning om vad som ska hända med den svenska räntan är det sannolikt ett bättre alternativ att följa amerikansk än svensk ekonomi under de närmaste månaderna. Fördjupad kris betyder att utrymmet för Riksbanken att höja räntan begränsas radikalt, men om USA slinker ur greppet så kommer det att bli uppenbart att den svenska Riksbanken ligger mycket långt efter behovet när det gäller att få upp de svenska räntorna.

* Pekka Kääntä är fondförvaltare vid Bergsgård Petersson Fonder.