I väntan på Rautaruukki

Budskapet känns igen. När SSAB-ledningen presenterade första kvartalets rapport förra fredagen var beskedet exakt det som vd Martin Lindqvist matat marknaden med i snart ett halvårs tid. ”It’s not getting worse”, det blir inte sämre, löd tongångarna.

Han hade kunnat välja en mer positiv utsaga om branschen, som att botten efter två förlustår i rad för SSAB, är passerad. Eller ännu enklare, att bara konstatera att stålbranschen går mot ljusare tider. Men han valde bort den möjligheten. Hans kroppsspråk och de kommentarer han fällde gällande en eventuell återhämtning i branschen indikerade tydligt att hans förväntningar är mycket lågt ställda.

– Återhämtningen sker från en mycket låg nivå, var beskedet.

De dåliga tiderna för stålmarknaden har hållit i sig under mer än fem år. Sämst är utvecklingen för SSAB:s del just nu i Asien där försäljningen under det senaste kvartalet föll med en fjärdedel. Marknaderna i Asien är utmanande med överkapacitet och höga lagernivåer. Bättre går det i USA där efterfrågan under vintern har varit hyfsad. Här har också priserna på enklare ståltyper höjts i omgångar.

Det stora frågetecknet är Europamarknaden, som är SSAB:s största marknad med över hälften av koncernens försäljning. Här har prispressen hållit i sig under året samtidigt som efterfrågan framöver väntas öka bara helt svagt.

De grundläggande strukturella problemen tycks stelnade i ett industriellt självmordsförsök. Överkapaciteten bland ståltillverkarna i Europa består och visar inga tecken på att avta, vilket gör att den som vill höja priserna på stål har mycket svårt att få igenom sina intentioner. Stålverk läggs visserligen i malpåse, men eftersom de är relativt lätta att sätta fart på igen finns de hela tiden kvar som latenta prispressare.

Ett annat problem för SSAB är att inriktningen mot att tillverka mer höghållfasta ståltyper inte tycks finna avsättning på marknaden längre. Stålköpare, som bygger exempelvis grävskopor och lastbilsflak, betalar inte längre för mer exklusiva höghållfasta stål. SSAB:s andel höghållfasta stål föll till 34 procent av leveranserna, att jämföra med 38 procent under motsvarande period 2013. Ståljättens mångåriga mål att bolagets mer exklusiva stålämnen redan från nästa år ska utgöra hälften av leveranserna är därmed i praktiken en omöjlighet att nå.

SSAB-aktien har lyft på förhoppningar om att efterfrågan ska skjuta fart under det kommande året. Sedan botten i höstas har aktien klättrat 25 procent och ingen behöver tvivla på att aktien kan dra iväg både snabbt och mycket den dag då försäljningen tar fart.

Det återstår dock att se om det blir verklighet. Tills vidare får aktieägarna trösta sig med bolagets planerade förvärv av konkurrenten Rautaruukki, som i bästa fall får grönt ljus av konkurrensmyndigheterna någon gång före sommaren. Eventuella samordningsfördelar är redan inräknade i kursen så här finns risker enbart på nedsidan.

Bland analytiker är aktien en av de mer misstrodda. Bara 3 av 16 har köp. Affärsvärlden har varit avvaktande till SSAB-aktien under några år. Efter den senaste vänta-rekommendationen har aktien utvecklats ungefär som börsen som helhet. Vi behåller den synen. Aktien är i stort sett fullvärderad med ett p/e-tal på 24 för nästa år, men är köpvärd på tillfälliga rekyler ned under 48 kronor (A-aktien).