Inflationsspöket biter sig fast

I början av 2001 vände inflationen uppåt och har nu legat kring tre procent ända sedan i april. I förra veckan meddelade Statistiska centralbyrån (SCB) att priserna i augusti steg med så mycket som 0,8 procent. Prisuppgången under det senaste året blir därmed 3,2 procent. Riksbanken har hela tiden hävdat att stegringen framför allt beror på tillfälliga faktorer. Men det blir allt svårare att tro på. Även om det är rimligt att tro att vissa av effekterna är tillfälliga är det för många tillfälligheter på en gång.

Bristande konkurrens

Det faktum att de inhemska priserna stiger särskilt kraftigt just nu stärker misstanken om att bristande konkurrens kan vara en viktig orsak till prishöjningarna. När Sverige jämförs med andra länder brukar jämförelsevis höga priser inom just de områden där konkurrensen är svag anges som en viktig orsak till att vi är så mycket fattigare än de rikaste industriländerna.

Under det senaste året har priser på el och livsmedel bidragit mest till att dra upp inflationen. Elpriserna har stigit med 20 procent under det senaste året. Det har säkert delvis tillfälliga orsaker. Efter avregleringen 1996 föll priserna under flera år framför allt beroende på fyra så kallade våtår i rad som fyllde kraftbolagens vattenmagasin och gjorde elen billig. Nu är vattentillgången mera normal, vilket är ett skäl till att priserna har vänt upp igen till de högsta nivåerna sedan början av 1990-talet.

En annan faktor som styr elpriserna är den brisfälliga konkurrensen. Den svenska elmarknaden domineras av tre aktörer som höjer priserna mer än vad som skulle vara möjligt om konkurrensen fungerade ordentligt.

Livsmedelspriserna drabbas också av tillfälliga faktorer som bidrar till prishöjningarna. Särskilt när det gäller frukt och grönsaker bör den svaga kronan ha pressat upp priserna. Larmen om galna ko-sjukan har troligen ökat efterfrågan på svenskt kött. Det ligger nära till hands att tro att svenska bönder då har passat på att höja priserna.

Mot inflationsspiralen

Effekterna av kronförsvagningen kan förstås vara tillfälliga. Det verkar orimligt att kronan ska fortsätta att försvagas i nuvarande takt. Men det är helt klart att kronan hittills har bidragit till att höja inflationen en hel del. Konsumentprisindex består till ungefär en tredjedel importerade varor och importpriserna på konsumtion har stigit med drygt 5 procent under det senaste året. Om något kan man förvånas över att försvagningen av kronan inte har dragit upp inflationen mer tidigare. Carl Eckerdal, vid Handelns utredningsinstitut, menar att det kan vara så att detaljhandeln nu har nått vägs ände. Hittills har en hel del av kronförsvagningen kunnat sväljas genom höjd produktivitet, men nu måste handlarna höja priserna.

Med större prishöjningar ökar inte reallönerna lika mycket som väntat och då blir det svårare att hålla tillbaka lönekraven. Hittills har lönerna ökat ganska måttligt, men med dagens inflationstal finns tyvärr risken att vi är på väg in i inflationsspiralen igen.