Ingenjör Nobiles luftfärd

Under natten har vi mött kraftig motvind och tjocka, vilken fått befälhavaren, Umberto Nobile, att beordra stigning till 1 000 meter. Men nu blir isbildningen allt värre. Vi känner hur skeppet sjunker, trots att rorsmannen ger ökat höjdroder. Han kämpar med reglagen, och svär plötsligt till.

“Porca putana! Hon lyder inte längre. Rodret har frusit fast, och vi tappar gas i aktern.”

Några matroser beväpnade med ishackor ger sig i väg akterut för att försöka avhjälpa problemet. Men det är för sent. Skeppet kan inte längre balanseras, och aktern sjunker allt mer. Italia tappar obevekligt höjd. Klockan är 10.30 när Italia slår i packisen med akterskeppet först. Manövergondolen krossas som ett äggskal, och last och manskap kastas huller om buller ut på isen bland spillrorna.

När nu skeppet har blivit av med sin last får det åter lyftkraft. Maktlösa ser vi hur det stora skrovet sakta höjer sig. Så försvinner det för alltid i snögloppet. Sex man finns fortfarande ombord i dess inre.

Umberto Nobile var italiensk ingenjör och en av världens ledande luftskeppskonstruktörer. Två år tidigare hade han deltagit i den norske polarveteranen Roald Amundsens Nordpolsexpedition. Med det av Nobile konstruerade luftskeppet Norge hade man flugit från Svalbard över polen ända till Alaska. Det hade varit en lysande bedrift, som väckt uppmärksamhet och beundran i hela världen. Mussolini hade blivit förtjust, och på stående fot utnämnt Nobile till flyggeneral.

Men Nobile tyckte att Amundsen hade tagit åt sig alltför mycket av äran för bedriften, och de två herrarna kom på kant med varandra. Nobile ville ha revansch. Han lät snabbt bygga ett nytt luftskepp och utrusta en egen polarexpedition.

Den 15 april satte luftskeppet Italia kurs norrut från Milano med tjugo mans besättning. Däribland en svensk, meteorologen Finn Malmgren från Uppsala universitet. Dessutom hade man med Nobiles hund Titina.

När man den 3 maj passerade Stockholm, tog man en extra sväng över Dalstigen i Äppelviken. Där bodde nämligen Finn Malmgrens mamma.

En man dog i kraschen mot isen. Nobile och en annan italienare bröt benen. Finn Malmgren skadade axeln. Men trots allt hade man haft en väldig tur. Utspridd på isen låg större delen av skeppets proviant och utrustning.

Bensindunkar, konserver, tält, ja till och med radio och batterier kunde bärgas. Men trots att man fick i gång radion och sände nödsignaler till basen fick man inget svar.

På det italienska basskeppet hade man emellertid insett att Italia måste ha havererat. Två flygplan flögs upp från Rom, men man tackade av prestigeskäl nej till internationell hjälp. Detta hindrade emellertid inte att det utrustades privata räddningsexpeditioner. Det låg nämligen en hel del försäkringspengar i potten. Bara Nobile var värd 75 000 svenska kronor.

Två norska slädhundsgrupper gav sig i väg för att leta längs Svalbards kust. En rysk isbrytare stävade västerut. En svensk räddningsstyrka med tre plan anlände. Roald Amundsen hyrde en fransk flygbåt, och begav sig från Tromsö mot Svalbard med fem mans besättning. Men planet kom aldrig fram, och norrmännen fick koncentrera sig på att leta efter honom. Han hittades aldrig.