Inget skäl att skämmas

Finns det inte något indignerat och rättrådigt över svenska mediers sätt att spegla flyktingmottagningen? Exempelvis Svenska Dagbladets pekfingerviftande serie om lönsamheten i asylboenden. Eller krönikören Ulrika Knutsons uppfordran i radions Godmorgon världen nyligen till svenska folket att öppna inte bara sina hjärtan, utan också sina hem, för flyktingar. Hon pekade på att 80 000 finländska krigsbarn placerades hos fosterfamiljer under andra världskriget utan att det ansågs märkvärdigt.

De sällan uttalade premisserna i dessa synsätt är såklart att vi har en skyldighet att hjälpa människor i nöd, att det är fult att tjäna pengar på andras olycka, och att vi som är femtonde rikast i världen borde anstränga oss lite extra för att hjälpa dem som är sämre lottade. Sådana moralfilosofiska principer är lätta att sympatisera med, men de bygger på gammalt tankegods som aldrig har renoverats för att passa i den moderna välfärdsmodellen.