Java på allas läppar

Det går numera knappast en vecka utan att någon nyinternetrelaterad teknik ser dagens ljus, haussas upp tilltidigare otänkbara höjder och snabbt kablas ut över världen imer eller (och oftast) mindre fungerande testvarianter, såkallade betaversioner. De flesta av dem (särskilt de någotmindre konsumentinriktade) tappar sin guldglans efter ett litettag, och faller i glömska på ålderns höst. Denna höst kan iinternetsammanhang inträffa efter sisådär tre månader. Men någratekniker klarar sig, mot alla odds. Det främsta exemplet ärockså den första riktigt stora internethaussen, vid sidan avsjälva nätet: Java.

Java är ett snart två år gammalt programmeringsspråk som tillstor del är som gjort för att användas för internet – däravhaussen. Språket består av nyckelord och regler somprogrammerare kan uttrycka sig med.

Som programmeringsspråk betraktat är Java riktigt lyckat. Detbygger i någon utsträckning på ett annat språk, C++, som i daganvänds för att skriva de flesta av de dataprogram vi användertill vardags. Java är dock enklare att använda, betydligtlättare att lära sig, och gör det svårare för programmeraren attåstadkomma katastrofala fel – men det är ändå knappast detta somligger bakom Javas stora berömmelse.

Mestadels har Java hittills använts för att skapa små programför internetbläddare, till exempel de kursdiagram som finns påAffärsvärldens internetsidor, som laddas ned och körs överinternet automatiskt. Och de programmen fungerar i stort settvilken dator man än använder.

Detta låter kanske inte så fantastiskt, men det är just dennamöjlighet som har fått världens datajournalister ochdataföretags-VD:ar att försöka övertrumfa varandra i entusiasmöver det nya språket.

Java öppnar nämligen möjligheten att skriva ett enda program,som lagras på en enda huvuddator, men som kan användas direkt påmängder av andra datorer utan krångliga installationer ochanpassningar. Java kan bli den förenande länken mellan allaslags datorer, ett slags IT-ålderns esperanto.

För att förstå hur detta går till måste man veta lite grann omhur programmering går till. För de flesta programmeringsspråkhandlar det om en tvåstegsprocess: programmeraren skriver förstsitt program, som kan bestå av relativt kraftfulla kommandon (avtypen skriv ett ord på skärmen). Sedan måste programmetöversättas, kompileras, till de ytterst enkla instruktioner somen modern dator använder sig av (av typen 1+1). Sedan kanprogrammet äntligen köras, genom att datorns processor tar sigigenom instruktionerna, en i taget.

De här enkla instruktionerna skiljer sig åt mellan olikadatortyper, vilket gör att alla program måste anpassas ochkompileras om för varje ny sorts dator man vill använda dem på.Detta är oftast en mycket tidskrävande process.

Java löser detta problem genom att införa ytterligare ett steg:Javaanpassade internetbläddrare innehåller ett program somlåtsas vara en fiktiv Javadator, som begriper en bestämduppsättning instruktioner. Detta program, som brukar kallasvirtuell maskin, översätter det nedladdade Javaprogrammet tilljust sådana instruktioner som bläddrarens värddator begriper.Simsalabim – Javaprogrammet kan köras på vilken dator som helst(om det finns en virtuell maskin för Java på den, vill säga).Detta ger en tidigare aldrig skådad bredd. Program fördatajätten Microsofts Windows, som använder processorer frånIntel, fungerar visserligen på de flesta persondatorer – menJavaprogram kan köras på alla.

Detta är förstås en ytterst smaklig idé för alla Microsoft- ochIntel-konkurrenter, och sådana finns det gott om. Java haråteruppväckt drömmen om att bryta Windows hegemoni ipersondatorvärlden. I raden av Javaentusiaster finns t.ex.databastillverkaren Oracle, som vill byta ut världens PC:ar motJavabestyckade nätverksdatorer, här finns programvaruhuset Corel,som satsar på Javakonkurrenter till Microsofts Word och Excel,här är internetjätten Netscape, som var först med Java i sinbläddrare, liksom problemföretaget Apple, som hoppas att Javaska ge företaget en rond till i matchen mot Microsoft, ochbjässen IBM, som också har förlorat några ronder mot Microsoft,och många, många fler.

Främst i raden av Javafantaster finns förstås Sun Microsystems,som har utvecklat både språket och den virtuella maskinen. Sunär så till den grad entusiastiskt att företaget ger bortresultatet av sina utvecklingsinsatser gratis till alla hågadeprogrammerare. I stället ska Sun tjäna pengar på kringproduktertill Java, på nätverksdatorer och ökad efterfrågan på Sunsserverdatorer. Hittills har nog ändå den smått fantastiska PR–framgången med Java varit viktigast. Och så finns naturligtvismöjligheten att Java kan ta över Windows roll som datavärldensstörsta penningmakare.

Under slagordet Skriv en gång, kör överallt trummar Sun utevangeliet om Java, och har varit så framgångsrikt imarknadsföringen att Java förmodligen är det enda programspråksom många människor har hört talas om.

Vad är då problemet med Java? Att det inte riktigt fungerar.Alla de virtuella Javamaskiner som har producerats till dagsdato lider av ett stort antal fel, eller buggar som det heter pådataspråk. Och, vad värre är, så har de inte samma fel – vilketgör att många program inte alls går att köra överallt. Detta kanman kanske överse med när det gäller riktigt små program för WWW–sidor – men för större program är denna svaghet avgörande.Dessutom går Javaprogram långsammare än vanliga program,eftersom de måste passera igenom den virtuella maskinen innan denår processorn.Allt detta går att lösa, hävdar Javavännerna.Suns allra senaste version av Java, kallad 1.1, skulle lösa endel av dessa bekymmer. Redan nu har man dock tvingats ge utversion 1.1.1, som också den innehåller en stadig portion fel. S!LUNDA L?R EN VERSION 1.1.2 VARA P! V?GSnabbare virtuella Javamaskiner dyker också upp i rask takt.Inom något år eller så lär nog javaprogrammen kunna gå nästanlika snabbt som vilket program skrivet i C++ som helst. Ettannat problem är att möjligheterna i Java ännu så länge ärrelativt begränsade. Också vissa skäligen enkla saker (som attrita ett tjockt streck på skärmen) är mycket besvärliga attåstadkomma med Java.

Detta har t.ex. Netscape tagit fasta på, och kommer att levereraen uppsättning tillägg till Java med sin senasteinternetbläddrare. Tilläggen ska visserligen fungera även medandra bläddrare, men riktigt bra blir det bara med Netscape. Denouttalade ambitionen är förstås att binda upp både programmerareoch användare till Netscapes produkt.

Detta tilltag har dock fått Suns välsignelse, såsom varande 100%ren Java. Någon liknande välsignelse kan däremot inte Microsoft,som i ännu högre utsträckning ägnar sig åt att utökaJavamöjligheterna i Windows, räkna med. Microsoft ser i Java ettutmärkt sätt att skriva internetanpassade Windowsprogram – menär däremot av naturliga skäl inte särskilt trakterat av visionenom en gränslös Javavärld utanför Microsofts kontroll. Paradoxaltnog har det ändå hittills varit Microsoft som har lyckats plockafram den snabbaste Javamaskinen av alla, trots attMicrosoftchefen Bill Gates så sent som för ett par år sedanavfärdade Java som en övergående fluga. Microsoft tänker geJavaprogrammen möjlighet att utnyttja Windows alla finesser,vilket förstås innebär att de inte kommer att fungera på icke–Windows-datorer.

Ord- och PR-kriget mellan Sun och Microsoft har därför rasathett under de senaste månaderna.

Sun har förstås också en rad visioner för Java. Ett helt egetJava-operativsystem är på väg, nya tekniker förföretagstilllämpningar, prestandaförbättringar, m.m. Dessutomtänker man sig att Java ska kunna användas inte bara i datorer,utan i telefoner, TV-apparater, smarta bankkort, och så vidare.Java överallt är en rimlig sammanfattning av Suns strategi. Detråder knappast något tvivel om att Java går en lysande framtidtill mötes, även om det inte ännu når upp till de högt ställdaförväntningarna. Däremot är det alldeles för tidigt attdödförklara Microsoft – därtill påminner kampen mellanJavaspråket och Windows alldeles för mycket om den ojämnamatchen mellan engelska och esperanto om titeln som världsspråk.Javas odds är dock betydligt bättre än esperantos, så räkna medatt kampen blir hård och skoningslös. Spelet gäller inget mindreän världsdominans över vårt sätt att använda datorer.