Kommentar: Ericsson får betala dyrt för industriellt fiasko

För aktiemarknaden är notan för Ericssons industriella misslyckande inom mobiltelefoni redan betald och bortglömd. Att 18 000 Ericssonanställda reducerats till 5 000 för att till slut bara bli 2 500 forskning- och utvecklingsingenjörer i det med Sony gemensamma bolaget är något som förpassas till historieböckerna.

Detsamma gäller notan för äventyret: Av tabellen bredvid framgår att Ericssons mobiltelefoner hann dra in kanske 12 miljarder kronor innan förlusten blev ett faktum och 40-50 miljarder kronor hann rinna ur bolaget, inklusive förlusten för 2001.

Möjligen resulterar Ericssons mobiltefonkatastrof i något kapitel där en självrannskande Ericssonledning och styrelse bekänner fel och brister. Det är en kedja av dåliga beslut som lett fram till att Ericsson på egen hand tvingades rensa bordet för att blidka Sony, bland annat genom att lägga ut hela tillverkningen på Flextronics och krympa verksamheten ytterligare. Men det räckte inte, japanerna tvingade även Ericsson att offra varumärket. Allt detta för att Ericsson fortsätter att hävda att bolaget behöver mobiltelefoner för att bibehålla en världsledande ställning på mobilsystem.

För aktieägarna går två saker att slå fast:

1.Den affär som slutligen presenteras är bättre än befarat, sett rent finansiellt. Kurt Hellström lovade på presskonferensen att det nya bolaget ska gå med vinst från start den 1 oktober i år. I samtal med Ekonomi24 poängterar han att det innebär att Ericsson efter den 1 oktober inte kommer att behöva ta några förluster från mobiltelefonverksamheten, inte ens från eventuella lager av osålda telefoner som istället ska föras över till det nya bolaget. Det sätter det pågående omstruktureringsprogrammet punkt för, säger Ericssonchefen.

Det är goda nyheter för aktiemarknaden vars telekomanalytiker efter kvartalsrapporten räknade med att förlusten skulle växa till cirka 18 miljarder kronor för helåret 2001 för att fortsätta med några miljarder kronor både under 2002 och 2003.

2. Det industriella risktagandet är också begränsat. Sony-chefen som ska leda bolaget, Katsumi Ihara, uppgav till pressen att Sonys investering begränsas till mellan 300 och 500 miljoner dollar. Eftersom Ericsson bidrar med 2500 anställda och Sony med 1000 borde rimligen Ericssons kapitalinsatts bli ännu lägre, kanske mellan 200 och 400 miljoner dollar. Kurt Hellström tillstod också att affärens finansiella påverkan på Ericsson blir försumbar.

Sannolikt kommer verksamheten att kosta betydligt mer på sikt, speciellt om de nya Sonytelefonerna med Ericssonteknologi ska lyckas bli en storspelare på 3G-telefoner. Så som det nya avtalet ser ut verkar vägen öppen både för externt kapitaltillskott, börsnotering och fullständig avyttring av Ericssons mobilverksamhet.

På kort sikt slipper därmed Ericssons aktieägare ta mer förluster. På lång sikt betyder det att möjligheten att göra en riktigt bra affär begränsas. Tydligt är att det är ett pressat Ericsson som släpats till förhandlingsbordet.

Det vittnar också kursreaktion på. Ericssonaktien steg med som mest 9 procent, det vill säga en återuprepning av det kurslyft som aktien gjorde när de två parterna bekräftades att en affär var i antågande för en knapp vecka sedan. I pengar handlade det om knappt 40 miljarder kronor.

Men det räckte med en dålig rapport från den amerikanska systemtillverkaren Lucent och rykten om att en av franska Alcatels systemkunder fått betalningsproblem för att radera ut det kurslyftet helt.