Kommentar: Förtroendet kört i botten för Framfab

Varumärket Jonas Birgersson värderas nu med rabatt jämfört med svenska branschkollegor som Adcore och Icon. Medan Adcore kan redovisa lönsamhet i den löpande konsultrörelsen och Icon kan peka på en stor utländsk verksamhet med goda utsikter så går Framfab bet på båda punkterna. Framfab dras dessutom med en tredje tredje verksamhet – kapitalkrävande utvecklingsprojekt i form av Brikks, CM och Driftsbolaget.

Med ett börsvärde på 3,5 miljarder kronor värderas Framfabs 3 000 anställda till ungefär 1,1 Mkr per person. Motsvarande siffra för Adcore och Icon är 3,3 Mkr och 2,1 Mkr. Så sent som i augusti väderades Framfabs anställda till 5,2 Mkr och Icons till 4,6. När aktiekursen stod som högst i mitten av mars och alla tillväxtsiffror fortfarande pekade upp i himlen värderades Framfabs anställda till närmare 20 Mkr, då dubbelt så högt som dåvarande Information Highway (som blev Adcore tillsammans med Connecta) och Icon.

Lägger man till Framfabs sidoverksamheter samt aktieposten på 10 procent i Bredbandsbolaget framgår det än mer tydligt att förtroendet för Framfabs ledning är kört i botten. Idag gör förlusterna att de betingar ett negativt värde på börsen. Men rimligen borde dessa verksamheter ha ett värde – bara aktieposten i Bredbandsbolaget torde vara värt åtminstone en halv miljard kronor, och då har Ekonomi24 räknat med att B2 nu är värt mindre än hälften av vad investmentbankerna hoppades på i samband med hösten misslyckade börsintroduktion.

Det finns flera saker som gör att förtroendet för ledningen körts i botten:

* Förlusterna för den svenska verksamheten kombinerat med att försäljningen föll under det tredje kvartalet, även justerat för semesterdagar, tyder på att företagsledningen helt saknar kontroll över utvecklingen. Ett tydligt tecken på bristen på kontroll är den höga andelen kundfodringar, under det tredje kvartalet hamnade beloppet på 400 Mkr vilket motsvarar fyra månaders arbete.

Beskedet att inga fler ska anställas räcker inte långt som åtgärd. Och nye Sverigechefen Michael Gustavsson är ett oprövat kort i ledningssammanhang.

* Finanschefen Johan Haeggman vågar inte lämna någon prognos över när förlusterna ska stoppas eller när Framfab som grupp ska redovisa ett stabilt rörelseresultat. Beskedet att förlusterna fortsätter under det fjärde kvartalet i konsultrörelsen samt att utvecklingsprojekten kommer att dra fortsatt stora kostnader även i början av 2001 är knappast lugnande besked. Förlusten för det tredje kvartalet på sammantaget 139 Mkr kan därmed mycket väl återupprepas.

* Med tanke på att Framfab hade ett negativt kassaflöde på över 300 Mkr under det tredje kvartalet räcker inte kassan på 600 Mkr så värst länge. Problemet är att pengar som investeras i förlustbringande projekt, med osäker intjäningsförmåga, och anställda som egentligen är övertaliga värderas med rabatt på börsen. Kassan räcker inte till många kontantförvärv och aktiekursen är just nu för pressad för att vara attraktiv som betalningsmedel. Frågan aktiemarknadens placerare nu ställer är om Framfabs affärsmodell fungerar överhuvudtaget. Med en hård värdering av Framfab där internetkonsulterna ses som vanliga IT-konsulter som på sikt ska nå en vinstmarginal före skatt på 7-8 procent och generera en tillväxa med 10-15 procent per år går det lätt att dra ner värdet på Framfabs konsultrörelse till 2 miljarder kronor. I ett sådant scenario har förstås även Europa-tillväxten kommit i kapp den svenska med överetablering och prispress. Tråkigt, men inte osannolikt.

Att Jonas Birgersson nu säger att han ska ägna mer tid åt bolaget och dess visioner är välkommet. Frågan är dock om han är rätt person just nu. Framfabs internetkonsulter har drabbats lika hårt som branchkollegorna på den svenska marknaden av överetablering, konkurrens och prispress. Förväntningarna på sidoprojekten med bland annat Brikks har också kommit på skam. När marknaden förändras behövs en VD som kan läsa marknaden och inte någon visionär med en egen agenada.

Samtidigt är det tydligt att Johan Walls roll i företaget nu definitivt förpassats till en bland flera i ledningsgruppen. Det är förvånande, med tanke på att han är den enda i ledningen som haft gott renomé som chef sedan tidigare.

Det känns onekligen som att det skulle behövas verklig ledningskraft för att få tillbaka förtroendet för Framfab. Ordförande C W Roos sa tidigare i veckan att det kommer en konsolidering på den svenska marknaden. Efter rapporten för det tredje kvartalet är det inte längre säkert att det är Framfab som då kommer att ha kommandot.