Kommentar: Vattenfalls moment 22

Moderaternas talesman i näringslivspolitiska frågor Per Westberg beskriver utvecklingen i Vattenfall som ett moment 22. Vattenfall vill växa men förbjuds att finansiera expansionen med eget kapital.

”Det allra naturligaste vore om man lät Vattenfall växa med en stärkt balansräkning. Nu pressas bolaget att ta stora lån till dyra upplåningskostnader”, säger Per Westberg.

”Jag är övertygad om att den sittande regeringen till slut tvingas släppa Vattenfall till aktiemarknaden.”

Budskapet från den moderata näringspolitikern borde vara ganska okontroversiellt. Affärstidningen Affärsvärlden analyserar Vattenfall i onsdagens nummer. Genomgången är saklig. Slusatsen den enda möjliga: Vattenfall behöver stärka balansräkningen med eget kapital.

Kreditvärdighetsinstitutet Standard & Poors pressmeddelande från den 28 september kan tolkas som hård kritik över den situation Vattenfall hamnat i, även om bolaget knappast håller med. S&P:s oro gäller inte bara de finansiella konsekvenserna av att Vattenfall, efter amerikanska Mirants avhopp, inte får tillgång till det kassaflöde som genereras från 2,2 miljoner tyska Bewag-kunder.

S&P varnar även för risken att Vattenfall och amerikanska Mirant hamnar i konflikt även när det gäller ägandet i de två andra kraftbolagen Veag och Laubag. Mirant har option på 43,7 procent respektive 32,5 procent i bolagen. Utnyttjas optionerna reduceras visserligen Vattenfalls skulder, men S&P tycker att det vore än värre om Vattenfall blir av med både kassaflöde och kontroll över dessa enheter. Då blir det inte mycket kvar av Vattenfalls tyska och polska ambitioner, skriver S&P. Följden blir att problemet med för stora krafttillgångar och för få kunder förstärks.

Vattenfalls nettoskuldsättningen uppgick vid halvårsskiftet till 77 miljarder kronor, en ökning med 35 miljarder kronor på ett år. Soliditeten har samtidigt fallit till 28 procent. Vid årsskiftet 1999/2000 låg soliditeten på 42 procent.

Målsättningen har varit att tillsammans med amerikanska Mirant skapa en svensk kraftjätte med stor verksmahet i Tyskland och Polen. Jätten skulle få en omsättning på omkring 100 miljarder kronor, en försäljning av el på 180 TWh och sex miljoner kunder. Bara fyra koncerner i Europa är större: franska EDF, de två tyskarna RWE och Eon samt italienska Enel.

Men samtliga konkurrenter har idag väsentligt högre kreditvärdighet än Vattenfall.

”Det är svårt att förstå varför Vattenfall ska agera utifrån ett underläge. Väntar svenska staten för länge med att agera är risken bara att bolaget till slut hamnar i utländska händer, precis som Sydkraft och Birka”, säger Per Westberg.