Koncentration ger tillväxt

I ungefär 40 år har den ojämna tillväxten runtom i landet oroat politikerna. Försök har gjorts att omfördela resurser för att få upp tillväxten i svaga regioner. Ofta har det misslyckats, till exempel när man försökte industrialisera Norrlands inland på 1960-talet. Industrin blev inte alls någon motor i tillväxten, tvärtom. Politikerna försökte modernisera landsändan med något som redan var på väg att bli omodernt i resten av landet.

Trots att nya insikter tillkommit om hur tillväxt skapas, så hänger det gamla tänkandet kvar. Se på diskussionen om tillväxten i Stockholm jämfört med övriga riket. Föreställningen att det är bättre för övriga landet om tillväxten bromsas i huvudstaden lever kvar. Ändå vet vi att detta är kontraproduktivt eftersom Stockholm, i kraft av sin storlek, är den viktigaste tillväxtmotorn i hela landet. Hämmas Stockholm, drabbar det hela landet.

En rad ekonomer har visat att tillväxt skapas lokalt och att drivkraften är förmågan att kombinera och använda de produktionsresurser som finns. I industrisamhället var finansiella och fysiska resurser centrala. Nu betonas minst lika mycket humankapitalet (alltså kunskap, engagemang, initiativförmåga) och det sociala kapitalet i form av nätverk, personliga relationer, och så vidare.

Sådana framgångsfaktorer kan utvecklas överallt i landet. Professor Bengt Johannisson vid Växjö universitet har visat att barn och ungdomar är lika företagsamma i Bergslagens bruksorter som i Gnosjöregionens småföretagarland. Men denna kompetens är dåligt förädlad i Bergslagen av olika skäl. Hans slutsats är att fler regioner har förutsättningar att utvecklas som Gnosjö eftersom det i synen på företagande råder små skillnader mellan Sveriges regioner.

Samlokalisera

Att det blir en koncentration av företag och sysselsättning till vissa platser beror på förekomsten av så kallad växande avkastning. Med det menas att det råder stordriftsfördelar på grund av höga fasta kostnader, som måste slås ut på ett stort antal kunder. Därmed blir det fallande kostnad per producerad enhet.

Det finns en annan faktor som förklarar koncentrationen, nämligen fördelarna med att samlokalisera företag, ofta i samma bransch. Dessa så kallade kluster kan attrahera specialiserad arbetskraft och underlätta och förbilliga anskaffning av insatsvaror. Gnosjö och Kista är två exempel.

Utan växande avkastning skulle all produktion vara jämt fördelad över hela landet. Så är också fallet med näringar som städning, personlig vård och bygghantverk eftersom det inte finns några höga fasta kostnader. Motsatsen gäller läkemedelsforskning, fondförvaltning, programvaruindustri och annan kunskapsintensiv verksamhet som därför koncentreras till större marknader.

En marknad blir inte hur stor som helst. Det som sätter gränserna är bostäderna och möjligheten att pendla. Få orkar pendla om restiden, enkel resa, överstiger en timme. Landet kan därför delas in i pendlingsregioner, eller som de kallas: lokala arbetsmarknader.

Egentligen borde det vara större fokus på de lokala arbetsmarknaderna. Men landet är av tradition organiserat i län, landsting och kommuner. Men dessa administrativa gränser är ofta irrelevanta när man ska göra analyser och förstå vad som händer i en region.

Stockholmsregionens lokala arbetsmarknad är exempelvis inte lika med Stockholms stad utan består av en region med totalt 29 kommuner, varav några ligger i andra län (Trosa, Gnesta, Strängnäs, Håbo). Och regionen kan växa ytterligare. Uppsalas lokala arbetsmarknad är delvis integrerad med Stockholmsregionen och blir det bättre kommunikationer med Nyköping, exempelvis genom en flygpendel till Skavsta, kanske denna region också kommer att räknas till Stockholm.

Det pågår hela tiden en regionförstoring, som följd av bättre kommunikationer. År 1970 fanns omkring 200 lokala arbetsmarknader. Nu finns 81 stycken, enligt Nuteks indelning av riket. En regionförstoring kan vara positiv för en perifer ort, som kan få del av storstadens dynamik; förutsatt att den erbjuder en attraktiv boendemiljö. För kunskapsbaserad verksamhet är boendemiljön den kanske viktigaste faktorn vid val av lokalisering.

Små tätorter lider

Vi ser också att nyföretagandet är högt i regioner, som normalt inte har de bästa allmänna förutsättningarna på grund av sitt läge. I gengäld kan de erbjuda en attraktiv boendemiljö. Det gäller platser som Åre, Strömstad, Halland och Österlen.

Under senare tid har det skett en oväntad förändring i flyttmönstret. Landsbygden befolkas igen, men inte som förr. Det är välbärgad medelklass som flyttar ut och de väljer den stadsnära landsbygden, särskilt kring storstadsregionerna och vissa regionala centra med hög tillgänglighet till snabbtågsnätet.

“De små tätorterna, som varken har storstadens kultur- och serviceutbud eller landsbygdens utrymmen och natur, har blivit de verkliga krisområdena”, heter det i en rapport av Hans Westlund, institutet för regionalforskning, och Wolfgang Pichler, glesbygdsverket (“En ny grön våg”).