Köttberget kan ge högre ränta

KRÖNIKA. För drygt tio år sedan uttryckte den tidigare finansministern Pär Nuder viss oro över den mängd ”babyboomers” – födda på 40- och 50-talen – som skulle vandra fram genom decennierna. Dessa efterkrigsbarn refererade Nuder till som ”köttberget” och fick för det viss kritik. Men framsyntheten ter sig i dag alltmer klarsynt och vi lär de närmaste decennierna få känna av effekterna av en större grupp äldre som lever längre.

Fenomenet med en allt äldre befolkning är ­ingalunda en svensk företeelse. De flesta utvecklade ekonomier står inför samma förändring. Många har samtidigt problem med låga födseltal. I vissa länder – Japan är ett praktexempel – kommer därför befolkningen att minska snabbt samtidigt som medelåldern stiger. Det innebär att försörjningskvoten ökar för dem som är sysselsatta och som, är det tänkt, med sin löneskatt ska försörja unga som inte hunnit in på arbetsmarknaden och gamla som redan lämnat den.

Under augusti kom Bank for International Settlements, BIS, även kallad för ”centralbankernas centralbank”, ut med en rapport som försöker förklara de ekonomiska konsekvenserna av demografiska förändringar som skett de senaste trettio åren och vad som eventuellt står för ­dörren de kommande trettio. BIS ger två förklaringar till varför realräntan sjunkit de sista trettio åren samtidigt som löneökningarna har avtagit.

Dels handlar det om att ett öppnare Kina medgav att hundratals miljoner kineser blev tillgängliga för produktion av varor. Västvärlden försåg Kina med kapital och företagsledningar och kineserna stod för produktionen. Detta har hållit tillbaka löneökningarna globalt. Samtidigt innebar den kinesiska ”ettbarnspolitiken” och en misstro hos det kinesiska folket mot land­ets pensionssystem att befolkningen ökade sparandet för ålderdomen. Parallellt vandrade efterkrigskullarna i västvärlden – ”the happy generation” – vidare i arbetslivet och skapade egna besparingar. Tillsammans med de kinesiska skapades ett sparandeöverskott som investeringsbehovet inte förmådde suga upp. Priset på pengar sjönk, eller om man så vill, realräntan sjönk, vilket över tid inneburit att tillgångspriser ökat.

De kommande tjugo åren står vi inför en omvänd process. Allt fler människor kommer att lämna arbetslivet för att gå in i ålder­domen. I Sverige räknar ­Statistiska central­byrån med att 75-plus-åringarna är det segment av befolkningen som kommer att öka absolut snabbast de närmaste decennierna. Likadant ser det ut i de flesta utvecklade länder. Arbetskraftsbristen blir mer påtaglig och det kommer, tror BIS, leda till högre löneökningar och därmed högre inflation. Samtidigt kommer den ökande mängden åldringar att börja lösa upp sina besparingar, vilket urgröper sparandeöverskottet och därmed trycker upp realräntan. Andra konsekvenser blir naturligtvis att de äldre kommer att bli en allt viktigare politisk faktor, vilket innebär att det blir svårare för politiker att försämra pensionssystem eller undvika att satsa mer pengar på sjuk- och åldringsvård. Det gör att statsfinanserna utmanas över tiden. Om BIS får rätt kommer ränteläget därmed rimligtvis att neutraliseras. Otvetydigt kommer effekterna av de demografiska förändringarna, som nu sker snabbt på global nivå, förändra såväl politik, ekonomi som arbetsmarknad. För en gammal räntehandlare som vant sig vid nollräntor är detta en svindlande tanke.

Glansdagarna över

ÖIS, Gais, Blåvitt och Frölunda…Vad händer i mitt gamla goa Göteborg? De gamla klassiska Göteborgslagen känns på dekis. Det gör ont.