Krisen väckte viljan att lära

En gång i tiden, på 1960-talet, ansågs företagsledaren vara allvis. Han – det var i stort sett alltid en han – behövde för det första kunna tänka strategiskt. Han skulle också kunna räkna bra och dessutom ha goda ledaregenskaper. Det räckte.

Enligt en studie av ledarskapet i Wallenbergsfären (“Den uthålliga kapitalismen”, SNS Förlag, 2005) var den gamla tidens ledare “kapabel att driva ett företag utan att ha djupare kunskaper om den aktuella produktionen, produktions­metoderna eller marknaden”. Alltså: ­företagets högste chef behövde varken veta hur fabrikerna fungerade eller vilka behov kunderna hade.

I dag är det självklart att ledaren måste ha – eller snabbt kunna skaffa sig – bra koll på branschen, tekniken och kundstrukturen. Ett arrogant ledarskap fungerar inte. Företagen måste ständigt lära nytt och anpassa sig.

Det har byggbolagen, av någon anledning, inte förstått. Fram tills alldeles nyligen.

En vattendelare blev Alf Göranssons tillträde som vd för NCC vid årsskiftet 2001/2002. Göransson har ett förflutet inom tågbromsar och garageportar (Cardo) och inom kvarnar och bergkrossar (Svedala, som numera är Metso Minerals). Hans tillträde på NCC följde i vissa avseenden ett traditionellt mönster. Huvudkontoret och dess staber krymptes och maskinuthyrning och andra artfrämmande verksamheter såldes. Men Alf Göranssons viktigaste insats verkar ha varit att införa mycket av den disciplin och den fokusering som brukar finnas i internationell verkstads­industri.

Ungefär samtidigt tog byggbranschen i gemen till slut tag i sina kvalitets- och etikproblem. Det var också i det här skedet som Skanska började ta efter Handelsbankens modell för styrning av decentraliserade organisationer (se artikeln på föregående uppslag).

I dag verkar kartellskan­dalerna och det värsta bygg­slarvet vara historia. Tunneldrivningen i Hallandsåsen dras i gång igen med utrustning som klarar den leriga jorden utan att man – som förra gången – ska behöva ta till giftiga tätningsmedel som riskerar att läcka ut i naturen.

Dessutom är marginalerna i bolagen på väg upp. Och det beror inte bara på en bättre konjunktur, utan också på att företagen utnyttjar sitt kapital och sina övriga resurser bättre.

Branschen tar nämligen, äntligen, efter industrins produktionsmetoder. Byggar­na har till exempel insett att det inte alltid är så smart att blanda storskalig produktion med hantverksmässighet. Skanska ska börja lyfta in prefabricerade badrum, till­verkade på löpande band i en anläggning i Norrbotten, under byggnationen i stället för att som tidigare bygga hygienutrymmena vart och ett på plats.

Ett annat exempel är de landvinningar som görs när det gäller inköp. NCC ska börja samköra och koordinera inköp på 30 miljarder kronor årligen i stället för att köpa spik, virke och isolering hos lokala bygghandlare.

Allt det här kan tyckas fullständigt självklart. Men det behövdes en kris för att byggbolagen skulle komma loss.