Läkemedel bästa medicinen

Läkemedelsbolag ligger i lönsamhetstoppen – som vanligt under de senaste tio åren. Även under krisåren i början av 1990-talet lyckades de öka vinsten, inte minst därför att Astra då hade sin storhetstid med magsårspreparatet Losec. Avkastningen för branschen var över 30 procent under det tidiga 1990-talet och nivån har i stort sett bestått fram till idag.

Det finns några viktiga förklaringar till att läkemedelsbolagen är lönsammast. För det första växer branschen i takt med att befolkningen åldras. Dessutom är läkemedel en produkt som få vill spara in på. Trots myndigheternas idoga försök att minska läkemedelskostnaderna, har företagen lyckats sälja in nya och dyrare produkter till kunderna.

Byggmateriel en doldis

Under fjolåret fick dock läkemedelsbolagen sällskap av en mängd branscher som rapporterade om lönsamhet på över 20 procent. Byggmaterielföretagen och verkstadsbolagen var lika lönsamma som läkemedelsindustrin. Byggmaterialbranschen har, lite i skymundan, år från år visat mycket god avkastning. En tänkbar förklaring är att bolagen har en mängd privatkunder som handlar för ganska små summor och inte är särskilt priskänsliga. En annan förklaring är regleringen och subventionspolitiken på den svenska byggmarknaden, som inte uppmuntrat till vare sig pris- eller kvalitetskonkurrens.

Aktieägarna tog smällen

Det är intressant att jämföra fjolåret och börsbubblans år med läget för tio år sedan, då det var fastighetskraschen som sänkte börsen. 1991 valde Affärsvärlden rubriken “En femtedel av vinsten försvann” på sitt 500-nummer. Det året föll vinsterna med elva procent och Affärsvärlden konstaterade att det reala vinstfallet, det vill säga inräknat inflationen (en numera sällsynt formulering), var över 20 procent.

Det var dock bara början på nedgången. Resultatraset tilltog under 1991 och under bottenåret 1992 redovisade de 500 största bolagen en sammanlagd förlust på 15 miljarder kronor. Vart tredje bolag i Affärsvärldens sammanställning gjorde förlust. Hårdast drabbade var bankerna, som i fastighetskrisens spår redovisade en total förlust för branschen på 60 miljarder kronor.

En stor skillnad mot fastighetsbubblan och IT-kraschen är att det nu är aktieägarna – inte långivarna – som är de stora förlorarna. Som jämförelse kan sägas att i fjol gjorde de största bolagen en vinst på över 300 miljarder kronor före skatt.

En bransch som trots den goda konjunkturen nätt och jämnt visade vinst var stål- och gruvnäringen. Den svaga utvecklingen berodde till stor del på Boliden, som hade ett besvärligt år med ofördelaktiga valutasäkringar och stora lån. Situationen är dock på väg att förbättras både för Boliden och de övriga företagen.

Men det är en lång väg tillbaka till 1995, då sektorn lyckades redovisa en vinstmarginal på 15 procent. Under det året hade alla yttre omständigheter spelat branschen väl i händerna. Kronan hade försvagats, råvarupriserna stigit och låga löneökningar bidrog till att hålla kostnaderna nere. Sedan dess har branschen gått in i en djup svacka som vi faktiskt ännu inte har sett slutet på. Med en avkastning på det egna kapitalet på runt tio procent för de bolag som överhuvudtaget gjorde vinst i fjol är stålindustrin den minst lönsamma i Affärsvärldens sammanställning.

Stora skogsvinster

Däremot har det gått bättre för skogssektorn på senare år. Skogsindustrin och stålsektorn brukar ofta kopplas samman med tanke på konjunkturberoendet och råvaruprisernas stora påverkan. 16 av sammanställningens 20 skogsbolag lyckades öka vinsten under fjolåret. Alla de stora börsnoterade bolagen redovisar rejäla vinstökningar. Totalt ökade branschens försäljning med tio procent och vinsten fördubblades till 41 miljarder kronor jämfört med 1999. Fjolårets resultat är till och med bättre än det förra toppåret 1995, då tre av årets fem största vinstförbättrare var skogsbolag.

Vinsterna vände dock brant nedåt redan under 1996, då företagen tappade mer än hälften av vinsten jämfört med föregående år. Under 1997 steg vinsterna dock något för att återigen sjunka under 1998. Även om vinsterna kommer att vika framöver, finns hittills inget som pekar på att skogsbolagen går mot en lika mörk framtid som efter förra toppåret 1995. Det beror inte minst på att skogsbolagen lärt sig att, när kassan sväller, köpa bolag i stället för att bygga nya fabriker och dela ut mer av vinsten till aktieägarna.

Telekom/IT-branschen var tillsammans med oljebranschen och tjänstesektorn de branscher som ökade omsättningen mest under året. Uppgången inom oljesektorn berodde helt och hållet på prislyftet. Under året steg ett fat olja från cirka 25 dollar till närmare 40 dollar per fat. Med högre råoljepriser stiger marginalerna och vinsterna för branschen ökade med närmare 30 procent. Preem Petroleum ökade mest, med hela 78 procent till nästan 40 miljarder kronor, men också Statoil sålde bra förra året.

Telekombolagen var dock enskilt den bransch som ökade försäljningen mest. Eftersom Ericsson ingår i gruppen står branschen för en betydande del av de 500 största bolagens omsättning. Ökningen blev 57 procent till 380 miljarder kronor. Snabbast växte Song (före detta Tele 1 Europe) som ökade försäljningen med 351 procent. Nu finns det 14 telekombolag som har en omsättning över en miljard kronor. Det är en ökning med 50 procent jämfört med 1999.

Kraftiga vinster

Kraftbolagen var den bransch som hade sämst omsättningsutveckling under året, men rejäla vinster. Försäljningen ökade med bara en procent till 78 miljarder kronor och vinsterna var i stort sett oförändrade. Men som vanligt är detta den enda bransch som år efter år lyckas nå lika höga vinstmarginaler som läkemedelsindustrin. I fjol uppgick marginalen till 16 procent. Men det innebär inte att kraftbolagen är de mest lönsamma. För att producera kraft behövs stora anläggningstillgångar som binder kapital. För att få igen investeringarna krävs därför att den löpande vinsten är god. Sett till avkastningen på det egna kapitalet tillhör kraftsektorn alltså snarare de minst framgångsrika branscherna. Bolagen brukar ge 12-14 procent på det egna kapitalet, men å andra sidan är lönsamheten mycket stabil över tiden. Inte ens under krisåren i början av 1990-talet var marginalen under tio procent även om Stockholms Energi (numera Birka Energi) då rapporterade ett rejält vinstfall 1992 efter att bolaget spekulerat bort hundratals miljoner under valutaturbulensen.

Verkstadsindustrin, med drygt tolv procent av landets 500 största bolag, är fortfarande störst bland 500-bolagen.

Totalt omsatte dessa 850 miljarder kronor. Branschen har de senaste åren haft en mycket stabil utveckling. Det genomsnittliga verkstadsbolaget når en rörelsemarginal på 6-7 procent och en avkastning på det egna kapitalet på runt 20 procent. I fjol gjorde branschen en sammanlagd vinst på 59 miljarder vilket betyder en vinstmarginal på 5,5 procent.

Att den viktade vinstmarginalen för branschen de senaste åren har varit lägre än den oviktade beror på att storbolagen inte varit lika lönsamma som de mindre verkstadsbolagen. I fjol hade branschledarna ABB, Volvo och Electrolux rörelsemarginaler på 5-6 procent vilket som sagt var lägre än utvecklingen för den övriga verkstadsindustrin. Det är tydligt att störst inte alltid är vackrast.