Macron kan ge Sverige högre ränta

KRÖNIKA. Jag kan lika gärna säga det direkt: det finns en del skäl att gilla Emmanuel Macron. Alltifrån den ytterst subjektiva uppfattningen om hans person till en förhoppning om att konstellationen Macron/Merkel så småningom ska kunna fylla det geopolitiska tomrum som USA, under Donald Trumps ledning, sakta håller på att lämna efter sig. I kombination med en mjukare Brexit är det precis det EU och Europa behöver.

Jag håller heller inte för uteslutet att Macron i slutändan kan komma att påverka penningpolitiken och därmed även stärka en av Riksbanken försvagad krona. Frankrike har haft väldigt svårt att finna en hållbar ekonomisk återhämtning efter dubbelsmockan med finanskraschen 2008 och den europeiska skuldkrisen 2010. Arbetslösheten är fortfarande besvärande hög – knappt 10 procent – och ungdomsarbetslösheten mer än dubbelt så hög. Samtidigt har tillväxten i Frankrike på senare år sackat efter övriga Europa och legat betydligt under snittet för EU och långt efter Tysklands, EU:s ekonomiska gigant. Om Frankrike, som kommer att vara EU:s näst största ekonomi när Storbritannien lämnat, skulle få bättre tryck i ekonomin skulle det markant höja den ekonomiska pulsen i hela EU. Det skulle underlätta för Europeiska centralbanken att såväl avsluta de pågående obligationsköpen som att normalisera styrräntorna. Det skulle också göra det enklare för Riksbanken att normalisera styrräntan i Sverige från dagens negativa nivå. Riksbanken har flera gånger pekat på beroendet av ECB.

Det område där Frankrike sedan länge behöver politiska reformer allra mest är inom arbetsmarknaden. Föråldrade och rigida regelverk låser arbetslösa ute från arbetsmarknaden och gör arbetsgivare tveksamma till att nyanställa. Flertalet presidenter och premiärministrar har försökt låsa upp blockeringarna men ofta stött på patrull, antingen i en splittrad nationalförsamling eller hos aggressiva fackföreningar. Inom just arbetsmarknadsområdet vill Macron genomföra stora reformer och man ser också embryon till dialog med fackföreningarna.

Macron har efter valet till nationalförsamlingen fått just det parlamentariska stöd som behövs för att genomdriva en nödvändig reformpolitik, något som saknats under lång tid. Och, kanske ännu viktigare; fransmännen verkar sluta upp bakom sin nya president, nyfikna och beredda att genomföra de reformer som skulle kunna få Frankrike att lämna tillväxtens bakgård och släppa fram ekonomin till den framskjutna position i Europa som fransmännen anser som sin naturliga.

Ett ekonomiskt starkare Frankrike skulle därför kunna ge den europeiska centralbankschefen Mario Draghi möjlighet att avsluta såväl obligationsköp som den ultralätta räntepolitiken. Och om ECB antas börja återgången mot en mer normal penningpolitik skulle det indirekt ge Riksbanken möjligheter att agera tidigare än annars. Därför kan Macron och hans politik, beroende på vad han lyckas åstadkomma, innebära såväl högre svenska räntor som en starkare krona. Vive la République!

Lugn sommar, eller?

De sista somrarna har präglats av ekonomisk-politiska av­göranden och det har varit svårt att koppla av. Vi har haft teman som Grexit, Brexit, Trump/Clinton för att nämna några. Den annalkande sommaren ser på papperet lugnare ut. Ta i trä. Och håll ett getöga på ett eventuellt italienskt nyval under uppsegling.