Måla EU svenskt

Förhållandet mellan socialdemokraterna och EU är laddat. Stora delar av kärntrupperna är negativa, vilket avspeglas ända in i regeringen. När Sverige under första halvåret 2001 leder EU och alla dess möten tänker regeringen försöka ändra på detta. Så här säger vice statsminister Lena Hjelm-Wallén till Affärsvärlden: “Jag hoppas att ordförandeskapet ger oss en chans att levandegöra vad EU är. Många svenskar tänker ju inte på vad EU betyder. Man har inte tagit till sig fördelarna. Det har skapats ett vi och dom”.

Lena Hjelm-Wallén tror alltså att det ska gå att visa upp en politisk process och att folket ska kunna greppa den därför att frågan om sysselsättning är central i denna process.”Det är främst vårt folk inom socialdemokratin som är främmande, osäkra, känner tvekan och tycker det är dyrt”, säger Lena Hjelm-Wallén.

Under det svenska ordförandeskapet kommer ett 80-tal möten på olika nivåer att hållas i Sverige. Den svenska regeringen har valt att sprida dem över hela 44 orter i ett försök att göra ordförandeskapet till en angelägenhet för hela landet. En bakomliggande förhoppning är förstås att lokala medier i stor omfattning ska skildra mötena.

Två toppmöten

Höjdpunkterna blir de två toppmötena med samtliga regeringschefer. De ska hållas i mars i Stockholm och i Göteborg i juni. Regeringen väntar sig också att den amerikanske presidenten kommer att besöka Sverige under ordförandeskapet för att diskutera förbindelserna mellan EU och USA. Det blir i så fall första gången någonsin som en amerikansk president, som är i tjänst, besöker vårt land.

Tio ministermöten ska hållas ute i landet. Det börjar med jämställdhets- och socialförsäkringsministrarna, som ska träffas i Norrköping i januari. Sen följer tele-och arbetsmarknadsministrarnas möte i Luleå i februari, justitieministrarnas i februari i Stockholm, utbildningsministrarnas i Uppsala i mars, miljöministrarnas i Kiruna i april, jordbruksministrarnas i Östersund i april, finansministrarnas i Malmö och konsumentministrarnas i Lund samma månad, utrikesministrarnas i maj i Nyköping och kulturministrarnas i Falun/Tällberg i maj.

Ett mönster kan skönjas i valen av orter. Flera av mötena hålls i värdministerns hemstad: utrikesminister Anna Lindh bor i Nyköping, kulturminister Marita Ulvskog har en bakgrund i Falun, utbildningsminister Thomas Östros bor i Uppsala, osv.

Även om det 80-tal möten som kommer att hållas i Sverige kan tyckas vara många är de bara en bråkdel av de möten som EU håller under ett halvår. Den sammanlagda mötesverksamheten omfattar så många som 1500 möten i närmare 300 arbetsgrupper. Alla dessa möten kommer under halvåret att ledas av svenskar även om de hålls i Bryssel och Luxemburg. De svenskar som ska agera ordförande i arbetsgrupperna är utsedda och får särskild utbildning för att klara uppgiften.

Chans till inflytande

Det kan tyckas opraktiskt att låta ordförandeskapet växla varje halvår mellan EU:s femton medlemsländer. Det kostar mycket pengar och mycken möda. Men som försvar hävdas att ordförandeskapet ger ett litet land som Sverige chans till inflytande. De stora länderna har naturligtvis alltid möjlighet att dominera EU, men som ordförande är det Sverige som håller i dagordningen.

Det är en svår uppgift att leda EU. Ordförandelandet måsta ägna mycket engagemang åt att medla och få till stånd kompromisser mellan olika medlemsländer för att det inte ska bli stopp i EU-maskineriet utan processen förs framåt. Ordförandeskapet innehåller också en mycket svår balansgång mellan EU:s intressen och de egna nationella intressena, som lätt kommer i kläm när helheten måste sättas först. Det är naturligtvis särskilt svårt när i ett land med EU-skeptisk befolkning. När ordföranden är svensk kommer andra svenskar att företräda Sverige vid mötena.

Som vanligt kommer mycket skilda ämnen upp. I Uppsala ska livsmedelskedjan diskuteras, i Örebro män och jämställdhet, i Växjö småföretagare, i Visby villkoren för konstnärligt skapande, i Umeå ungdomars situation, i Ystad europeisk krishantering, i Solna doping, i Visby invandring och asyl, alkohol i Stockholm, klimatförändringar i Norrköping för att ta några exempel.

Prislappen

Regeringen får under två år göra av med 735 miljoner kronor extra för att klara ordförandeskapet. Främst går pengarna till lokalhyra, konsult-, inrednings-, och byggtjänster, IT och telefon, konferensservice och tolkning.

Det hade varit billigare att koncentrera mötena till ett fåtal platser. Det största och dyraste mötet blir det avslutande toppmötet i Göteborg 15-16 juni. Dit väntas 4 000 – 5 000 delegater och journalister. Anledningen till att detta toppmöte förläggs till Göteborg och inte Stockholm är att Svenska Mässan har mycket bra lokaler med tillräckligt många hotellrum inom gångavstånd. I Stockholm finns inte denna kombination. Ett nybyggt hotell intill Mässan ska göra det möjligt att bo och sammanträda på samma plats, vilket är bra ur säkerhetssynpunkt.

Göteborg summit

Enligt uppgift från UD ska det inte heta Gothenburg utan det svenska uttalet ska slå igenom: Göteborg summit – Göteborgs toppmöte. Under toppmötet och ytterligare några dagar kommer Göteborgs stad att bjuda på aktiviteter för göteborgare och besökare. Några beslut är nu inte fattade, men det kan bli fråga om att bjuda på mat från alla EU-länderna eller ordna fotbollsturnéringar. “Det gäller att göra något folkligt och engagera göteborgarna i EU samtidigt som vi ute i Europa vill tala om att Göteborg finns”, säger pressansvarige Stefan Gadd.

Andra städer kommer också att utnyttja mötena till olika PR-aktiviteter. I Visby passar man på att inviga ett konst- och IT-center, där fem olika möten kommer att hållas.Precis som andra EU-ordförandeländer försöker de ansvariga i Sverige knyta an till lokala specialiteter. För att “göra EU till en angelägenhet för hela svenska folket” har UD:s informationsenhet fått 70 miljoner kronor. Ungefär en tredjedel av den summan går till aktiviteter utomlands, framför allt utställningar som ska visa det moderna Sverige med teman som design, mode och mat. 20 miljoner går till en satsning på vänorter. Alla svenska kommuner har erbjudits möjlighet att vara med i detta projekt, som kallas Vänort 2001. Resultatet blir att 27 svenska orter kommer att ha varsin vänort i ett annat EU-land eller ett kandidatland (de länder som väntar på medlemsskap). Avsikten är att ge så många svenskar som möjligt tillfälle att komma i kontakt med EU-frågorna och med medborgare i andra EU-länder eller kandidatländer. Svenska kommunförbundet håller i detta projekt.

Det ska också hållas seminarier med representanter från de 44 kommuner där möten ska hållas. En flerspråkig webbplats har skapats (www.regeringen.se/eu) där journalister och allmänhet kan få information om ordförandeskapet. Det framhålls som särskilt viktigt att webbplatsen fungerar, eftersom regeringen vill visa att Sverige är ledande i fråga om IT och att vi har stor öppenhet. (Finland hade samma ambition under sitt ordförandeskap förra året.)

Tio studieförbund har fått 20 miljoner kronor för att hålla studiecirklar, seminarier och debattkvällar om EMU. En lång rad aktiviteter förbereds, inte minst för att ta emot det stora pressuppbådet från övriga EU-länder. För att få med även unga människor har UD gått ut på internet till lärare och elever och frågat om eleverna vill jobba som “unga reportrar” under ordförandeskapet.

Föra frågorna framåt

När Sverige den 1 januari nästa år tar över stafettpinnen från Frankrike är alltså Sveriges uppgift att “föra frågorna framåt”, som det heter. De frågor Sverige ska driva står redan på dagordningen i EU-processen, och har alltså “ärvts” av tidigare ordförandeländer. I detta arv har Sverige valt att hålla fram tre områden: utvidgningen av EU, sysselsättningen och miljön.

Någon särskilt svensk fråga ligger alltså inte i topp, även om socialdemokraterna hävdar att sysselsättningen är deras fråga. Vid det extra toppmötet i Stockholm den 23-24 mars ämnar Sverige ta upp sysselsättningen. Men ordförandelandet vill samtidigt passa på att slå ett slag för ” världens mest dynamiska, konkurrenskraftiga och kunskapsdrivande ekonomi och dess värnande av den sociala sammanhållningen” – Sverige alltså, som förebild i EU.

På det rättsliga området vill Sverige framhålla asyl- och migrationsfrågor tydligare. Liksom jämställdhet, konsumentfrågor och säkra livsmedel. Inom utrikespolitiken vill man betona relationerna mellan EU och Ryssland (Finlands profilfråga). Regeringen vill också modernisera EU:s institutioner och öka öppenheten.

Svenska risker

Ingen kan veta vad som kommer att dominera Sveriges ordförandeskap. Finland fick hantera en besvärlig mötesbojkott från Tyskland och frågan om Turkiets EU-kandidatur. Portugal fick helt oväntat hantera krisen med Österrike, och Tysklands ordförandeskap dominerades av krisen i Kosovo. Regeringen säger sig ha som främsta ambition att utöva ett kompetent, effektivt och resultatinriktat ordförandeskap. (Men det finns redan kritiker som anser att planeringen är alldeles för sen. Och att det kommer att brista i samordningen av departementen.)

Lena Hjelm-Wallén tycker att små länder generellt sköter ordförandeskapet bättre än stora länder. Stora länder anser sig ha mindre att vinna på ordförandeskapet och sköter det därför sämre. De har ändå makt inom EU. När Sverige blir ordförande i alla dessa EU-möten har vi möjlighet att påverka, menar Lena Hjelm-Wallén. Utöver en kommissionär och domare har ju Sverige få personer på ledande poster inom EU.

Kommer då de svenska oppositionspartierna att hålla sig lugna under ordförandeskapet?

Det vanliga är att det blir nationell samling. Men så tycks det inte bli i Sverige. Per Garthon i miljöpartiet skrev i Dagens Nyheter den 26 augusti 2000 att “blotta tanken att vi skulle missa tillfället att med kraft visa vårt ogillande med regeringens hämningslösa svansviftande för EU är absurd”. Lena Hjelm-Wallén får trösta sig med att moderaterna tänker ligga lågt.

“Vi som är för EU vill inte göra det svårt för regeringen”, säger Lars Tobisson i moderaterna, som beklagar att Sverige står utanför euro-samarbetet och därmed inte har kontroll över ekonomiska frågorna.

Och då är det. Som ordförande men ej EMU-medlem kommer Sverige inte att kunna hålla greppet om de ekonomiska frågorna under halvåret. I alla frågor som har med EMU att göra rycker Belgien in och håller i mötena – i sin egenskap av nästa ordförandeland.

Statsminister Göran Persson kommer att vara intensivt sysselsatt med EU under ordförandehalvåret. Han måste tala för EU i första hand, vakta på sin tunga och gå balansgång. Det är en komplikation för ett parti med många EU-skeptiker.

Så det är långt ifrån säkert att svenska folket kommer att känna mer för EU efter Sveriges ordförandeskap. Slutintrycket kan bli att regeringen slösat bort 735 miljoner på säkerhetsarrangemang och svarta limousiner som susar genom små och stora städer. Det kan också visa sig att det inte kommer ut så mycket av mötena. Det kan bli ett antiklimax.

Och regeringens tal om EU:s sysselsättningsmål kan komma att kritiseras, eftersom sysselsättningen egentligen inte är en EU-fråga utan sköts av varje enskilt EU-land på sitt sätt. Det kan sägas vara mycket skrammel för lite ull. De många EU-politikerna och tjänstemännen är inte heller några rockstjärnor. Kanske får de svårt att leva upp till det svenska ordförandeskapets hårdlansering. Det myckna talet om EU kan också skära sig mot att ingenting sägs om EMU.

“EMU-frågan har förbleknat. Regeringen har lagt den åt sidan”, säger en välplacerad källa. Först ordförandeskap, sedan valet 2002, sedan får vi se.Enligt en Temo-mätning som gjordes den 29 augusti ökar både ja- och nej-sidan. Men fler säger nej (45 procent) än ja (37 procent). Andelen som inte vet hade minskat från 23 till 18 procent. Regeringen tycks heller inte göra någonting för att få igång ja-sidan trots att det finns ett kongressbeslut på att det ska bli ja.

Men regeringen kan väl ändå få lite träning inför nästa ordförandeskap? Och på så sätt utvinna lite nytta av alla förberedelser och miljonkostnader? Nej, det är inte säkert. Ingen vet ju om det blir ett nytt ordförandeskap om sex år, ty då ska EU enligt planen ha utvidgats med flera av kandidatländerna. Och då måste arbetssättet förändras om inte unionen ska bli ohanterlig.

Tvivel inom S

Under hösten går planeringen in i ett intensivare skede för att Sverige ska framstå som effektivt och bli mer känt i Europa. Men frågan är om svenskarna kommer att tycka bättre om EU.

Urban Ahlin, biträdande partisekreterare i socialdemokraterna säger att partiet ska engagera sig på de orter där mötena hålls. Men han tror inte att ordförandeskapet och alla mötena kommer att medföra att svenska folket blir mer EU-vänligt. “Jag är rädd för att mediabilden blir att folk inte får gå där de brukar på grund av avspärrningar, många stora svarta bilar, fina menyer och kostymklädda män. Men vi ska göra vad vi kan för att föra fram de politiska frågorna”, slutar Urban Ahlin.