Matriarkatet som styr över Finans-Sverige

Senaste topprekryteringen i Finanslandet är Eva Halvarsson. När hon börjar sitt nya jobb som vd för Andra AP-fonden i februari kan vi vara säkra på tre saker:

Hon får ansvaret för 173 miljarder kronor i förvaltat kapital.
Hon kommer att satsa allt på att hennes AP-fond ska få bäst avkastning av alla AP-fonder.
Och hon kommer att ha nya skor på sig.

Några fler års erfarenhet har kollegan Kerstin Hessius, vd för Tredje AP-fonden som förvaltar 176 miljarder.
Allra mest känd för den breda massan är Annika Falkengren som för knappt två månader sedan formellt tillträdde posten som vd och koncernchef i SEB. Bankens förvaltade kapital: 1 012 miljarder.

Eva Halvarsson, Kerstin Hessius och Annika Falkengren – tre av de tyngsta rekryteringarna under en period av remarkabel förändring. Och det ytterligare en rad kvinnliga storspelare.

Finanslandet är det första området inom näringslivet där kvinnor på allvar har tagit makten. Här har kvinnorna nått längre än inom den svenska industrins företagsledningar och styrelser. Och längre än kvinnorna i juristbranschen, där advokatbyråerna ägs och leds i stort sett uteslutande av män.

Kanske är allting Kajsa Lindståhls förtjänst. När hon blev vd för Banco i juni 1985 var hon den första kvinnliga vd:n bland fondbolagen. Valet att tacka ja till jobberbjudandet var svårt. Det var inte bara den egna självkänslan som skulle få sig en knäck om hon misslyckades, tänkte hon. Dessutom skulle det sätta stopp för fler topprekryteringar av kvinnor i finansvärlden.

– Om det inte gick bra för mig, tänkte jag att folk skulle säga: Kolla hur det går när man rekryterar tjejer, säger Kajsa Lindståhl.

Hon misslyckades inte. När hon blev vd hade Banco 25 000 kunder. När hon slutade, år 2000, hade Banco 200 000 kunder.
I dag har glastaken för kvinnorna i finanssektorn försvunnit, tycker Kajsa Lindståhl.

– Ingen skulle komma på tanken att förklara en fondbolags-vd:s misslyckande med att personen är kvinna.

Så här i efterhand vill Kajsa Lindståhl tona ner sin betydelse som förebild. I stället tror hon att det är aktiesparfondernas och senare allemansfondernas förtjänst att så många kvinnor nått maktposition. Så här resonerar hon: I begynnelsen var finansbranschen en angelägenhet för väldigt få människor. I stort sett alla var män. Så kom allemansfonderna.

De hade ett i Sverige oemotståndligt lockbete – de gick att “dra av på skatten” – och fick vanligt folk att börja intressera sig för ekonomi och se möjligheterna till att tjäna pengar på pengar. I dag är svenskarna det mest aktiesparande folket i världen. Många av aktie- och fondspararna, för att inte tala om bolånekunderna, de vanliga bankkunderna och försäkringstagarna är kvinnor.

– Finansbranschen har insett att hälften av kunderna är kvinnor. Så är det inte för till exempel affärsjurister, säger Kajsa Lindståhl.

Kvinnliga kunder vill inte bara se gubbar i företagen de anlitar. Det är bra för sektorns image gentemot allmänheten att det blivit många kvinnor i toppen.

– Det är nog många som ser finansbranschen som något negativt och hårt, fler kvinnor kan förändra den bilden.

– När företagen spårar upp de duktiga personerna internt hittar man chefsämnen bland dem som har mycket kundkontakt och har lyckats bra med det, för det är så centralt i branschen, säger Kajsa Lindståhl och konstaterar att det finns en bred rekryteringsbas av kvinnor bland till exempel bankanställda.

Monica Lagercrantz är Sverigechef på rekryteringsföretaget Russel Reynolds Associates och har rekryterat många av näringslivets toppchefer, främst inom finansvärlden. Hon ser en nyansskillnad mellan finansbranschen och övriga delar av näringslivet.

– Generellt sett i näringslivet är det konkurrens på männens villkor. Som kvinna betyder det att du får ha kostymen på dig fast du inte har lust att ha den på dig alla gånger, säger Monica Lagercrantz.

– I finansbranschen ser våra klienter numera gärna att det är en kvinna som rekryteras och vi har som regel att alltid presentera kvinnliga kandidater på både long- och shortlist. Nu har vår utmaning blivit att hitta de duktigaste kvinnorna, de är inte alltid lika synliga och högljudda som vissa män.

Förebilder är viktigast av allt, tror Monica Lagercrantz. Kvinnor som visar att det går att lyckas i sin karriär utan att behöva göra våld på sin personlighet eller önskan om att bilda familj. Inom områden som industrins företagsledningar, advokatbranschen och även investment banking – den del av finanssektorn där minst antal kvinnor intagit toppositioner – är det andra normer som gäller. Normer som kanske avskräcker många kvinnor från att ens försöka göra karriär.

– Där tror kvinnorna inte att det går att förena karriär med ett normalt liv, säger Monica Lagercrantz.

Den bilden är felaktig, menar hon, och det behövs fler kvinnor som står upp och berättar hur de har resonerat och agerat för att lyckas nå sina positioner.

– Givetvis innebär en toppkarriär att man behöver avstå från vissa saker men det är inte ett likhetstecken mellan karriär och icke-existerande familjeliv. Det är extra roligt att se duktiga kvinnor som trivs i sina chefsroller och samtidigt har haft tid att satsa på ett familjeliv, som till exempel Annika Falkengren.

Kvinnorna i matriarkatet är inte bara förebilder. De kan agera konkret för fler kvinnorekryteringar:

Cecilia Lager, chef på SEB Fonder, lever efter mottot “Alltid minst en kvinna” vid urvalet inför en rekrytering. “Då brukar det lösa sig till slut”, som hon sagt tidigare i Affärsvärlden.
Eva Halvarsson har ett klart uttalat mål att öka andelen kvinnor på toppositioner. Nu får hon chansen på allvar. Från sin post på Andra AP-fonden kommer hon att kunna påverka 13 valberedningar i börsbolag. Ett av dem är Sveriges största industribolag AB Volvo, med endast en kvinnlig ledamot i styrelsen (arbetstagarrepresentanten Margareta Öhlin) och en kvinna i ledningen (chefsjurist och direktör Eva Persson).

Eva Halvarssons vision om fler styrelsekvinnor verkar vara förankrad: I de statligt ägda bolag hon varit chef för, genom sitt chefsjobb på enheten för statligt ägande på näringsdepartementet, är genomsnittet kvinnor 40 procent.
Förebilderna visar också i sitt sätt att se ut, vara och tala att Finanslandet har blivit en litet mer öppen miljö. Ett land där det finns fler än ett enda sätt att driva processer och diskutera affärer.

– En kvinna behöver inte förställa sig längre. Hon kan ta bladet från munnen på ett annat sätt än tidigare och måste inte formulera sig exakt som männen, säger Monica Lagercrantz.
Det handlar om en litet mer tillåtande miljö, där det finns fler än ett enda sätt att driva processer och diskutera affärer. Ingenstans inom näringslivet är den manliga normen så svag som i bank och fondvärlden.

Ingen påstår att finanssektorn har ett mjukt och feminint uttryck. Men den som tittar noga kan se att den mest extrema, stereotypt manliga ledarstilen har fått ge vika. Då kan man till exempel se Annika Falkengrens rosa dräkter. Och höra Eva Halvarsson, som när hon nyligen intervjuades i Dagens Industri, berätta att Nalle Puh är hennes förebild och hennes att idol är “Vagn-Allan”, en man som samlar in kundvagnar vid ett köpcentrum och ger pengarna till välgörande ändamål. Och hon kan säga att hon är galen i skor utan att ta udden av sina affärsmål.

Så hade Kajsa Lindståhl inte kunnat uttrycka sig 1985.SÅ TOG DE MAKTEN

FÖREBILDERNA. Första kvinnan på en vd-post var Kajsa Lindståhl, 1985. Under 2000-talet har antalet förebilder växt dramatiskt. Det kanske mest kända namnet är Annika Falkengren, vd på SEB.

MÅLGRUPPEN. Till skillnad från många andra maktområden i näringslivet består kundgruppen till stora delar av kvinnor. Det synliggör behovet av att även ledarna är kvinnor.

KULTUREN. Det ökade antalet kvinnliga ledare har försvagat den manliga normen, vad gäller sättet att klä sig och uttrycka sig.