Moderaternas allians

KRÖNKA. Är Alliansen ett borgerligt projekt? Sett till utfallet av sex års regeringsinnehav ser det onekligen ut så. Men skenet bedrar.

Sänkta skatter och sänkta bidrag är en politik som står till höger om mitten. Många önskar sig fler och större steg men särskilt under Reinfeldts första regeringsperiod hade de borgerliga aktivisterna skäl att vara nöjda.

Men en sådan politik kan lika gärna beskrivas som typiskt moderat.

Vid två tillfällen under efterkrigstiden har S fått över 50 procent av rösterna, 1962 och 1968. I övrigt har de bildat minoritetsregeringar, oftast med passivt stöd av Vpk. Minoritetsregeringar har haft gott rykte i Sverige, inte minst sedan dess konstitutionella ställning stärktes på 90-talet då den nya budgetlagen gjorde att riksdagen inte längre kunde ändra enskildheter utan måste fatta beslut om budgetpropositionen i sin helhet.

Problemet är att den modellen inte passar det andra stora partiet i riksdagen, moderaterna. M kan inte bilda regering på egen hand och lita på att en informell majoritet backar upp. Splittringen är för stor bland de borgerliga partierna där Centerpartiet har mer gemensamt med S i energi- och försvarsfrågor, och Folkpartiet med S vad gäller socialförsäkringar.

Även borgerliga koalitionsregeringar fungerar dåligt i minoritet.

Det var tydligt under Bildt-regeringen 1991-1993 då Ny Demokratis vågmästarroll var förödande och det är tydligt sedan valet 2010 då Sd fick samma position. Dramatiken är inte så stor denna gång men man ska inte underskatta den samlade effekten av att i stort sett varje förslag från regeringen nu mals ner i utskotten.

För att Moderaterna ska kunna bilda en handlingskraftig regering måste den vara i majoritet och innehålla så många partier som nöden kräver.

Alltså kan det finnas skäl att betrakta Alliansen som först och främst ett maktpolitiskt projekt, eller som min klarsynte kollega PM Nilsson skrev på Newsmill 1 mars: Alliansen är ett sätt för Moderaterna att bilda regering.

Alliansen är inte ett ideologiskt projekt, inte ett solidariskt, inte ett borgerligt, inte ett icke-socialistiskt. Alliansen är först och sist en moderatledd regering i en ganska stökig parlamentarisk miljö med idag åtta partier.

En sådan analys förklarar varför främst Moderaterna, men också till exempel Fp, har varit så kallsinniga mot Alliansen som politisk gemenskap.

Ett tydligt exempel kom 2010 då Moderaterna blev något större och de andra tre något mindre, vilket omedelbart ledde till fler moderatministrar enligt en mekanisk beräkningsmodell. Många invände att Alliansen är större än Moderaterna och att valsegern var gemensam, men så tyckte inte moderatledningen.

Ett andra exempel är den berömt misskötta hemsidan alliansen.se som mer och mer liknar en manifestation av likgiltighet för varandra än en plats för politiskt arbete. Man kan hävda att regeringen.se visar vägen, men det är stor skillnad på en myndighet och en partigemenskap.

Ett tredje exempel är mobbningen av Kristdemokraterna som nu överges i fråga efter fråga och alltmer lämnas åt sina egna interna konflikter. Moderaterna tycks sikta på en framtid utan Kd i riksdagen, och då vinner man ingenting på att utforma politiken med hänsyn till dem.

Enligt den nymoderata strategin finns det idag ingen bra och populär fråga som inte kan bli m-märkt. Just nu pågår till exempel en bred offensiv för att M ska bli lika starkt på jämställdhet som S. I ideologisk mening finns det därför inte heller något som talar emot att Mp strax blir det nya partiet i den Nya Alliansen, med exakt så många ministrar som valresultatet ger, inklusive vice statsministerposten i kraft av att vara näst största parti.

Niklas Ekdal

Sänkta skatter och sänkta bidrag är en politik som står till höger om mitten. Många önskar sig fler och större steg men särskilt under Reinfeldts första regeringsperiod hade de borgerliga aktivisterna skäl att vara nöjda.

Men en sådan politik kan lika gärna beskrivas som typiskt moderat.

Vid två tillfällen under efterkrigstiden har S fått över 50 procent av rösterna, 1962 och 1968. I övrigt har de bildat minoritetsregeringar, oftast med passivt stöd av VPK. Minoritetsregeringar har haft gott rykte i Sverige, inte minst sedan dess konstitutionella ställning stärktes på 90-talet då den nya budgetlagen gjorde att riksdagen inte längre kunde ändra enskildheter utan måste fatta beslut om budgetpropositionen i sin helhet.

Problemet är att den modellen inte passar det andra stora partiet i riksdagen, moderaterna. M kan inte bilda regering på egen hand och lita på att en informell majoritet backar upp. Splittringen är för stor bland de borgerliga partierna där Centerpartiet har mer gemensamt med S i energi- och försvarsfrågor, och Folkpartiet med S vad gäller socialförsäkringar.

Även borgerliga koalitionsregeringar fungerar dåligt i minoritet.

Det var tydligt under Bildt-regeringen 1991–1993 då Ny Demokratis vågmästarroll var förödande och det är tydligt sedan valet 2010 då SD fick samma position.

Dramatiken är inte så stor denna gång men man ska inte underskatta den samlade effekten av att i stort sett varje förslag från regeringen nu mals ner i utskotten.

För att Moderaterna ska kunna bilda en handlingskraftig regering måste den vara i majoritet och innehålla så många partier som nöden kräver.

Alltså kan det finnas skäl att betrakta Alliansen som först och främst ett maktpolitiskt projekt, eller som min klarsynte kollega PM Nilsson skrev på Newsmill 1 mars: Alliansen är ett sätt för Moderaterna att bilda regering.

Alliansen är inte ett ideologiskt projekt, inte ett solidariskt, inte ett borgerligt, inte ett icke-socialistiskt. Alliansen är först och sist en moderatledd regering i en ganska stökig parlamentarisk miljö med i dag åtta partier.

En sådan analys förklarar varför främst Moderaterna, men också till exempel FP, har varit så kallsinniga mot Alliansen som politisk gemenskap.

Ett tydligt exempel kom 2010 då Moderaterna blev något större och de andra tre något mindre, vilket omedelbart ledde till fler moderatministrar enligt en mekanisk beräkningsmodell. Många invände att Alliansen är större än Moderaterna och att valsegern var gemensam, men så tyckte inte moderatledningen.

Ett andra exempel är den berömt misskötta hemsidan alliansen.se som mer och mer liknar en manifestation av likgiltighet för varandra än en plats för politiskt arbete. Man kan hävda att regeringen.se visar vägen, men det är stor skillnad på en myndighet och en partigemenskap.

Ett tredje exempel är mobbningen av Kristdemokraterna som nu överges i fråga efter fråga och alltmer lämnas åt sina egna interna konflikter. Moderaterna tycks sikta på en framtid utan KD i riksdagen, och då vinner man ingenting på att utforma politiken med hänsyn till dem.

Enligt den nymoderata strategin finns det i dag ingen bra och populär fråga som inte kan bli M-märkt. Just nu pågår till exempel en bred offensiv för att M ska bli lika starkt på jämställdhet som S. I ideologisk mening finns det därför inte heller något som talar emot att MP strax blir det nya partiet i den Nya Alliansen, med exakt så många ministrar som valresultatet ger, inklusive vice statsministerposten i kraft av att vara näst största parti.

Niklas Ekdal är författare och kolumnist. Han medverkar i Affärsvärlden med en krönika varannan vecka.

Dela:

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.

Grundreglerna är:

  • Håll dig till ämnet
  • Håll en respektfull god ton

Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.



OBS: Ursprungsversionen av denna artikel publicerades på en äldre version av www.affarsvarlden.se. I april 2020 migrerades denna och tusentals andra artiklar över till Affärsvärldens nya sajt från en äldre sajt. I vissa fall har inte alla delar av vissa artiklar följt på med ett korrekt sätt. Det kan gälla viss formatering, tabeller eller rutor med tilläggsinfo. Om du märker att artikeln verkar sakna information får du gärna mejla till webbredaktion@affarsvarlden.se.