Mödosam väg tillbaka

Som svensk blir man lite orolig när USA:s bankkris jämförs med den svenska i början av 1990-talet. Det skulle betyda rätt risiga utsikter för världsekonomin.

Från sommaren 1990 till sommaren 1993 rasade Sveriges BNP med 6 procent, enligt Riksbanken. Arbetslösheten sköt upp från 3 procent till 12 procent. Budgetunderskottet exploderade till 12 procent. Och allt detta trots att Sveriges räddningsaktion betraktades som särskilt lyckad.

Men bankkrisen var bara ett av många problem som ledde till kraschen i svensk ekonomi. Ekonomin överhettades av den felaktiga kreditavregleringen 1985. Skuldsättning och inflation tog fart samtidigt med börs- och fastighetsbubblor. Finanspolitiken höll inte emot. Den fasta kronkursen blev alltmer övervärderad och exporten blev lidande. När konjunkturen vände ned och tillgångspriserna rasade blev bankernas kreditförluster enorma.

Skillnaderna mot USA:s situation är uppenbara. Den optimistiska tolkningen av nuläget är att de senaste veckornas finansiella orkan ändå inte störtar oss in i en global recession. Internationella valutafonden IMF räknar med att utsikterna för världsekonomin bara har försämrats lite grand. Finanspaniken kommer inte att hindra en gradvis återhämtning i början av 2009.

Men detta förutsätter förstås att USA:s räddningsplan Troubled Assets Relief Program (TARP) får effekt och att kreditmarknaden börjar fungera mer normalt igen. Detta är, som uttrycktes på denna plats för en vecka sedan, inte helt säkert. Läget är också oerhört svårbedömt med många okända faktorer och mycket damm som ska lägga sig.

Redan före slakten på Wall Street såg USA ut att gå igenom en recession under andra halvåret i år. Återhämtningen väntades tidigast från första kvartalet nästa år. Troligen försenas den nu eller går långsammare.

Tittar man på USA:s regioner befinner sig de flesta i recession. Undantagen är delstaterna längs Klippiga bergen och Texas, som producerar olja och andra råvaror. Ironiskt nog har det större New York City-området hittills klarat sig bättre än genomsnittet. Nu blir det tuffa tider och NYC kommer helt klart släpa efter resten av landet.

Bland positiva faktorer för USA:s ekonomi, som bland andra IMF pekar på, finns att lägre energi- och råvarupriser sänker inflationstrycket. Om oljepriset håller sig på nuvarande nivå ökar det hushållens disponibla inkomst, vilket ger en lika stor effekt som skatterabatten under maj–juli.

Skatterabatten på 100 miljoner dollar och relativt måttliga nedgångar i sysselsättningen har hållit privatkonsumtionen uppe bättre än väntat, trots raset för huspriser. Undantar man bil- och byggsektorn så har företagen en stark finansiell position och verkar kunna stå emot en tid av kreditåtstramning. Exporten har också gett stöd åt USA:s tillväxt.

Å andra sidan – anlägger man en mer pessimistisk syn ser man att skattestimulansens effekt nu klingar av och att den underliggande tillväxten är svag. Kärnan i svagheten är den komplexa kreditkrisen och raset på bostadsmarknaden. Huspriserna har fallit 20 procent sedan toppen, men väntas inte nå botten förrän någon gång under 2009.

Arbetslösheten har stigit till över 6 procent, upp 1,5 procentenheter sedan lägstanivån våren 2007. 1,25 miljoner jobb har försvunnit och trenden fortsätter. Den amerikanske konsumenten blir inte samma drivkraft längre. Lägre huspriser, försvagad arbetsmarknad och tuffare kreditgivning dämpar amerikaners köplust för ett tag. Och högt skuldsatta amerikaner bör nu inte ha lika lätt att skaffa ännu ett kreditkort eller belåna huset en gång till för att konsumera än mer.

Staten får också mindre utrymme att stimulera ekonomin efter att ha öst ut över 1?000 miljarder dollar på räddningsaktioner och drivit upp budgetunderskottet. (Kenneth Rogoff, Harvardprofessor och tidigare IMF-ekonom, tror att notan kan sluta på upp mot 2?000 miljarder dollar.) Ett budgetunderskott i närheten av andra världskrigets nivåer ger högre skatter och lägre utgifter, och skadar därmed tillväxten.

Demokraternas presidentkandidat Barack Obama har medgett att både han och hans republikanske motståndare John McCain kommer att tvingas modifiera sina planer på grund av det exploderande budgetunderskottet. Visserligen kan troligen staten och skattebetalarna få tillbaka en del av pengarna när tillgångarna har avgiftats och sålts. Men det blir betydligt senare och hjälper inte nu.

Obama planerade skattesänkningar för medelklassen och ökade utgifter på bland annat allmän sjukvårdsförsäkring. McCain vill sänka bolagsskatten och behålla president George Bushs skattesänkningar för höginkomsttagare. När den nye presidenten tillträder den 20 januari kommer han säkerligen att snabbt vilja sjösätta en mängd åtgärder för att få fart på hjulen i ekonomin. Dessutom vill presidenten då ge känslan av en ny era i USA efter Bush och ge en injektion av optimism.

Konsekvenserna av om räddningsplanen inte fungerar skulle vara ödesdigra. Fed-chefen Ben Bernanke skrämde kongressen med att blodomloppet i USA:s ekonomi (finanssystemet) är igenkorkat. Görs inget kommer patienten att få en hjärtinfarkt – kanske om sex månader, kanske nästa vecka.