Nu anfaller robotfonderna

Antalet svenska indexfonder har ökat från 8 till 16 sedan i oktober (se tabellen i den tryckta tidningen, nummer 4/1999 sidan 47). Möjligheten att placera billigt utomlands har dessutom förbättrats avsevärt, eftersom tre av de nya »robotfonderna« är inriktade på Europa.

Bättre än börsindex

Tack vare att indexfonderna varje år får utdelningar från sina aktieinnehav som är större än förvaltningsavgifterna, lyckas de varje år garanterat lite bättre än sina börsindex (som räknas utan utdelningar).

Detta har gjort att fondspararna i USA har blivit allt mer övertygade om indexfondernas fördelar. Statistik från fondutvärderingsföretaget Morningstar förklarar varför: Under 1998 var det bara 17 procent av de aktivt förvaltade amerikanska USA-fonderna som överträffade USA-indexet Standard & Poor 500. Och mätt över de senaste fem åren är det mindre än 5 procent av de aktiva fonderna som har överträffat USA-index.

Slutsatsen blir förstås att det är bättre att köpa index. Av de nya pengar som strömmar till aktiefonder i USA går därför idag nästan 20 procent till indexfonder, mot 3 procent i början av 1990-talet. Billigast i USA är Vanguard, som bara tar 0,18 procent i förvaltningsavgift. Indexfonden Vanguard 500 är därför den näst största aktiefonden i USA, bara Fidelity Magellan är större.

Nu äntligen anfaller de

I Sverige har fondspararna långsamt börjat dra samma slutsats: Bättre en aktiefond med låga kostnader som garanterat följer börsindex, än en aktivt förvaltad aktiefond med höga kostnader som troligen misslyckas.

Men det har gått långsamt. Affärsvärlden skrev redan 1995 under rubriken »Den stora fondbluffen« att utlandsfondernas misslyckande talade för att göra om dem till indexfonder med lägre avgifter. För ett år sedan konstaterade vi i artikeln »Den stora fondfloppen« att även de fyra storbankernas allemansfonder och Sverigefonder hade misslyckats de föregående sex åren, vilket talar för indexfonder även på Stockholmsbörsen.

Och nu, äntligen, anfaller alltså fondrobotarna på allvar. Plötsligt är kostnaden för att investera i Europa halverad och den billigaste OMX-fonden kostar mindre än en tredjedel av vad storbankerna tar i förvaltningsavgift för sina aktivt förvaltade Sverigefonder.

Höga dolda kostnader

Men det finns tyvärr fortfarande vissa barnsjukdomar bland de sexton svenska indexfonderna.

Den första barnsjukdomen är att indexfonderna ofta får höga dolda kostnader de första åren. Ett exempel är att Erik Pensers indexfond Sverige under 1997 spenderade 456.000 kronor på courtage, vilket tillsammans med årsavgiften på 0,5 procent gav en totalkostnadsandel (TKA) på 0,79 procent.

Nystartade Moderna Fonder har försökt lösa detta problem genom att lova att hålla ett TKA på 0,75. Enligt Aragon har TKA för deras indexfond Sverige fallit kraftigt och var 0,54 under andra halvåret 1998.

Utomlands

Utomlands blir kostnadsproblemen större, särskilt om fonderna är små. Dels är transaktionskostnaderna större, med både högre courtage och valutaväxling, dels ingår fler aktier i index. Varje gång fondandelar köps eller säljs måste därför en liten indexfond göra ett stort antal små och dyra affärer.

Värst är kostnadsproblemen när det gäller udda marknader som Ryssland och Kina. Förutom höga courtage betalar Aragon en hel procent av kapitalet per år till förvaringsinstitutet, vilket tvingat fram höga förvaltningsavgifter.

Aragon försöker sänka kostnaderna i sin indexfond Europa genom att till en början bara köpa indexterminer. Efter ett halvår räknar de med att byta till riktiga aktier, men även därefter kommer de att parera mindre förändringar i fondstorleken genom att köpa eller sälja indexterminer.

Pensers indexfond Världen har försökt lösa kostnadsproblemet genom att istället för aktier köpa indexobligationer. Det gör dock att fonden inte följer världsindex särskilt nära. Dessutom skapas nya problem, till exempel dolda kostnader i de optioner som ingår och oklarhet om hur mycket en framtida förändring i världsindex påverkar fonden.

Hög risknivå

Den andra barnsjukdomen är det onödigt höga risktagande som beror på att fondföretagen ofta väljer att följa smala index. De flesta Sverigeindexfonder är nationella fonder (som inte får säljas i resten av EU) för att kunna följa OMX, som bara innehåller de 30 mest omsatta aktierna. Undantaget är Handelsbanken, som istället följer Affärsvärldens generalindex.

OMX har haft en bättre utveckling de senaste två åren, men risknivån blir högre med färre innehav. Ericsson och Astra stod vid årsskiftet tillsammans för 38 procent av OMX, men fonder som följer EU-kraven på riskspridning får bara placera maximalt 20 procent i de två bolagen. Även de indexfonder som investerar utomlands har hittills ofta valt index som bara innehåller de allra största företagen, vilket ger sämre riskspridning.

Trots dessa två barnsjukdomar är det välkommet att även svenska fondsparare nu börjat få ett brett utbud av indexfonder att välja på. Fast den senaste attacken från »robotfonderna« är nog bara början. I USA finns redan över 200 indexfonder.

Övriga artiklar i Affärsvärlden om indexfonder