Omotiverad pessimism

Allt oftare sätts krisstämpeln på svensk ekonomi, men inte som tidigare enbart i medierna utan nu också bland många professionella bedömare. Senast ut är statliga konjunkturinstitutet (KI) som strax före midsommar levererade ytterligare en i raden av nedreviderade prognoser för den ekonomiska tillväxten i Sverige. Det finns dock goda skäl att vara skeptisk till de allra dystraste profetiorna. Det finns gott om positiva faktorer som fortsätter att verka i svenskt ekonomi och företagen i de hittills hårdast drabbade sektorerna tycks i många fall anse att det värsta numera är passerat.

I sin prognos i juni räknade KI med att den svenska tillväxten skulle stanna vid två procent i år, en inte särskilt oäven tillväxt även om det i grova drag skulle innebära en halvering av den tillväxttakt vi sett under de senaste åren. Det räckte dock inte med detta utan redan i slutet av juli skrev institutet ner tillväxten ytterligare. Då publicerades den senaste enkätundersökningen över läget i svensk näringsliv, den så kallade konjunkturbarometern vilket föranledde KI att justera ned den förväntade tillväxten till under två procent, något som skulle placera Sverige långt ner i tillväxtligan.

Konjunkturinstitutets och många andras tolkning av den senaste konjunkturbarometern tycks dock vara gjord med de mörka glasögonen på.

Bankar på kristrumman

Ett skäl till den överdrivna försiktigheten bland ekonomer och andra bedömare är att i stort sett alla grovt missbedömde den stora nedgången i början av 1990-talet. Lärdomarna tycks vara att många numera är snabba med att banka på kristrumman. Att den svenska ekonomiska tillväxten, mot bakgrund av den internationella avmattningen, inte längre kommer att bli så hög som fyra procent om året har länge varit ställt utom varje tvivel. Men att, som många prognosmakare gör, ytterligare skriva ner prognoserna så fort ny, mer eller mindre tillförlitlig statistik blir tillgänglig, är knappast seriöst.

Ett annat skäl till den dystra synen på svensk ekonomi hänger samman med den återindustrialisering av Sverige som skett sedan krisåren. Numera står den svenska varuexporten för närmare 40 procent av landets samlade produktion (BNP) jämfört med 30 procent i slutet av 1980-talet. Tyngdpunkten i många bedömningar ligger därmed av naturliga skäl på industrin – trots att andra sektorer väger tyngre i samhällsekonomin. Industrin har helt klart tagit en del stryk, framför allt under första halvåret i år. Nu tycks dock en ljusning stå för dörren, i alla fall enligt Affärsvärldens tolkning av den senaste konjunkturbarometern.

De två hittills värst drabbade branscherna har varit telekom- och fordonsindustri, men nu tycks man i dessa branscher se ljuset i tunneln.

I fordonsindustrin har orderingången slutat falla och hoppet finns om en vändning uppåt under tredje kvartalet. Uppgången kan dessutom få stöd av att exempelvis amerikanska lastbilstillverkare nu börjar visa tecken till att öka produktionen. Här handlar det kanske inte främst om att marknaden vänder uppåt markant utan om att de tidigare neddragningarna varit alltför kraftiga.

Telekomindustrin är i sin tur något av en gåta. Orderingång och produktion har enligt konjunkturbarometern sjunkit så kraftigt att sotdöden borde vara nära. Samtidigt vet vi att det rör sig om en tillväxtbransch och att omfattande investeringar i de mobila telenäten kommer att bli nödvändiga inom de närmaste åren. Så det finns gott hopp om framtiden, även om tillväxttal på 30-40 procent om året troligtvis inte kommer att återkomma. Konkurrensen har också hårdnat i och med att nya företag tagit sig in på denna tidigare så lukrativa marknad. För många råvaruinriktade branscher, som exempelvis skogs- och stålindustrin, har efterfrågan krympt betydligt under senare tid. Samtidigt har konkurrenskraften, till följd av den svaga kronan, förbättrats påtagligt. Om konjunkturutvecklingen skulle stabiliseras finns det därmed gott hopp om att branschen står långt fram i kön när nya order ska läggas.

Fortsätter leverera

En annan fråga är hur mycket av orderstockarna inom industrin som faktiskt återstår att beta av. Leveranserna hålls fortfarande väl uppe och kapacitetsutnyttjandet ligger generellt sett på en mycket hög nivå. Som exempel kan nämnas att i den senaste nedgången i samband med Asienkrisen bibehöll svensk indus-tri en hög produktion genom hela nedgångsfasen. Det är mycket möjligt att detta kommer att upprepas även den här gången.

Mat och medicin säljer

Det finns också en hel del branscher som fortsätter att utvecklas starkt. Bland industriföretagen är läkemedelsindustrin och livsmedelssektorn fortfarande helt omärkta av den internationella nedgången. Byggsektorn fortsätter också att uppvisa en imponerande tillväxt, en välkommen återhämtning efter 1990-talets förlorade år. Tyvärr tycks det här främst vara kapacitetsrestriktionerna som redan sätter käppar i hjulet. Inte mindre än 40 procent av företagen anger att verksamheten begränsas av brist på arbetskraft.

De svenska hushållen fortsätter också att konsumera och bibehåller en positiv syn på sin egen ekonomi, något som bekräftades i den senaste mätningen av hushållens inköpsplaner som publicerades i förra veckan. Däremot finns det i dagsläget en tendens till att konsumtionen mer riktar sig mot lättare konsumtion av kläder, fritidsvaror och tjänster än mot bilar och andra tunga kapitalvaror.

Det ska dock understrykas att det fortfarande råder stor osäkerhet om den internationella konjunkturutvecklingen och att några frågetecken inte har rätats ut under sommaren.

Amerikansk industri fortsätter att gå på knäna och kraven på ett övergivande av den »starka-dollar-linjen« blir allt mer högljudda, numera inte bara från industrins företrädare utan även från andra bedömare. Bushadministrationen tycks inte heller försvara en stark dollar lika högljutt som tidigare, även om direkta åtgärder för att pressa ner dollarn i dagsläget är högst osannolika. En stark dollar håller tillbaka inflationen och underlättar därmed för fortsatta räntesänkningar av Federal Reserve. Däremot fortsätter konsumenterna i USA att hålla emot i nedgången genom en fortsatt vilja att spendera och gäckar därmed många dysterkvistar som räknat med att fallande börskurser skulle få större effekt på den privata konsumtionen. Dessutom stimuleras konsumtionen ytterligare av de skatteåterbäringscheckar på 300 dollar per löntagare som nu börjat skickas ut.

Effekterna av en lägre tillväxt i USA har dock nu också spritt sig mer tydligt till Europa, vilket bland annat syns i nyligen publicerade inköpschefsindex. Än så länge är det främst industrin som drabbats och förhoppningen är att hushållen, stimulerade av löneökningar, lägre räntor och skattesänkningar, ska hålla konsumtionen uppe och därmed bidra till att dämpa effekterna av nedgången.

Amerikanerna konsumerar

De förhoppningar som tidigare funnits om en snabb återgång till hög internationell tillväxt kan väl sägas ha kommit på skam sett till den senaste statistiken. Det blev inte något V-format konjunkturförlopp och de allra största optimisterna, däribland Fedchefen Alan Greenspan, har därmed fått fel. Men än så länge har USA motstått recessionshotet och fallande börskurser har inte fått det negativa genomslaget på konsumtionen som många befarade, så inte heller de mörkaste pessimisterna kan slå sig för bröstet. Och om nu räntesänkningarna börjar få reell effekt under hösten/vintern och aktiekurserna stabiliseras, eller till och med stiger något, så finns det all anledning att tro att Sverige den här gången lyckas hoppa över lågkonjunkturen