Omsättning avslöjar dolda synder

Undanskymda nyckeltal kan ibland avslöja mycket om hur fonderna sköts. Ett bra exempel är fondernas omsättningshastighet, som fonderna ofta redovisar i det finstilta.

Omsättningen är förstås intressant i sig själv. Den visar om fondförvaltarna är aktiva eller passiva (se artikeln “Mäklardrivna fonder handlar mer”). Hög omsättning är bra om förvaltaren är duktig, men om förvaltaren är en medelmåtta så ger hög omsättning bara onödiga extra kostnader. Om en dålig förvaltare gör mycket affärer blir resultatet lätt katastrofalt.

Trög Reavinstfond

Men dessutom avslöjar omsättningen ofta förvaltarnas dolda synder. Ett exempel är Handelsbankens Reavinstfond, som under 1998 bara hade en omsättningshastighet på 30 procent. Samtidigt står det i årsrapporten att »Målet är att genom att ha en hög rörlighet i handeln inom en del av fonden åstadkomma en så hög avkastning som möjligt« och »Omsättningshastigheten i den snabbrörliga delen av fonden är stor i jämförelse med en konventionell fond.«

Men Handelsbanken håller inte vad de lovar. Av deras nio Sverigefonder är det bara de två indexfonderna som har lägre omsättning. Placeringsfonden och Småbolagsfonden har dubbelt så hög omsättningshastighet. Handelsbanken vill inte låtsas om att Reavinstfonden, som numera innehåller över fem miljarder kronor, har blivit alldeles för stor för sin gamla strategi. Men detta avslöjas alltså av den låga omsättningshastigheten.

Ett annat exempel är Danielsson Börsveckan, som i höstas togs över av Aragon och numera heter Tillväxt+30. Fonden lovade från början att placera i de aktier som tidningen Börsveckan rekommenderade, men under våren 1998 blev resultatet minus 12 procent, medan Generalindex steg 25 procent.

Skälet till det dåliga resultatet var dock inte bara dåliga råd i tidningen Börsveckan. Omsättningshastigheten i fonden var nämligen extremt hög första halvåret 1998, strax över 1.000 procent. Och eftersom en stor del av placeringarna skett i små bolag med dålig likviditet så har fonden säkert förlorat en hel del på »spreaden« mellan köp- och säljkurser. Rapporterat courtage var bara 0,07 procent av omsättningen, men om »spreaden« i snitt var två procent så har fonden under första halvåret tappat 11 procent av fondförmögenheten på det stora antalet affärer.

Döljer kostnader

Ett tredje exempel är Nordbankens Asian Fund som rapporterar en omsättningshastighet 1998 på 160 procent. Samtidigt rapporterar fonden transaktionskostnader på bara 0,5 procent av fondförmögenheten. Det betyder att mäklarna i snitt bara tagit 0,15 procent i courtage. Samtidigt är det välkänt att mäklarna i Asien tar ungefär fem gånger så mycket betalt som de svenska, men att de kunder som vill kan göra sina affärer netto (utan courtage men med sämre kurs).

Förvaltarna för Nordbanken Asian Fund (som råkar vara brittiska Schroder) har alltså gjort merparten av affärerna netto. Ett extra bevis för detta är att Nordbankens svenskregistrerade fond Fjärran Östern, som har samma placeringsinriktning som Asian, har högre transaktionskostnader trots betydligt lägre omsättningshastighet.

Att göra fondens affärer netto för att dölja kostnader är relativt vanligt, se »Orimliga kostnadsskillnader«. Asian Fund rapporterar en totalkostnadsandel (TKA) på 2,1 procent, men det sanna värdet (om courtage hade redovisats för alla affärer) är troligen ungefär 3,9 procent.

Ett extremt exempel

Ett ännu mer extremt exempel är Alfred Bergs Rysslandsfond. Det är dyrt att handla i ryska aktier, dels för att det ofta är stor skillnad mellan köp- och säljkurser, dels för att den administrativa hanteringen är krånglig. Ändå rapporterar fonden transaktionskostnader som bara motsvarar 0,15 procent av de värdepapper som omsatts. Det tyder på att merparten av affärerna gjordes netto.

Vad spelar det för roll? Jo, fonden startade i april 1998 och omsättningshastigheten under fondens första åtta månader var hela 390 procent. Eftersom fonden är ny och hade stora inflöden i början har de sammanlagda affärerna i fonden varit ungefär tio gånger större än snittförmögenheten. Det betyder att redan de rapporterade transaktionskostnaderna var lika stora som fondens förvaltningsavgift (2,5 procent per år). Om det verkliga courtaget vid handel med ryska aktier antas vara i snitt en procent av affärens värde, så betyder det att TKA per år blir skrämmande höga 17 procent. Det är alltså inte så konstigt att det finns andra Rysslandsfonder som lyckats bättre det senaste året.

»Ett skäl till den höga omsättningshastigheten i Rysslandsfonden är att den ingår i sortimentet hos Skandia Link och tidvis har Skandias fondsparare gjort stora insättningar och uttag«, säger Christer Wachtmeister, VD för Alfred Berg Fonder.

Eftersom Rysslandsfonden är liten, i snitt under 1998 bara 15 miljoner kronor, behövs det inte särskilt många miljoner för att tvinga fram köp eller försäljningar i fonden som är stora räknat i procent. Problemet är att de långsiktiga kunderna tvingas vara med och betala de kortsiktiga spekulanternas affärer.

Alfred Bergs andra Rysslandsfond Russia, som inte ingår hos Skandia Link, har dock haft en omsättningshastighet på 290 procent. Det visar att omsättningen främst beror på att förvaltarna varit aktiva.

(I den tryckta tidningen finns dessutom tabeller med de 20 fonder som hade högst och 20 fonder som hade lägst omsättningshastighet 1998, se nummer 14/1999 sidan 63.)