ÖSTERSJÖN: Region Östersjön – Den nya Hansan

Från Faluddens fyr på Gotland är det 12 mil till den lettiskakusten. Men under det kalla kriget var avståndet enormt. MedSovjetunionens sammanbrott 1990-91 blev kontakter österut enrealitet. Stolta visioner målades upp för hur de baltiskaländerna skulle inlemmas i den nordiska gemenskapen och hurbanden skulle stärkas med Polen och Sankt Petersburgområdet iRyssland. Ett nytt Östersjösamarbete, den nya Hansan, skulle taform.Ekonomiskt och industriellt hände det dock inte särskiltmycket. Invånarna själva gladdes åt varje framsteg, alltifrånetableringen av Statoilmackar till det plötsligt blomstrandeurvalet i livsmedelsbutikerna. Men de svenskar som i början av1990-talet besökte Baltikum, och såg de illa klädda människornaoch de fallfärdiga husfasaderna, såg fortfarande mycketSovjetsamhälle över det hela.

FRÅN LÅG NIVÅDet råder ännu fattigdom på andra sidan havet. Medellivslängdenför män är bara dryga 60 år mot cirka 75 i Norden.

Bruttonationalprodukten per capita är ungefär en åttondel ellerännu mindre av vad den är i Norden. Enligt Stanley Fisher vidVärldsbanken behöver exempelvis Polen minst 15 år för att kommaifatt EU:s fattigaste medlemmar Portugal och Grekland. Menoavsett utgångsläget blir det snabba resultat om en region växermed fem procent realt per år, vilket varit fallet i länder somPolen och Estland. Det är intressant att konstatera atttillväxtdynamiken i Östeuropa – som tidigare legat i Polen ochTjeckien – flyttat lite längre norrut på sistone. Medan Tjeckienbromsats av kravdröjande strukturproblem i sin ekonomi har debaltiska staterna börjat dra ifrån, särskilt Estland har godatillväxtsiffror. Ryssland har äntligen brutit raden av år mednegativ BNP.Ekonomierna öster om Östersjön börjar bli enintegrerad del av Sveriges ekonomiska omland. Det är inte längrebara de största och mest riskvilliga bolagen – som föregångarnaABB och Pripps som ser etableringar i Östersjöregionen somkommersiella realiteter. Från 1995 till 1997 ökade vår exporttill de fem Östersjöländerna med 54 procent.

Hubert Fromlet, chefekonom på Föreningssparbanken, poängteraratt den svenska exporten till Polen, Ryssland och Baltikum redanär mer än två tredjedelar större än exporten till Kina. Bakomstatistiken finns en rik och myllrande verklighet av företag somägs av svenska bolag eller har kund- eller leverantörsrelationermed dem. På följande sidor presenteras några exempel. Det finnsnågra svenskar som är mycket framgångsrika, som (numeranorskägda) Pripps; en hel del som kommit ganska långt, somScancem och VVS-grossisten Dahls; många som nått vissaframgångar, som Kinnevik och Vattenfall; och slutligen tusentalssvenska bolag som nätt och jämnt har börjat.

50 miljoner

Den marknad som håller på att växa fram rymmer 50 miljonermänniskor. Västerlandets engagemang i Östersjöländerna är ännulitet i relation till potentialen. 1996 uppgick värdet av denutlandsägda kapitalstocken i regionen till mellan 50 dollar percapita i Ryssland och 540 dollar i Estland. Det kan jämföras medomkring 4.000 dollar i utländska investeringar per capita iSverige, Norge och Danmark.

Väldiga investeringar krävs inom energi, telekom, miljövård,transporter och för att modernisera gammalmodiga fabriker. Ochframför allt, säger ABB-ordföranden Percy Barnevik, gäller detatt tillgodose en växande efterfrågan hos konsumenterna. I Polenfinns det idag 1.400 nordiska företag på plats. De skulle kunnavara många fler. Med sina 40 miljoner invånare, ett centraltgeografiskt läge och med fem års oavbruten ekonomisk expansionbakom sig håller Polen på att bli en gigant som egentligen ärvärd ett eget kapitel. Marknaden är många gånger större än desmå baltiska länderna.

De polska regeringarna har bytts ut med jämna mellanrum under1990-talet. Men politikens inriktning, mot avregleringar ochtillväxtbefrämjande åtgärder, har inte ändrats nämnvärt.Fortfarande återstår stora omställningar, bland annat avjordbruket som sysselsätter hela 24 procent av arbetskraften.

RYSSLAND FÖR NYBÖRJARERyssland är förstås en ännu större jätte. Om vi begränsar osstill Sankt Petersburgregionen blir det mer hanterligt. Här borsju miljoner människor. Moderniseringen av det före dettaLeningrad, vars näringsliv var starkt dominerat avmilitärindustrin, har inte kommit lika långt som i Moskva. Menarbetet har i alla fall börjat. På vissa håll är infrastrukturenefterbliven (Sankt Petersburgs hamn fungerar så dåligt attmerparten av den ryska utrikeshandeln går via Finland ochBaltikum) men för andra fungerar den bra (Pripps Ringnesöldistribution på lastbil möter inga större problem). Debaltiska ländernas sammanlagda BNP är bara en sjättedel avPolens BNP. Detta är alltså små marknader. Det innebär dockfördelar. Många internationella storföretag prioriterar dessaländer lågt, vilket innebär öppningar för svenska företag.Dessutom är det lättare att få marknadsgenomslag för nyaprodukter i små ekonomier. Antalet mobiltelefonabonnenter per1.000 invånare i Estland är till exempel sex gånger högre än iPolen och bara något mindre än i Spanien och Portugal. 1997 blevSverige det snabbast växande leverantörslandet in i Polen. Menvi svarar ändå bara för tre procent av Polens totala import. IBaltikum ligger vi bättre till. Men svenska företag hade kunnatha en mer framträdande position. En förklaring tilleftersläpningen är nog att vi gick in i den djupastelågkonjunkturen på decennier precis när marknaderna i Östöppnades. Det är först på senare år som de svenska företagen påbred front börjat bearbeta dessa nya marknader. Statoil ochnorska klädbutiker finns redan väl etablerade runtom i Baltikum- en förklaring till att just Norge nått så stora framgångartrots ett visst geografiskt handikapp är sannolikt att landetinte var så konjunkturdrabbat som Sverige var under de förstaåren.

FÖRDEL SVERIGEI ett internationellt perspektiv har Sverige stora fördelarframför andra länder när det gäller att bearbetaÖstersjöregionen. Det gäller inte minst kvalificerade tjänster.I Stockholm finns all den service som storföretag behöver.Därför har ett stort antal internationella storföretag – LeviStrauss, Smithkline Beecham, Cap Gemini, Sun Microsystems – valtatt lägga sina huvudkontor för Norden och Baltikum i justStockholm. Arlanda är också navet i regionens flygtrafiksystem.Mätt i antal flygstolar per vecka till Tallinn, Riga och SanktPetersburg har Arlanda 50 procent större kapacitet än Köpenhamn.Kan man då vänta sig att utvecklingen fortsätter? Vilka ärhoten? Ett sådant är förstås det säkerhetspolitiska. Idag ärRyssland svagare och mer tillbakaträngt än det varit på flerasekler.

Avvecklingen av de ryska intressena i regionen gick snabbare änmånga hade vågat tro. Polens Natomedlemskap och dess ochEstlands inlemmande i EU, tillsammans med den relativt stabilademokratin i Ryssland, gör att risken för väpnade konflikter ärliten på kort och medellång sikt.

De makroekonomiska hoten är sannolikt större. Bytesbalansen ärsvag i alla länderna. I Estland råder närmast överhettning. Åandra sidan klarade Östersjönationerna fjolårets storaanspänning, Asienkrisen, bra.