Överlever patienten?

Det är lätt att bli åksjuk på börsen. Efter årets dramatiska börsstart har hoppet åter letat sig tillbaka hos investerarna. Förra veckan steg Stockholmsbörsen 5,6 procent, i sig en godkänd årsavkastning i dagens lågräntemiljö. Det var den bästa börsveckan på åtminstone två år.

Kraften i upprekylen talar för att det så kallade sentimentet på börsen har förändrats. Det finns en hel del likheter med det kraftiga börsfallet i oktober 2014, som snabbt vände upp utan någon egentlig andhämtning.

Många investerare är helt enkelt rädda för att stå utanför ­aktiemarknaden när börsen rusar. Resonemanget lyder att det är nästan värre att missa en stor uppgång än att förlora pengar i en nedgång. Det kallas på finansslang för fomo (”fear of missing out”). Allt högre grad av fomo talar kortsiktigt för en fortsatt återhämtning för riskfyllda tillgångsslag – som aktier. Förändrad börspsykologi är dock inte svaret på den stora frågan: Är förra veckans uppgång ett kortsiktigt rally i en björnmarknad eller är det en del av en större återhämtning?

En björnmarknad brukar definieras som en marknad som faller mer än 20 procent från toppen. Storbolagen inom OMXS30 är nu ned 21 procent sedan toppen i april i fjol. Som mest var OMXS30-index ner 27 procent i februari. Nedgången har varat i över 200 dagar. Som jämförelse varade nedgången i samband med finanskrisen i nästan 500 dagar.

Rapportperioden kan läggas till handlingarna och den övertygade inte alls för dem som letade signaler om att björnmarknaden är över. Tvärtom bommade en ­majoritet av storbolagen analytikernas förväntningar. Det blev därför en hel del stora kursrörelser på rapportdagen. Till exempel rasade bil­säkerhetsföretaget Autoliv och ­teleoperatören Tele 2 med mer än 10 procent och många indextunga bolag föll mer än 5 procent. Bland vinnarna märktes i stället vitvarukoncernen Electrolux och byggbolaget NCC.

Olja är en risktillgång som tveklöst är i en björnmarknad. Sedan toppen sommaren 2014 har priset fallit med över 70 procent. Samtidigt har oljepriset klättrat över 25 procent från bottennoteringen i januari. Den senaste tidens starka korrelation med börsutvecklingen är ovanlig.

Problemet på oljemarknaden är inte efter­frågerelaterat utan handlar om det stora utbudet. Förra veckans överenskommelse mellan oljeministrarna i Qatar, Ryssland, Saudiarabien och Venezuela om fryst produktion är positiv men sannolikt inte tillräcklig. Kanske krävs sänkt produktion av storproducenter som Saudiarabien för att oljepriset ska vända upp med mer kraft. Uppgången i oljan ger dock kortsiktigt stöd till riskaptiten på de globala aktiemarknaderna.

Teoretiskt bör ett rejält oljeprisfall ge samma effekt som en stor global skattesänkning och vilket därmed är positivt för världsekonomin. Kortsiktigt slår det hårt mot investeringarna och oljeberoende stater. Nyckelfrågan är om den initiala investeringschocken, kanske i kombination med exempelvis ytterligare problem och sämre konjunktur i USA och Kina, spiller över i en regelrätt lågkonjunktur.

I USA har risken för recession ökat. Den senaste rapportperioden visade att vinsterna i börsbolagen föll med 4 procent jämfört med samma kvartal föregående år. Historiskt har det alltid varit den amerikanska ekonomin som är den ledande indikatorn. Europa följer USA. Det går alltså inte att bortse ifrån att risken har ökat att detta är en större börsnedgång som sammanfaller med en amerikansk – möjligen även global – lågkonjunktur.

Kvar vid operationsbordet för den sjuka börsen står centralbankerna. Den svenska riksbankens dilemma är välkänt: Sveriges ekonomi utvecklas starkt men någon inflation är inte att tala om. En sänkning av Riksbanken gör varken till eller från. Centralbanker i omvärlden öser också på med stimulanser, vilket pressar Riksbanken att agera för att inte kronan ska stärkas och dämpa inflationen ytterligare.

Samtidigt verkar världens aktiemarknader tvivla på centralbankernas förmåga att stimulera tillväxten genom kvantitativa lättnader. Den turbulenta utvecklingen på världens börser sedan förra sommaren är ett tydligt exempel.

Vägen framåt stavas kvantitativa lättnader från centralbankerna. Likt en över­doserad patient så biter medicin i allt mindre utsträckning. I praktiken gör 25 räntepunkter varken till eller från. Därför kommer utvecklingen på börsen i större utsträckning att avgöras av om ekonomin står inför en ­recession eller inte. Makrosiffror spelar därför en avgörande roll den närmaste tiden.

Om en recession står runt hörnet bottnar knappast börsen på nuvarande värderings­nivåer. I dag värderas börsen till p/e 14,6, vilket varken är dyrt eller billigt ur ett historiskt perspektiv. I relativa tal är den billig, med den låga räntenivån i åtanke.

Kortsiktigt närmar sig utdelnings­perioden, vilket brukar ge stöd åt börsen. En fördel med börsnedgångar är att direkt­avkastningen stiger. För bolagen som utgör OMXS30-index är direktavkastningen höga 4 procent, vilket är nivåer som inte setts ­sedan år 2012. De följande tre börsåren steg index över 70 procent.

Det här kan mycket väl bli ett ovanligt bra år, om inte recessionen står runt hörnet. Jänkarna avgör.