Pengar: Du milde Mammon

Det brukar vara allmänna kultursidor och kulturtidskrifter sominnehåller djupsinniga betraktelser om pengar, räntor ochaktiebolag och dessa företeeelser utmålas då gärna som rotentill allt ont. Det finns en lång och handfast tradition att lutasig mot, ända från filosofer som Tomas av Aquino till flera avdagens moralfilosofer. Budskapet är enkelt, vi måste sluta attkonkurrera, vi måste sluta att räkna allting i pengar, vi måstesluta att lyssna på ekonomerna.

Kritikerna är intressanta bara på så sätt att de vädrar enallmänt känd olust. Det stora och avgörande misstaget som de görär att de tror att det är ekonomer och finansmän som har hittatpå pengarna och det ekonomiska systemet. Det är ungefär likabegåvat som att tro att astronomerna uppfunnit universum ellermeteorologerna vädret.

Pengar, räntor, aktier och finansmarknader har växt fram i ettkomplext mönster, som utvecklats steg för steg, inte i logiskföljd utan närmast kaosartat. Utan pengar är det omöjligt atttänka sig ett samhälle med arbetsfördelning, utan räntor ochaktier är det knappt ens möjligt att tänka sig ett samhälle medfilosofer och författare. Penningen är själva navet i människansekonomi. Den har ständigt bytt utseende och kommer att fortsättaatt göra så. Att penningen blir allt mera osynlig ändrar intedess funktion.

Spekulanter och otroligt rika finansmän är själva beviset på attmysteriet aldrig kommer att lösas. De lyckas inte för att degenomskådat hela systemet, utan för att de hittat små sprickoreller ofullkomligheter i det.

Kommer pengar att finnas kvar i framtidens ekonomi? Kommersedeln att försvinna? Kommer guld att värderas ner? Svaret påfrågorna är både ja och nej. Framtiden är redan här.Miljardnoteringarna susar runt jordklotet. Tusentalsmellanhänder och arbitragörer handlar i egen räkning och på egnalager. Det nya kontantkortet används snart, även för tobak ochgodis. Men inga förändringar av det här slaget sker omedelbart,utan bara långsamt och gradvis, och det gamla har en tendens attdröja sig kvar. En majoritet av jordens befolkning byteshandlarfortfarande och tror på guld som reservvaluta. De flesta vill hakontanter på sig. Det nya ter sig skrämmande och obegripligt.Att gå från telegraf till internet krävde miljontals småförändringar, och dessa är ändå bara en bråkdel av allaförändringar som testades på olika sätt under utvecklingen.Ingen har någonsin vetat vart allt varit på väg. Pengarna är somett slags smörjolja i en utvecklingsprocess som människan varitinne i under kanske 100.000 generationer.

Efter ungefär 80 – 90.000 generationer hade människan kommit sålångt att hon kunde komplettera naturens blinda genetiskautveckling med eget kunskapssökande.

Själva ordet penning kommer från latinets pecunia, som i sin turkommer från pecus, dvs boskap. Ordet kapital betyder fähuvud påsamma språk. Engelskans fee betyder också fä. Tyskans geldbetyder hjälp och har att göra med offer från början. I ett avde äldsta nedtecknade litterära verken av den grekiske skaldenHomeros, sannolikt från 700-talet f.Kr, talas konsekvent om oxarsom värdemätare, även om bytesvarorna var helt andra. I de gamlaisländska sagorna berättas mer om gåvor och gengåvor än omhandel.

DET BÖRJADE MED OFFERTroligen föddes penningen ur en religiös ritual: den primitivamänniskans offrande till gudarna. Det började kanske medmänniskooffer och fortsatte med boskap, och från boskap tillsymboler, kanske bilder av boskap. För 500 generationer sedanhade människor börjat använda metaller, koppar och med störstasannolikhet guld. Vissa människor började idka svedjebruk ochväxtförädling samt tämja djur. Men få i stammen ägde något somde inte förväntades dela med sig av.

Först för 200 generationer sedan blev det nödvändigt att införaäganderätt i vissa länder med torrt klimat därkonstbevattningsprojekt visat sig vara överlägset allt annat. Endel folk i bergstrakterna lät boskap beta på de kyliga, annarsoandvändbara högslätterna ovanför jordbruksdalarna. Mark ochboskap skapade rikedomar och bekvämare liv för vissa individer.Men det var nog ändå religiösa föreställningar som lyfteekonomin nivå efter nivå. I den utvecklingen fanns de ickeproduktiva prästerna, som tog sin betalning i form av boskapeller andra varor. Så småningom blev kanske själva handeln medoffersymboler prästernas levebröd.

När farao Djosers 60 meter höga trappstegspyramid byggdes för180 generationer sedan i Egypten var den uttryck för religiöststorhetsvansinne. Men projekt av den storleksordningen krävdeeffektivare matförsörjning, matematik, skriftspråk och utveckladteknik. Detta utvecklades nu i raketfart på några fågenerationer.

Lite längre fram, för 120 generationer sedan, framträdde två nyafolk i Levanten, de armeniska fenicierna och judarna. Det enafolket blev ett handelsfolk, som spred alfabetet till Europa.Det andra började lägga grunden för flera världsreligioner längshandelsvägen mellan Asien, Afrika och Europa. Ett tredje folkhettiterna, 70 mil därifrån i Mindre Asien – hade kommit på hurman utvinner järn och hur man härdar det till stål. Effektivaoch billiga vapen blev så begärliga handelsvaror och gjorde detlönsamt att kriga om de överskott som jordbruket skapade. Stegför steg, ibland oberoende av varandra och ibland inslingrade ivarandra, ut-vecklades handeln och penningväsendet.

Det fanns två sorters pengar, den ena representerande ett värde,den andra var mer en symbol. Den första användes som bytesvaraför att den var lätt att transportera.

FART PÅ HANDELNGreklands Alexander den store lät stämpla guldstycken med sigilltill s.k. mynt och spred dem över hela Medelhavsregionen för 90generationer sedan. Det blev guld och silver med ett slagsvärdegaranti.

Det satte fart på handeln. Å ena sidan var den imponerandevidsträckt, handelsmän sökte sig även till avlägsna platser. Åandra sidan var omfattningen liten. Staden Roms äldsta lagföreskrev att köp skall äga rum med fem vuxna medborgare somvittnen, vilket antyder att handel inte förekom särskilt ofta ivardagen. Senare i det civiliserade Rom var fortfarande detmesta arbete oavlönat.

Den grekiska kulturen kan i viss mån beskrivas som enpenningkultur, och det romerska riket var ett penningherraväldelikaväl som ett militärt välde.

I en lång, krånglig kedja hade institutionen pengar utvecklats,och när den nu fanns, började den omskapa världen. Grekernaanknöt till kunskaperna i Mellanöstern och lade grunden förmodern filosofi, matematik och annat. De hade börjatexperimentera med demokrati, det politiska styrsystem som visatsig passa handelns folk bäst.

Tio generationer senare ledde alla handelsvägar till Romslyxhungriga överklass. Under de senare romerska kejsarnaTrajanus, Hadrianus, Antonius, Pius och Marcus Aurelius spredsstora mängder romerska silvermynt över Mellaneuropa, och denådde även Skandinavien.

UTAN ABSOLUT VÄRDEÄven om mynten präglades av ädla metaller, hade de inget absolutvärde, eftersom marknadspriserna på dessa metaller flukturerade.Medan den ena metallen stod högre i pris, tenderade den andrametallens mynt att cirkulera och tvärtom. Detta förhållande, somsenare kom att kallas greshams lag, upptäcktes redan av grekiskekomediförfattaren Aristofanes: I vår republik föredrager mandåliga medborgare framför de goda på samma sätt som dåliga myntcirkulerar och de goda försvinna.

För första gången utvecklades världshandel. Till Rom kom sidenfrån Kina, bärnsten från Östersjön, peppar från Indien, elfenbenfrån Afrika och rökelse från Arabien plus en mängdutfyllnadsvaror varav slavar var en. Spannmål, redskap, salt,pälsverk och andra nödvändighetsartiklar gick i andra riktningar.Mynten användes för att balansera. Kunskapsutbytet blev avsevärt.Buddismen sökte sig längs sidenvägen till Kina. De skriftlärdajudarna, vilka Jesus Kristus tillhörde, fick troligen impulserfrån andra sidan bergkedjorna och vidareutvecklade sinatrossystem. Bibeln blev en smula tvetydig, när det gäller dettamed sparsamhet och ekonomi. Liknelsen om de tio punden iLukasevangeliet kan uppfattas som en befallning att man skafordra räntor. På annat ställe i samma evangelium finns ocksåstycket om den som lånar utan att hoppas på något, vilket avmånga tolkats som ett förbud att ta ränta.

DEN KONTROVERSIELLA RÄNTANI den judiska och kristna socialetiken kom räntor att ses som enförsyndelse mot Gud. Grekerna erkände inte heller räntan. Myntär metall, metall kan icke föda barn och därför kan penningenicke heller föda räntor, sade den grekiske filosofen ochvetenskapsmannen Aristoteles.

För 60 generationer sedan hade romarrikets västra flank fallit;basen för ekonomin blev till slut helt enkelt för svag. En delav världshandeln klappade ihop. Men annat kom istället. Plogenintroduceras på Europas bördiga lerjordar och skapade nyaöverskott. Havre blev så billigt att bönder kunde hålla deeffektiva hästarna som dragdjur och riddjur. Stigbygeln, som komfrån Kina, skapade kavalleristen/adelsmannen, farligare äntidigare svärdsmän.

Våra egna förfäder, vikingarna, började nog som handelsmän. Deförstod att de med sina nyutvecklade snabbseglande ochgrundgående båtar kunde göra mycket lönsamma krigsräder.Adelsmännen och borgarna tvingades bygga befästningar av stenmed skattkammare för att skydda sina guld- och silverpengar. IArabien bröt handelsmännen klanväldet med en nyutveckladreligion, till vilken en hel del lånades från judendom ochkristendom. Kunskapsutveckling i form av trossatser varfortfarande överlägset för den som ville förändra världen. Såför 30 generationer sedan började mynten i Europa att ersättasav papperstransaktioner med växlar och checkar. Eftermarknadsdagar samlades handelsmännen och clearade i mynt.Venedig, Genua, Florens och Siena ledde utvecklingen och någrahittade på dubbel bokföring och annat som möjliggjorde storariskabla affärsföretag där betalströmmarna var ojämna.Skeppsbygge och gruvor kördes redan i stordrift. Furstarna togsin tribut under hot om våld ungefär som maffian i dag.Köpmännen hade furstarna skuldsatta upp över öronen, menfurstarna var farliga typer som vi förstår när vi läserMachiavelli.

Glasögonen kom och gjorde det möjligt för hantverkare och lärdaatt fortsätta arbeta effektivt även efter 40-årsåldern. Menframförallt uppfanns handeldvapen och kanoner. Dags förekonomiskt lockande maktkamper och för kolonialism.Penninghungern styrde nu många att söka ädelmetaller, kryddoroch slavar.

För 20 generationer sedan skapade portugiserna med storabeväpnade fartyg handelsmonopol i nästan hela Asien, trots attdär redan fanns välorganiserade riken. Men dessa riken hade interäknat med angrepp från sjösidan. Spanien seglade västerut medsina kanoner.

AKTIEBOLAGETS FÖDELSEFör 12 generationer sedan skapades aktiebolaget i Holland, avOstindiska Kompaniet. Det var en viktig innovation, eftersom denskapade möjlighet till ett evigt liv för bolag oberoende av demänniskor som äger eller styr det. Människor kan komma och gå,men bolaget lever vidare så länge det skapar kapitaltillväxt.Affärsverksamheter fick också lättare att växa genom att bjudain nya investerare eller gå samman med andra bolag. Aktiebolagetkänner inga andra gränser storleksmässigt eller geografiskt ändem som konkurrensen sätter.

Aktiebolaget kan också fördela ansvar och arbete och samla påsig mycket invecklad kunskap som förs vidare från generationtill generation. Det spridda och avgränsade ägandet gör detmöjligt att gå in även i riskfyllda och långsiktiga projekt. Närbankerna skrev ut kvitton på deponerade metallmynt, visade detsig att endast ett fåtal kunder krävde tillbaka den deponerademetallen från bankerna. Det var ju lättare att användadepositionerna i handeln, de var ju lättare att frakta och atthantera. Bankerna kunde därför börja låna ut de deponerademetallmynten. Låntagarna föredrog också ett kvitto på de lånadepengarna än att låna själva pengarna. Erfarenheten visade såsmåningom att det inte fanns någon risk att alla innehavare avskuldbevis eller -sedlar på samma gång skulle komma och krävabetalning i reda mynt.

Penningen fick initiativet och kunskapsprocessen tog ny fart.Naturvetenskaperna bröt igenom och grunden för modernare ekonomiblev lagd med centralbanker och rättsväsen som försvaradeäganderätt utan totalt personligt ansvar mot angrepp frånsvärdets och altarets folk.

För 8 generationer sedan kom så ett stort språng,industrialismen. Den började i England, där människors egenmuskelkraft började ersättas med ångmaskinens. England blev såvärldens största fungerande marknad. Adam Smith utvecklade sinateorier.

MAMMONISMMammonistisk historieuppfattning kallas det ibland, när mantillskriver själva penningen huvudrollen i utvecklingen. Denförste store representanten för den här historiesynen blevbritten John Law. Enligt honom var det upptäckten av Västindienoch därmed ökningen av de ädla metallerna som skapadekapitalismen. När Columbus seglade hem över Atlanten, hade hanmänsklighetens lycka ombord, skriver Law. Ett århundrade efterColumbus var alla priser fyrfaldigade, vilket minskade skuldochskattebördorna, allt till följd av metallförråden.Industrialisterna kom igång, feodalismens ok kunde kastas av.Andra historiker, som Sir Archibald Alison, skriver att detromerska rikets fall berodde på nedgången i produktionen i despanska och grekiska guld- och silvergruvorna mer än något annat.

KEYNE”S FRÅGOREkonomen John Maynard Keynes skriver vidare på den här historiengenom att ställa frågor: Inspirerades den sumeriska ochegyptiska civilisationen av det arabiska guldet och denafrikanska kopparn? Berodde Atens betydelse på Laurionssilvergruvor? Genom sin inverkan på prisbildningen och vinsterna,fick de ädla metallerna igång affärsrörelser. Alexander denstore likviderade de persiska bankreserverna, skatter somsamlats under århundraden. Var det den likvidationen som drev påframskridandet runt Medelhavet, som först Kartago och sedan Romkunde skörda frukterna av? Var det en tillfällighet att Romstillbakagång kom samtidigt med världens längsta och svårastedeflation? Strömmen av ädla metaller från Amerika till Europaskapade, ansåg även Keynes, den moderna kapitalismen. Varje gången ny guldkälla öppnas, sträcker kapitalismen på sig och växertill. Varje gång guldströmmen försvagas gripes kapi-talismen avett matthetstillstånd, den stannar i växten och krafterna avtaga.Så skrev mammonisten Werner Sombart, som ansåg att den modernakapitalismen aldrig hade kunnat bli vad den blev utan dehistoriska tillfälligheter som skaffade människorna rika lagerav ädla metaller från Amerika, Afrika och Australien.

SPANSKT SLÖSERIVarför fick den kapitalistiska ekonomin då inget fotfäste iSpanien? Det mammonistiska svaret är att pengarna inte stannadekvar i landet. Hundra år efter Amerikas upptäckt fanns det merädla metaller i Holland, England och Frankrike än i Spanien. Endel stannade i kolonierna, en del gick förlorat genom kapningar,en del förvandlades till dyrbara smycken. Det mesta användestill betalningar av varor som levererades av grannländerna ochåterstoden gick åt till att betala spanska statens räntor. Engammal erfarenhet med pengar är att penningtillgång och priserhar samband. Kopernikus talade om detta på 1500-talet ochfilosofen Locke hundra år senare. Teorin om penningkvantitet ärmer komplicerad än så, eftersom det handlar om pengarsomloppshastighet. Om en ökad kvantitet pengar ellerbetalningsmedel leder till problem eller möjligheter, finns detolika uppfattningar om.

PROTESTANTISMENS VÄSENEn motteori till den mammonistiska handlar om protestantismensetik, med den tyske filosofen Max Weber som främste företrädare.Hans poäng var att det var protestantismens väsen som ledde tillsparande och kapitalbildning, inte tillströmningen av nya pengar.Kapitalismens kärntrupp var inte samvetslösa och dumdristigaspekulanter, äventyrare eller finansmän utan vanligt nyktertsmåfolk. Den nya etiken skapades efter Luthers reformation.Människans världsliga sysselsättning betecknades som kall, manvar kallad. Livets religiösa innehåll bestod av att uppfyllasitt kall.

Uppfattningen fördjupades av calvinismen, en variant avprotestantismen som spreds i Holland, Frankrike, England ochsärskilt i Skottland. Gud hade bestämt några människor tillfrälsning och andra till fördömelse. Jordisk framgång var etttecken på att man var utvald. Man kunde inte påverka urvaletgenom böner, goda gärningar eller sådant. Den utvalde varvälsignad i sin handel och vandel.

Calvinisten sökte i sin framgång bekräftelse på att Gud hadeutvalt honom. Hela livet blev en enda affär. Ingenting var meraförkastligt än att vila sig och njuta. Rikedomen måste bärafrukt. Calvinisten strävade inte efter pengar för att bli rik,själv unnade han sig inget. Det var denna tro som gav skottarnaderas rykte för sparsamhet. I USA bekläder än idag skotskapresbyterianer, som en del calvinister kom att kallas, enoproportionerligt stor del av alla företagsledarposter. Det blevskottarna som vände på räntesynen och upptäckte nyttan medlånade pengar. Det gick att arbeta med lånat kapital somhävstång och mångdubbla sin avkastning. Med skottarnas krediterföddes så den moderna penningmarknaden. Räntan blev måttstock,vinsten kunde plötsligt kapitaliseras. En tillgång som avkastadeen viss vinst varje år kunde med hjälp av den gängse räntesatsenräknas om till ett värde, ett kapital. Förr var räntanresultatet, nu blev räntan utgångspunkten medan kapitalet blevresultatet.

TEMPOT ÖKARSå småningom föddes socialismen som industrialismensoppositionella barn. Den var ateistisk, men ville styrautvecklingen med hjälp av egna trossatser. Fascismen ochnazismen blev senare ideologiska motrörelser till socialismen.Drömmen om en styrd och ordnad marsch framåt blev särskiltattraktiv när kapitalismen föreföll vara i kris, men det är nogbara en del av förklaringen.

Jakten på kolonier fortsatte, mycket handlade om mineralråvaror.Oljan tog hälften så mycket plats som kolet och innehöll dubbeltså mycket energi per viktenhet. Explosionsmotorn och denelektriska motorn drev på utvecklingen ytterligare. Vårt egetårhundrade har hittills präglats av två tekniskt avancerade ochfasansfulla världskrig och av den snabba utvecklingen i USA. Detär en utveckling som vi ännu inte sett slutet på. Man kan ocksåsäga att det är storföretagens århundrade. De moderna företagenhar organiserat sig för att effektivt kunna förse mycket storakonsumentgrupper med produkter som bilar, vattenklosetter,tvättmaskiner, TV, fritidskläder och snabbmat.Varudistributionen har förändrats helt.

Politikerna har skapat välfärdsstater vilket åtminstone hittillsgynnat massproduktion och masskonsumtion. Regeringarna har ocksåförsökt styra konjunkturerna.

John Maynard Keynes presenterade på 1930-talet en enkelkonjunkturteori. Då och då grips hushåll och företag avpessimism och de bestämmer sig för att hålla en större kassa.När inköpen minskar, minskar också inkomsterna i ekonomin.Motgångarna kan leda till en ond cirkel, allt fler reagerargenom att skära ner ytterligare på inköpen, med ytterligarenedslående resultat som följd. Fabriker börjar avskeda arbetare,butiker stängs osv.

Receptet mot den här typen av nedgångar var – enligt Keynes attsätta mer pengar i omlopp. Riksbanken köper statsobligationer påmarknaden och betalar med nytryckta sedlar. Det mest lyckadeexemplet på keynesiansk politik är kanske Federal Reservesinhopp efter börskraschen 1987.

Keynes var ingen socialdemokrat, snarare en borgerlignostalgiker. Vänstern, som dittills talat om konjunkturerna sombeviset på kapitalismens instabilitet, gillade inte hans teorier.Men det kraftigaste motståndet kom från högern, från de ekonomeroch företagare som misstrodde statlig inblandning i ekonomin.

HÅLLA PENNINGUTBUDET STABILTDet mest kraftfulla angreppet på Keynes gjordes av amerikanenMilton Friedman från den s.k. Chicagoskolan fyrtio år senare.Friedman och hans lärofäder ville varken att staten skulle pumpain eller suga upp pengar. Inte heller borde staten starta ellerstoppa offentliga arbeten. Med Friedmans sätt att se var aktivkonjunkturpolitik bara skadlig. Den förvärrade bara denekonomiska stabiliteten på grund av de fördröjningar som varförknippade med åtgärderna. Problemet med aktiv penningpolitikvar att den fungerade med lång och varierande eftersläpning,sade han. Det enda som var rimligt var att ständigt hållapenningutbudet lagom växande och stabilt. Riksbankens uppgiftvar att hela tiden vaka över penningmängden. Hans idéer har haftstor genomslagskraft därefter.

Om möjligt ännu större påverkan fick två andra penningtänkare,Harry Markowitz och James Tobin. De hävdade att det är möjligtatt komponera aktieportföljer som bär högre eller lägre risk.Sprängkraften i detta var att spararna egentligen inte behövdenågra banker som tog över deras risker. Spararna kunde självafördela riskerna mellan sig och därmed gå in direkt som ägare avföretagen, till exempel via en sparfond. Därmed skulle de iteorin få både bättre avkastning och inflationsskydd. Denmoderna finansmarknaden blev alltmer en frukt av detta synsätt.Den är alltså inte i första hand skapad av ett antal galnafinansmän som konspirerar eller unga spolingar som spelar bortpengar.

I grunden handlar finansrevolutionen om att den vanlige spararentar över ägarmakten i företagen och rätten till avkastningenfrån realkapitalet. Bakom spekulationsrörelserna på världensfinansmarknader finns inte en speldjävul utan snarare miljontalssparare som vill skydda sina spartillgångar och framtidapensioner.

SMÅFOLKETS SAMLADE KRAFTI reala tal är världens finansmarknader i dag 4-5 gånger störreän de var på 1970-talet. Varje värdepapper byts 3-4 gångersnabbare. Det beror inte på att George Soros och andra finansmängör sina jättetransaktioner utan på att världens spararehittills främst de amerikanska – byter från sparkonton på bankentill aktier och obligationer. Spegelbilden av detta är attföretagen inte går till banken och lånar de stora beloppen utanlånar på kapitalmarknaden genom att emittera värdepapper,obligationer eller aktier. Det är ett dynamiskt system där enmycket stor mängd grossister och fonder analyserar och satsar iallt som tycks utvecklingsbart. I grunden är det också ett merrättvist system än det gamla. Det blir inte längre möjligt förenstaka banker, finansfamiljer eller imperiebyggare att takontrollen över någon stor del av marknaderna. Och ju fler nyasparare som tillkommer, desto mer ointagligt och fragmenteratblir själva systemet ägarmässigt. Detta har förutsättningar attskapa ökad stabilitet.

Men systemet har också brister. Tillströmningen av nya spararekan lätt inflatera värdena till orimliga nivåer. I länder somSverige – där fondförvaltandet domineras av ett fåtal storatröga institutioner – är bristen på entreprenörer och förnyare inäringslivet skriande. Det räcker inte att säga aktieägarvärde,någon måste göra själva jobbet.

Vad betydde mest?

Denna färd genom historien – beskriven med stora förenklingar,språng och generaliseringar – innehåller en salig blandning, föratt inte säga röra, av värderingsskiften, uppfinningar,ledarinsatser och skapande av nya regelverk och institutioner.Det går inte att säga vad som betytt mest: uppfinningarna,religionerna eller skapandet av institutionerna.

Pengarnas roll i allt det här är att underlätta utbytet av varor,tjänster och framförallt kunskaper. Penningen är helt enkelt ettinformationsmedium. Det står allt klarare ju närmare vi kommervår egen tid. De senaste decennierna har ju pengar till och medreducerats till elektroniska signaler. Själva vitsen med demoderna finansmarknaderna är att de vågar handla med framtidensosäkerhet och låta risk vara det som styr sparpengarna tillolika framtidsprojekt.

Att obligations- och aktiemarknaderna värderar upp och nedkapitalvärdet av världens olika lånestockar genom att ändraavkastningskravet efter inflationsförväntningarna är kanske barabörjan av en värdepapperisering av människans hela ekonomi. Iframtiden handlar det inte bara om att värdera nationers ochföretags ekonomi utan också individers.

PENGARNAS ERA MOT SITT SLUTDe elektroniska pengarna uträttar samma jobb som alla tidigaretyper av pengar har gjort, men mycket snabbare och effektivare.Poängen är nog att pengar snart inte behövs mer i sin nuvarandeform. I ett sådant system får bankerna söka nya uppgifter ochdet har de redan börjat med. I ett sådant system finns ingeninflation, eftersom det inte finns några pengar att värdera ned.Hur rik eller fattig framtidens människa kommer att vara avgörsdå inte av hur mycket pengar, som finns på ett konto. Det avgörssnarare av värdet – i varje ögonblick, i någon gemensamräkneenhet – av de framtida betalningsströmmar som denna individkan antas få. Den människa som har ägarandelar i olikaattraktiva projekt och en beräknad framtida hög lön ses somförmögen. Men den individ som har andelar i det som ser ut somdåliga projekt eller få projekt och tycks visa dåliganpassningsförmåga till arbetsmarknaden blir utsatt för pressatt förändra sin situation. Marknaden väntar inte tillsindividen har tjänat respektive spenderat sina resurser. Såfungerar egentligen marknaden redan idag. Den som bedöms ha godaframtidsutsikter har inga bekymmer med att skaffa sig varor ochtjänster från andra, medan den som bedöms ligga illa omedelbartfår det svårare.

Solidaritet mellan olika människor då? Det finns inget som talarför att det blir svårare att omfördela resultatet avproduktionen i ett sådant finanssystem. Snarare tvärtom. En delav dagens socialsystem i Europa är ju inget annat än denriskspridning som är en naturlig del av ett sofistikeratsparsystem. Det går sannolikt också att ha ganska omfattandeomfördelningar utan att systemets funktion störs. Så kan manspekulera. Men penningen är gäckande. Fondsamhälletsöverstepräster sitter inte garanterat på sanningen, även om dekommer att skörda stora framgångar en tid framöver. I självaframgången ligger ju ofta katastrofen. Verkligheten låter sigsällan fångas med en uppsättning enkla formler, hur mångadatorer och atomfysiker som än utför beräkningarna.

Liten ordlista

Mammon: personifikation av världslig rikedom i Nya Testamentet

Penning: från latinets pecunia

Pecunia: från latinets pekus

Pekus: boskap

Kapital: från latinets ord för fähuvud

Fee: avgift på engelska, ursprunglig betydelse fä

Geld: pengar på tyska, ursprungligen offer

Krafterna som sätter fart på penninghungern

Ekonomerna kallar det marginalnytta, fenomenet att aptitensjunker medan man äter. Det finns visserligen ett ordspråk somsäger tvärtom, men det avser nog bara den första fasen avmåltiden.

Skillnaden mellan att tjäna 10.000 och 20.000 i månaden ärskillnaden mellan ständig kamp och relativ ekonomisk trygghet.Skillnaden mellan 20.000 och 40.000 är vin, ost ochsemesterresor. Skillnaden mellan 40.000 och 80.000 är flerhästkrafter under motorhuven och innefrisör. Skillnaden mellan80.000 och 160.000 är fler egendomar att ta hand om och pengarpå hög. De riktigt rikas jagande efter lyx blir gärna litetkrampaktigt. Jordens nyrika tävlar om att efterlikna en tidigareeuropeisk överklass, med kläder från Frankrike eller Italien,obekväma linjesköna bilar från Storbritannien och drycker varskvalitetsegenskaper inte kan urskiljas i blindtester men ändåbetalas med överpriser på många hundra procent. Den som efterett strävsamt liv i penningens tjänst tjänat hundratals miljonerskyndar sig ofta att investera i något riktigt onyttigt ochineffektivt, som exempelvis en herrgård, där själva värdetligger i att den rike får glädjen att posera som tillhörande ensärskild krets. Att vara rik blir väldigt dyrt, har någon sagt.Det tillhör ekonomins mysterier att det finns människor somarbetar dag och natt för att tjäna sin andra, tredje, fjärdeeller kanske femtionde miljard. En del är helt enkelt samlareoch girigbukar, besatta av guldets eller siffrornas mystik,ungefär som Walt Disneys seriefigur Joakim von Anka.

Andra har en dragning åt det intellektuella, sådana som WarrenBuffet och George Soros. De vill med sina tjänade miljarder visaatt de förstår mer än andra. Själva ägandet eller konsumtionenhar för dem, förefaller det, ingen större njutning. Tack, jagtar hellre pengarna, lär Warren Buffet ha sagt, när han bjöds påett dyrt, franskt årgångsvin.

En tredje kategori är den som österrikaren Joseph Schumpeterkallade unternehmer (företagare) i sitt berömda verk om denekonomiska utvecklingens teori. Schumpeter analyserade sin tidsfenomen. Han såg måttlösa människor, som ville grunda imperieroch dynastier, som ville få utlopp för sin kreativitet ellerverksamhetslusta eller helt enkelt ta revansch för oförrätter.Penningen, räntan och marknadsekonomin gav dem möjligheter attoperera.

Summan av alla dessa unternehmer eller entreprenörer (som dekallades i den engelska översättningen; entreprenör betyderegentligen mellanhand), blev en ekonomi i ständig tillväxt.Summan av maktsträvande och girighet blev framsteg.Entreprenörerna kunde inte klara sig utan att dela med sig tillden vanliga människan. Henry Fords succé bestod i att han togfram en bil, så billig att bilarbetarna själva kunde köpa den.Det blev väldiga volymer istället för några få leksaker tillandra direktörer.

Konkurrensen gav entreprenörerna aldrig någon ro. Ständigt måstede fundera över vilka överfall konkurrenterna kunde tänkas göraeller också planerade de egna överfall. För att klara dettakrävs en blandning av aggression och paranoia, som kanskeillustreras bäst av entreprenörer från vår egen tid, sådana somaustraliern Rupert Murdoch, amerikanen Bill Gates (Microsoft)och amerikanen Andy Grove (Intel). Precis som sina föregångarepå Schumpeters tid är de konkurrensorienterade intill gränsenför det otrevliga. De lever och dör med sina företag. Murdoch är67 år och har i snart 50 år varit ansvarig för det företagsbyggesom hans far startade. Den andra frun har flyttat ifrån honom,trött på alla affärer och all besatthet. Gates är fortfarandeung och involverad i en stor strid med de amerikanskaantitrustmyndigheterna, en rättegång som med största sannolikhetkommer att prägla resten av hans liv. Grove, är svårt sjuk ochhar sannolikt inte långt kvar av sitt liv. Han har högstmotvilligt dragit sig tillbaka.

Går det att ersätta människor av den här typen med välartadetjänstemän? Det går naturligtvis inte att svara slutgiltigt påden frågan, och det kommer att göras många försök. Men den somtror på penningens makt, tror inte det.

När pengarna förlorar sitt värde

Våren 1923 i Tyskland är ett hårresande exempel på vad som kanhända när penningen förlorar sitt värde.

Den 20 april var trängseln bland köparna så stark att folktrampades ner. Vissa varor som kunde köpas dagen innan för 3.000–4.000 mark per skålpund, sådant som fett, var nu heltförsvunnet. Det skulle komma tillbaka med helt andra priser. Den5 juni har marken rasat oerhört. Stora solida företag gick ikonkurs, det fanns inget hopp. Smör kostade 16.000-20.000 mark,ett rågbröd 4.000 mark och ett skålpund kött 15.000-20.000 mark.En herrkostym kostade en miljon mark. I slutet av juli samma århade inflationen gått så långt att man måste ha bil för attkunna ta med sig sina pengar.

Riksbanken satte dagligen två biljoner mark i pappersmynt iomlopp. Nya fem- och tiomiljonerssedlar hade kommit ut. Prisetpå smör hade ökat till 100.000 mark, kaffet var uppe i 180.000mark per skålpund.

Arbetare och tjänstemän började känna att stort raseri. Den 10augusti strejkade boktryckarna, vilket påverkade tryckningen avpapperssedlar. De stora firmorna började skicka ut nödmynt föratt klara kommersen. Den 14 augusti arbetade alla tryckerieråter för fullt och tryckte sedlar för tio biljoner mark per dag.Ändå rådde brist på pengar. Den 22 augusti kostade margarinet enmiljon, smör finns inte längre. Den 16 september skall detsläppas ut 500miljonerssedlar på marknaden. En enmiljardssedelhöll på att iordningställas. Det är svårt för oss svenskar attförstå kraften i den här händelsen, som än idag påverkartyskarnas syn på inflation. Om man sätter penningvärdet till 100i augusti 1914 har index 1923 nått 75,6. Det fanns 92 triljoneri riksbankssedlar och tre hundra triljoner i nödmynt, utställdaav kommuner, storföretag och andra. Spararna hade inget kvar.

Myntat

Sofokles 497-406 f Kr: Det värsta påfund som i samhällslivet påjorden kommit upp, är penningen.

Eddan 1200-talet: Asarna möttes å mark som ej åldras. Glada iborgen med brickor i spilte. Guld de ägde i överflöd.

Francis Bacon, 1564-1626: Det är med pengar som med gödsel, utanvärde om de inte sprids.

William Shakespeare 1564-1616: Guld? Röda dyra guldet? Nej,gudar! Ej mer än så gör svart till vitt, fult fagert ont gott,dum klok, feg tapper, lågsint ädel.

Karl Marx 1818-1883: Penningen växlar och byter alla ting ochdärför förväxlar penningen alla ting, förbyter världen, förbyteralla naturliga och mänskliga egenskaper.

C. F. Knapp, tysk ekonom, 1842-1926: Hur underbart attpenningens chartalitet, resultatet av högre vishet, denfantastiska uppenbarelsen av social, statlig organisation igrund och botten uppstått ur ett så simpelt frö.

Werner von Heidenstam1859-1940: Det är skam, det är fläck påSveriges banér, att medborgarrätt heter pengar.

Oswald Spengler, tysk filosof, 1880-1936: Anden tänker, pengarnastyr.

Jacques Rueff, fransk ekonom och ämbetsman, 1896-1978: Penningeni sig själv skapar absolut inte egen-domsrätten. Lika lite somflaskan skapar vinet den innehåller.

James Tobin, nobelpristagare i ekonomi, 1918- : Äger man pengarså utför de ju heller inte några speciella tjänster som varorbrukar. Om man bortser från den nytta som pengar gör somnumismatiska samlarobjekt eller för att tillfredsställa engirigbuks lustar.

Robert L. Heilbroner, ekonom: Ett marknadssamhälle kan endastexistera om nästan varje arbetsprestation belönas med pengar.