Sandström: Bilderberg, Risk-gälden och 122 miljarder – triss i politisk kapitalism

Den omtalade Bilderberg-gruppen samlades i Stockholm under den gångna veckan. Hela Grand Hotel var abonnerat av en liten sammanslutning individer med stor ekonomisk och politisk makt.

Nationalekonomins fader, Adam Smith, skrev 1776 att:

”Kapitalister kan inte träffas, om det så är bara för nöje och förströelse, utan att deras umgänge slutar i någon konspiration mot det allmännas bästa eller i någon hemlig överenskommelse att höja priserna.”

Sannolikt var inte mötet i Stockholm exakt ett sådant möte. Och det råder förstås delade meningar om hur inflytelserik gruppen är.

Den är emellertid ett intressant samtida exempel på så kallad politisk kapitalism – ett samhällsskick där de ekonomiska och politiska eliterna samverkar för ömsesidig nytta.

Marknadsekonomins motsats?

Ett system där företag ser politiken som sin främsta kund eller intressent riskerar att löpa amok på andra vis än en ren planekonomi.

Där planekonomin har problem att ge människor tillräckliga incitament för arbete erbjuder den politiska kapitalismen goda möjligheter att tjäna pengar. På skadlig verksamhet.

I detta samhällsskick tjänas pengar primärt genom att extrahera resurser ur offentlig sektor. Företag konkurrerar om politikernas och tjänstemännens gunst snarare än att bry sig om verkliga kunder. Den offentliga sektorn skyddar sedan dessa intressegrupper i en sorts symbiotiskt förhållande.

Expolitiker blir legosoldater

Ett exempel på detta är hur expolitiker hamnar i olika vagt definierade rådgivarroller hos storbolag. I just fallet med Bilderberg märks på deltagarlistan att EU-kommissionens tidigare ordförande José Manuel Barroso står på gästlistan. Som representant för den amerikanska investmentbanken Goldman Sachs.

Ett annat samtida exempel är den tidigare närings- och energiministern Ibrahim Baylan (s), som numera är registrerad i EU:s lobbyist-register. Uppdragsgivaren är Vargas Holding, det vill säga företagsgruppen bakom exempelvis Northvolt och stålinitiativet Stegra i Boden. Bolag som erhållit tiotals miljarder i olika garantier, lån och bidrag från Bryssels olika institutioner.

Riksgälden mörkar

I veckan blev det också tydligt att Riksgälden inte vill dela med sig av myndighetens kreditvärdering av just Stegra. Man vill heller inte berätta hur stora belopp av garantin som hittills har aktiverats under 2025.

I praktiken skyddar myndigheten därmed de riskkapitalister som legat bakom den största konkursen sedan Kreuger. På bekostnad av medias och allmänhetens rätt till insyn i hur skattemedel faktiskt används.

I tisdags höll Stegra kapitalmarknadsdag i Boden. Delvis för att lugna investerare. Hur det egentligen går är det ingen som riktigt vet, bortom att det finns skäl till oro.

Det råder dock inga tvivel om att bolagets etablering hittills har kört Bodens ekonomi rakt ner i botten. Skuldsättningen närmar sig nu 120 000 kronor per invånare. Varje person som är bosatt i Boden har via skuldsättning hostat upp omkring 70 000 kronor för det byggprojekt som än så länge inte skapat några nya arbetstillfällen på orten.

Sedan satsningen initierades har befolkningen i kommunen minskat med elva personer. Inte så imponerande. Helt klart är det någon annan än Bodens befolkning som drar det längsta stråt.

122 miljarder

Under veckan släpptes även en rapport där Tillväxtanalys beräknat de totala stöden till svenska företag. Totalt bedömer myndigheten att minst 122 miljarder skattekronor går till olika former av “företagsfrämjande”.

De flesta företag, väljare och beslutsfattare är nog överens om att det vore bättre med sänkta skatter än att företag reduceras till bidragsentreprenörer. Vem anser egentligen att företag borde gå på bidrag? Förutom den som själv sitter med händerna i syltburken?

Tre exempel

Trots orimligheten i dessa 122 miljarder har företagsstöden vuxit kontinuerligt i flera decennier. Det bidragsindustriella komplexet sväller enligt sin egen självrättfärdigande logik där ingen tjänar på att dra åt svångremmen eftersom någon annan tar notan.

Likheterna med formerandet av Bilderberg-gruppen och liknande sammanslutningar på nationell och global nivå är påtaglig.

Stegras jakt på offentliga medel på är en del av samma dilemma. Privatägda bolag extraherar resurser ur offentlig sektor. Genom att beblanda sig med den politiska makten.

Oemotståndlig stagnation

Den politiska kapitalismen är oemotståndlig för såväl politiker som näringslivets övre skikt. Politikerna plockar godhetspoäng genom att dela ut pengar som tillhör någon annan. Kan rundgången etiketteras som grön är det förstås ännu bättre. Företagen tackar och tar emot, och lite grön fägring över firman är ju inte heller fel.

Allmänheten i form av medborgare och andra företag tar notan.

Så länge näringslivet och befolkningen finner sig i detta kommer den politiska kapitalismen att växa sig starkare. Men till slut finns det varken ett välståndsskapande näringsliv eller en fungerande välfärd.

Läs mer:

Cirkus Miximus i Boden

Problem på flera områden där Stegra petat nyckelpersoner

Fängelse eller inte, rättvisa behöver skipas efter Northvolt

Tio likheter mellan Northvolt och Mix stålbolag i Boden