Politiska omsorger

Internetkonsulterna är döda, länge leve datakonsulterna! Icon Medialabs Stockholmskontor försattes i konkurs för någon vecka sedan. Mind kravlar försiktigt ut ur finrummen. Cell kallar sig visserligen fortfarande för “Cell” men är i allt väsentligt Mandator, den traditionella datakonsulten. WM-data slår sig för bröstet med att ha sparkat (förlåt, “avrekryterat” hette det visst) de tre tidigare fastanställda musikerna på utvecklingssidan. Framfab och Adcore lever vidare på kundrelationer från den “gamla” ekonomin. Snipp, snapp snut…

Internetkonsulterna kom, de sågs, de såg ut att segra och åkte sedan rutschkana ut ur styrelserummen. Hela världen skulle förses med HTML-kod, målas orange och slängas ut på nätet, hade de tänkt sig. Och visst fanns det de som trodde på dem. Den “nya” ekonomins företrädare lade beslag på i stort sett hela tillväxten på IT-konsultmarknaden. Under tjugosex underbara månader drog de in många sköna miljarder från kunderna. En del av pengarna kom från riktiga storbolag i den gamla ekonomin, en hel del från bolag finansierade av riskkapitalister. De senare hade i sin tur fått stålarna från dig och mig via börsen eller pensionskassorna. För säkerhets skull såg internetkonsulterna till att dessutom få in några miljarder direkt från riskkapitalister och från dig och mig. För de skulle ju “ha krigskassor”. Och nog var krigskassorna bra att ha, alltid. De räckte precis till för att lösa ut alla dem som man hastigt rekryterat för att försvara de skyhöga börsvärderingarna.

Sammanfattningsvis: Marknaden fick en idé. Marknaden finansierade den. Marknaden njöt av den under en kort tid. Marknaden slog ihjäl den. End of the story.

Med 3G är det en helt annan sak. Visserligen är det frågan om en hajp som uppstod vid ungefär samma tid som internetkonsulthajpen. Visserligen handlar det om någonting som låter oändligt cool när man först får höra talas om det, men som vid närmare påseende inte framstår som lika häftigt längre. Särkilt inte om man ställer den kritiska frågan: “Visst e’ de’ ball, men vad ska jag ha skiten till?” Alltså samma fråga som inte ställdes i tid om boo.coms affärsidé eller Birgerssons visioner.

Men 3G kommer ändå att bli någonting. I år. Ty – och här kommer den avgörande skillnaden – det har politikerna bestämt.

Politikerna har nämligen tänt till på 3G och lovat det svenska folket att det minsann ska kunna dra nytta av denna fantastiska nya värld. Visserligen drogs de med i internetkonsulthajpen också. Ni minns väl bilderna på Jonas Birgersson och Göran Persson tillsammans? Men de folkvaldas intresse för branschen svalnade i takt med att krisen förvärrades.

För 3G verkar övertygelsen starkare. Ett tecken på det är att man redan slutit avtal med ett antal leverantörer och operatörer om snabb utbyggnad av nätet. Huruvida det finns tillräckligt intresse för företeelsen hos folket och om det kommer att finnas några telefoner tillgängliga verkar vara av underordnad betydelse för politikerna.

Så nu blir det av. I slutet av året ska stora delar av 3G-operatörernas nät vara i bruk. Och vad vill vi ha ut av den nya tekniken? Det vet vi lika litet som vi visste vad vi ville ha ut av de brandgula webbsidorna för tjugo månader sedan.

Skillnaden är som sagt politikerna. Om inte de hade varit, utan om vi låtit marknaden bestämma, skulle vi närma oss 3G på samma sätt som vi nalkats den fasta delen av nätet. Vi skulle lägga oss till med nya tjänster i den takt vi kände behov av dem – banking på nätet är en hit, bok-, skiv- och resebeställningar likaså – och strunta i resten. Och operatörerna hade i lugn och ro kunnat bygga ut näten åt dem som varit villiga att betala för dem, i den takt som intresset ökade. Nu kommer experimentet att köras i full skala på en gång. Stålverk 80 har blivit Televerk 03, kära vänner.