Pr-massage? Nej, tack!

– Det är växeln, du har ett bud.

Jag går till receptionen. Där väntar en papperspåse i vit lack med texten Sturebadet i silver, handtag i vita sidenband och fluffigt lila presentpapper inuti. En present till mig? Vad kan detta vara?

En häftad lapp med mitt namn bekräftar att påsen ska till mig, men tyvärr är det inte privat. Rubriken är “Ett Spaogram från Sturebadet” (det versala “S”:et är Sturebadets).

Tar påsen till min plats och tittar i den. Ett A5-kuvert i kreppat papper, även detta med mitt namn handtextat på. Även om det inte är privat känns paketet mer personligt än bröllopsinbjudningar jag har fått.

Kuvertet innehåller ett dokument, fold up-style. Inuti uppviket sitter ett papper som måste vara gjort av silver. Ytan formligen skiner. På silverpappret står i ett lagom snirkligt typsnitt:

“Ett riktigt skönt presentkort
Till Anders Billing
Svensk klassisk massage 20 min
Massage av valfritt område”

Jag reflekterar någon sekund av den – oavsiktligt? – ekivoka formuleringen “valfritt område”. Sedan ser jag att det på botten av arket finns något finstilt. Ah, det är här det kommer. De kan ju liksom inte bara bjuda mig, en mellanchef på ett affärsmagasin, utan att det finns någon synlig hake. Jag läser det finstilta.

“Detta presentkort berättigar dig till ett besök på Sturebadet och nyttjande av badets tjänster med vad som beskrivits ovan. Nyttjas inte presentkortet inom ett år reserverar vi oss för prisförändringar. Sturebadet erbjuder ej möjlighet till återbetaljning av presentkortet. Presentkortet är en värdehandling och gäller som betalningsmedel. Borttappat presentkort ersätts ej. Presentkortet är giltigt två år från inköpsdatum. Åldergräns på Sturebadet är 18 år.”

Ingen hake. Som jag tolkar en genomgång av avsevärt mer vansinniga saker som jag inte bör göra – tydligare uttryckt:

• inte försöka lösa in presentkortet mot kontanter

• inte försöka säga att jag har tappat bort det och på det viset få kontanter

• inte försöka använda det om mer än två år

• inte ge bort det till mina barn, eller andra eventuella juniora vänner.

Man undrar om de har haft problem med detta tidigare?

Som ekonomijournalister är vi vana vid mer eller mindre mutaktiga presenter. Men de brukar oftast vara lite mer inom området, så att säga. Eller förtäckta som att bli medbjuden på “kapitalmarknadsdag” till ett verkstadsföretags anläggning i ett soligt land. Vilket vi alltid tackar nej till, eller om det är journalistiskt intressant – finansierar själva. Spaogram är en smula utöver det vanliga.

Just när jag tänker detta ringer min telefon. En glad tjejröst i luren:

– Hej det är XXXX, jag ringer från Sturebadet. Jag undrar om det finns någon hos er som skriver om skönhet och hälsa.

– Nej, vi skriver nästan aldrig om det, säger jag

Den glada rösten berättar att anledningen till att hon frågar är att Sturebadet nu lanserar sitt nya Spaogram. Jag svarar att jag har fått en sådan påse. Jag frågar också varför de har skickat den till mig.

– Jag tänkte att ni kanske kunde vara intresserade av att skriva om det på något sätt.

Jag svarar att vi ytterst sällan skriver om produktlanseringar. Kommer samtidigt på att det faktiskt är en sak jag vill veta:

– Vem äger Sturebadet?

– Eh, vem äger Sturebadet. Det var en bra fråga… Det grundades 1884… jag kollar på hemsidan här. Egentligen borde du ta det med marknadschefen på Sturebadet.

Det visar sig att glada tjejen inte jobbar på badet utan på en pr-firma. Vi avslutar samtalet. Jag tittar vidare i påsen. Där finns en cd i ett Sturebadetfordral (pressbilder?). Där finns ocskå några papper ihoprullade med ett lila sidenband. Jag rullar upp papprena, som visar sig vara ett pressmeddelande som presenterar Spaogrammet. Mest intressant är en mening på slutet:

“Sturebadets Spaogram levererars i en exklusiv förpackning direkt till dörren i Stockholmsområdet. Priset på behandlingar från 540 kronor + budkostnad 90 kronor innanför tullarna och 150 kronor utanför tullarna.”

Lite så där enpassant får jag reda på att det jag har fått är värt 630 kronor. Minst.

Jag surfar sedan in på hemsidan och ser till min förvåning att Sturebadet ägs av försäkringskoncernen Skandia, som ju i sin tur ägs av sydafrikanska Old Mutual. The plot thickens. Då ringer telefonen igen:

– Hej jag heter YYY och är marknadschef på Sturebadet.

Uppenbarligen hade glada pr-tjejen blivit lite oroad över utvecklingen på vårt samtal, och agerat omgående.

– Jag hörde att du talade med en medarbetare till mig och du hade några frågor om varför vi hade skickat spaogram till just dig och om vem som ägde Sturebadet.

Marknadschefen, som för övrigt har närmast identiskt glada stämma som sin pr-konsult, berättar om Skandia och att hon tror att nyheten om spaogrammet kanske kan intressera vår målgrupp, att det kan vara någonting som män kan skicka till sina fruar i stället för blommor och chocklad.

Jag svarar samma ramsa om att vi inte skriver om skönhet och hälsa, och nästan aldrig om produktlanseringar. Men att det kanske ändras och ber henne hålla uppsikt i tidningen framöver.

Samtalet är nästan slut, men innan vi lägger på tillägger marknadschefen glatt:

– Men då hoppas jag att presentkortet kommer väl till pass ändå.

Fotnot: Påsen med Spaogrammet är nu tillbakabudad till Sturebadet.